Förödande okunskap om statens pengar
Att staten kan göra alla pengar den vill betyder inte att den kan förverkliga vad som helst. Till exempel räcker det inte med pengar för att bygga järnväg eller sjukvård om man inte har utbildade järnvägsbyggare och sjuksköterskor. Men att öka bidragen till regioner och kommuner som inte kan göra egna pengar men har verkliga brister man kan åtgärda går utmärkt.
Politiker utgår från att källan till vår välfärd finns i privata företag som går med vinst. Därför är det mycket viktigt med rika människor som investerar i företag och med entreprenörer som är villiga att offra sina liv åt att bli rika och bygga upp lönsamma företag. Alla sätt att tjäna pengar är bra oavsett vad som utförs. Dels är pengar verklig rikedom, dels ger de staten möjlighet att kräva in skatter.
Lågavlönade människor är mindre viktiga. De förser oss inte med nya arbetstillfällen som kan beskattas och betalar själva inte mycket i statlig skatt.
Nationalekonomer och politiker har nämligen fått för sig att staten måste få in skatter för att kunna betala sina utgifter. Tyvärr är nationalekonomer felutbildade och politiker förstår inte. Båda föredrar egna föreställningar framför vad som faktiskt föreligger.
I verkligheten är det regering, finansdepartement och centralbank i samverkan som skapar svenska kronor i samma stund Riksbanken krediterar respektive myndighets bankkonto med den mängd centralbanksreserver, alltså svenska kronor, som regeringen bestämt. Mot detta vrider sig våra hjärnor i motstånd eftersom det är svårt att ta till sig att statens finanser är annorlunda än våra privata ekonomier.
Man kan absolut ifrågasätta vårt sätt att tillverka pengar som alltid sker genom skuldsättning. Något få har klart för sig. Flertalet journalister till exempel som gärna frågar politiker varifrån de ska få pengar till sina reformer utan att förstå att de lika lite som politikerna vet vad pengar är.
Meningen med statens utgifter och skatter är ingenting annat än att få oss att agera som staten vill och staten har absolut auktoritet genom vår lagstadgade skyldighet att betala skatt i statens egen valuta.
När skatter är betalda har de fullgjort sitt syfte och kan liknas vid använda biljetter. Det som i praktiken sker när privatpersoner och företag betalar statlig skatt är att deras kontoinnehav på bankerna minskar samtidigt som Riksbanken minskar motsvarande mängd centralbanksreserver på bankernas konton hos Riksbanken. Pengarna makuleras.
Det finns två sorters pengar, statens svenska kronor och de privata bankernas pengar. De senare skapas också av ingenting när bankerna beviljar lån och skriver in summan på låntagarnas konton. När lånen betalats är pengarna borta.
Staten kan naturligtvis inte låna svenska kronor, eftersom de är fordringar på staten och inte användbara för staten själv.
I verkligheten är statsskulden de svenska kronor som staten gett ut men ännu inte tagit tillbaka i form av skatt. Alltså en tillgång för medborgarna. Staten kan ha brist på infrastruktur, yrkeskunniga människor, fungerande ekosystem och många andra verkliga brister, men aldrig på egen valuta. Skulle vi övergå till euro däremot förlorar vi den styrkan.
I verkligheten är statsskulden de svenska kronor som staten gett ut men ännu inte tagit tillbaka i form av skatt. Alltså en tillgång för medborgarna. Har staten överskott får den privata sektorn underskott och måste kompensera sig genom att låna i privata banker och skulderna som då uppstår finns det all anledning att oroa sig för.
Staten kan ha brist på infrastruktur, yrkeskunniga människor, fungerande ekosystem och många andra verkliga brister, men aldrig på egen valuta. Skulle vi övergå till euro däremot förlorar vi den styrkan.
Reflektera gärna över vad dåvarande riksbankschefen Stefan Ingves förklarade i nyhetsprogrammet Rapport 3 april 2020 med anledning av kostnaderna för covidepidemin: ”Vårt jobb är att se till så att svenska kronor inte tar slut. Vi kan tillhandahålla precis så mycket svenska kronor som behövs.”
Att staten kan göra alla pengar den vill betyder inte att den kan förverkliga vad som helst. Till exempel räcker det inte med pengar för att bygga järnväg eller sjukvård om man inte har utbildade järnvägsbyggare och sjuksköterskor. Men att öka bidragen till regioner och kommuner som inte kan göra egna pengar men har verkliga brister man kan åtgärda går utmärkt.
Skapas mer pengar än den verkliga ekonomin absorberar får vi inflation och penningmängder behöver minska. Metoden för detta är välriktade skatteökningar, att samla in och makulera pengar från dem som har för många.
När vi förstår detta blir det svårt för politiker att dölja sina verkliga motiv. De som till exempel påstår att det saknas pengar för att ge alla våra barn en god utbildning och därmed möjlighet till ett gott laglydigt liv avslöjas omedelbart som människor som inte vill våra barns bästa.
Socialdemokraternas nationalekonomiska studiegrupp i Landskrona
Källor:
”Underskottsmyten”, Stephanie Kelton, Verbal förlag 2020
”Migrationsmyten”, Peo Hansen, Leopold förlag 2021
”Sverige – en självfinansierande stat”, Erik Arnell och Johannes Bergström, MMT för Sverige, rapport nr 1, 20241020