Fredrik Söderqvist: Vi backar in i lågkonjunkturen

Pandemin och den snabba återhämtningen, tillsammans med Rysslands krig i Ukraina har inneburit en rad chocker för världsekonomin. Hela Europa har drabbats av liknande ekonomiska chocker i form av mångdubblade energipriser, breda prisökningar och åtstramande räntehöjningar.

Trots detta väntas svensk ekonomi bli bland de hårdast drabbade nästa år. LO-ekonomernas prognos är att BNP minskar med 1,0 procent nästa år, främst drivet av minskade investeringar i bostäder samt en kraftig minskning av hushållens konsumtion.

Bostadsinvesteringarna väntas minska med nästan 20 procent nästa år. Kraftiga styrräntehöjningar har lett till prisfall på såväl lägenheter som småhus. Marknaden för nyproducerade bostäder blir därmed rejält nedkyld. Investeringsstödet för hyresrätter avvecklas även vid nyår, vilket också bidrar till tappet.

Sedan i maj ser vi att hushållen börjat göra stora omprioriteringar i sin konsumtion. I volymer avtar konsumtionen under 2022 och minskar nästa år. Stora prisökningar på el, matvaror och drivmedel – utgifter som hushållen knappast kan undvara – tränger undan annan konsumtion. Den svenska kronan har försvagats kraftigt under året och innebär ökade priser på importerade varor. Med inflationen minskar reallönerna nästa år och bidrar ytterligare till minskad köpkraft. Ju längre de höga prisnivåerna består, desto hårdare prioriterar hushållen bort icke-nödvändiga utgiftsposter. Hushållens efterfrågan är knappast faktorn som driver inflationen i nuläget.

Svenska hushåll är extremt räntekänsliga. Med en genomsnittlig belåningsgrad om cirka 200 procent av dess årliga disponibla inkomster samt höga andelar bolånetagare med korta eller obundna räntor väntas hushållens utgifter för ränteinbetalningar fördubblas under 2023 och 2024. En styrränta på knappt tre procent motsvarar en ränta på åtta till nio procent i början av 1990-talet, då belåningsgraden var knappt 100 procent.

I internationell jämförelse biter Riksbankens penningpolitik hårdare än i de flesta andra länder. Räntehöjningar riskerar få en isvakskylande effekt på ekonomin snarare än den gradvisa duschtemperatursänkning som vi förväntar oss av en förutsägbar centralbank.

Den minskade köpkraften och undanträngning av mindre nödvändig konsumtion leder till en negativ utveckling på arbetsmarknaden nästa år, främst inom handeln och tjänstenäringarna. Vi spår en genomsnittlig arbetslöshet på 8,3 procent 2023, jämfört med 7,5 för helåret 2022. Den negativa utvecklingen vägs delvis upp av en förhållandevis god efterfrågan på arbetskraft i de exportorienterade industrierna, där efterfrågan på varor och tjänster förblir relativt hög. Delar av arbetsmarknaden lider och kommer fortsätta lida av kompetensbrist. Vinstutvecklingen i näringslivet är god, men givet det osäkra världsläget är nedåtriskerna stora.

Vad är en lämplig ekonomisk politik i detta läge?

Trots att i princip alla bedömare är överens om att Sverige går mot en lågkonjunktur väntas finanspolitiken bli ett av de mest åtstramande inom EU under 2023. Enligt skolboken borde regeringen lägga en expansiv budget. Men rädsla för att spä på inflationen samt reaktioner från Riksbanken ges som förklaringar till försiktighet. Här menar vi att regeringen gör en tankevurpa.

LO-ekonomerna menar att Riksbanken behöver avvakta med ytterligare höjningar. Hushållens konsumtionsmönster och väntade löneutfall innebär redan att dess bidrag till inflationen blir marginell.

Den inflation vi nu drabbas av drivs i allra högsta grad av externa faktorer. Elprischocken sprider sig genom de globala värdekedjorna. Det kan ta lång tid för prisbildningen att stabiliseras. LO-ekonomerna menar att Riksbanken behöver avvakta med ytterligare höjningar. Hushållens konsumtionsmönster och väntade löneutfall innebär redan att dess bidrag till inflationen blir marginell. Risken för pris-lönespiral i Sverige är minimal, tack vare vår lönebildningsmodell.

Ser vi till finanspolitiken finns det mycket som regeringen kan, men väljer att inte göra. Då vi står inför en lågkonjunktur, samt har stora investeringsbehov ser vi följande prioriteringsområden för expansiv – och inflationsdämpande – finanspolitik:

1. Stötta hushållen och genomför åtgärder för att sänka elpriserna.
2. Investera i energiproduktion för att dämpa inflationen.
3. Investera i utbildning och arbetsmarknadspolitik för att motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden.
4. Mer finansiering av välfärden för att möta nödvändiga behov.
5. Återupprätta den kraftigt fallande byggtakten av bostäder. Bostadsbristen riskerar spä på inflationen.

Prischocken kommer gå över. Utifrån denna insikt behöver vi en strategi för hur Sverige bäst tar sig ur denna kris. Och därtill en rejäl dos tålamod och större mått av försiktighet.

Fredrik Söderqvist är LO-ekonom.