”Förbud mot privatjet borde vara ett första steg”
Även med framtida teknikutveckling inräknad måste flygandet minska.
SD-regeringens flygpolitik är naiv, och bygger på tron att samhällets rikaste har en naturlig rättighet att komma undan samhällets krav på utsläppsminskningar.
I stället för att bygga på Andreas Carlsons dagdrömmar borde samhället bygga på rättvisa, respekt och gemensamt ansvar. Ett bra första steg vore att förbjuda privatjet, och i stället satsa på järnväg och billigare kollektivtrafik.
Under de senaste åren har vi sett hur klimatkrisen sätter avtryck i varje del av vardagen.
Bara för att nämna några saker: hastiga väderomslag har höjt matpriserna, stormen Hans förstörde vägar och broar i Åre under förra sommaren och försäkringsbolagen har redan börjat förbereda för högre premier i områden som är särskilt utsatta för extremväder.
Regeringen borde göra allt i sin makt för att minska utsläppen, och därmed trygga svenska folkets säkerhet. Men regeringen verkar väldigt obenägen att genomföra klimatomställningen, i synnerhet vad gäller transportsektorn. Tvärtom ökar utsläppen, och långsiktiga satsningar på exempelvis höghastighetståg tillåts stå i träda.
Om man frågar infrastrukturminister Andreas Carlson är tågsatsningar, kollektivtrafik och flygskatt ungefär lika ute som kassettband, disketter och faxmaskiner. Elflyg, däremot, sägs ha stordriftsfördelar som väntar runt hörnet. På cirka 20–30 års sikt kan hållbart flygande förstås ha potential. Men att Carlsons drömmar om storskalig utvidgning svårligen kan uppfyllas i närtid enligt – nota bene – hans egna tjänstemän, verkar inte vara ett bekymmer för SD-regeringen.
Alla partier och varje regering måste i stället ta ansvar för fakta som finns på bordet: flygresorna utgör i dagsläget en stor andel av utsläppen för Sveriges rikaste. Även med framtida teknikutveckling inräknad måste flygandet minska. I stället fördubblades flygandet med privatjet under pandemin.
En genomsnittlig person från den rikaste procenten i Sverige släpper i sin tur ut tio gånger mer än en genomsnittlig person från de 50 fattigaste procenten. Skillnaden i proportioner mellan utsläpp från den ekonomiska eliten och utsläppen från den vanliga löntagaren ignoreras helt av högern.
Alla partier och varje regering måste i stället ta ansvar för fakta som finns på bordet: flygresorna utgör i dagsläget en stor andel av utsläppen för Sveriges rikaste.
Som i så många andra fall tycks högerpartierna vara främmande inför att även de rikaste har förpliktelser till samhället. Innan valet angav Ulf Kristersson målet att ingen skulle behöva ställa om sitt liv. När klimat- och miljöministern Romina Pourmokhtari (L) intervjuades häromveckan gav även hon uttryck för samma sak, där hon menade sig vara ”extremt intresserad” av att inte ”ta bort friheter”…”bara för att det är klimatkris”. Hon menar rentav, helt i enlighet med gammal skåpmat och snömos från Timbro, att detta är den ideologiska skillnaden mellan vänstern och högern.
Denna argumentation har aldrig grundat sig i omsorg om de svenska löntagarnas frihet, utan i viljan att skydda samhällets toppskikt. I detta fall handlar det förstås om att de rika ska slippa undan ansvaret för att minska sina utsläpp. Att skydda samhällets välbärgade undan klimatomställningen är dock inte vad väljarna röstade för.
Tre av fyra väljare vill fortfarande ha en politik som når klimatmålen, inklusive en majoritet av Tidöpartiernas väljare och 94 procent av de rödgröna väljarna. Det är djupt ovärdigt mot demokratin att Tidöpartierna lägger skulden för de ökade utsläppen på sina väljare.
Inför historiska kriser och krig har Tidö-liknande politik knappast hållit för prövning. Av naturliga skäl lät inte Per Albin Hanssons regering de rika gå före i kön till kafferansoner under 1940-talet, liksom Olof Palmes regering inte lät de rika gå före i kön till bensinransoner under vintern 1973. På den tiden var det självklart att krisers bördor skulle delas solidariskt, så att samhället kunde hålla ihop.
Det borde även vara självklart i dag, särskilt när förbrukningen av fossila bränslen måste minska i syfte att tvinga fram nedskärningar i Putins krigskassa. Men SD-regeringen vill inte lära sig av historien och absolut inte fördela ansvar solidariskt.
Samhället borde inte bygga på dagdrömmar. Samhället borde bygga på rättvisa, respekt och gemensamt ansvar. Regeringen måste i sin tur förmå att utkräva utsläppsminskningar och livsstilsförändringar från samhällets välbeställda, i kombination med satsningar på billigare kollektivtrafik och upprustning av den eftersatta järnvägen. Ett förbud mot privatjet – vilket länder som Österrike och Frankrike vill se i EUs repertoar – hade exempelvis kunnat vara ett första steg.
Marvin Gilbert Hallström
styrelseledamot i Klimatsossarna
Jesper Lindholm
S-kandidat i EU-valet
