Fler flyktingar behöver vårt stöd
Det är bra att Sverige tar emot människor som flyr kriget i Ukraina. Men fler människor behöver vår hjälp.
Efter Putins angrepp på Ukraina och nya stora flyktingströmmar kommer Sverige med största säkerhet att tvingas ta emot en stor mängd flyktingar.
När EU nu bestämt sig för att aktivera massflyktsdirektivet, som ger flyktingar från Ukraina tillfälligt uppehållstillstånd under ett år, med möjlighet till förlängning i ytterligare två år, måste vi förbereda oss för att situationen om två–tre år fortfarande inte möjliggör för många att återvända.
Då kan vi inte göra som vi gjort med flyktingarna från 2015, vi måste hjälpa dem att skapa sig nya liv här i Sverige. Då måste permanent uppehållstillstånd bli regel, inte undantag. Annars riskerar vi att hamna i samma situation som vi gjort med de ensamkommande asylsökande afghanska barn och ungdomarna, som ofta fått utvisningsbeslut som av förklarliga skäl inte kan verkställas.
De lever i ett skuggsamhälle där de lever på allmosor, utnyttjas i svartarbeten och ibland hamnat i kriminalitet och missbruk.
I AiP 3 februari 2022 argumenterar Anne-Marie Lindgren för den strikta reglerade invandringspolitik som regeringen slagit in på sedan hösten 2015, och som sedan blivit allt striktare sedan dess. Hon skriver också om dilemmat för oss som ser behovet av att vara solidarisk med människor i nöd men också ser att det finns gränser för hur långt denna solidaritet kan sträcka sig.
Vi är med på att invandringspolitiken måste vara reglerad. Men ingen regel utan undantag.
När reglerna får omänskliga konsekvenser måste de ibland åsidosättas. Många länder har problem med skuggsamhällen, och lösningen har ibland varit amnesti.
I Sverige handlar det bland annat om att ge permanent uppehållstillstånd till de omkring 5 000–6 000 unga afghaner som vi placerat i ett legalt limbo, men som skulle kunna bidra till Sverige om de gavs en riktig chans.
Situationen har förändrats, utnyttja engagemanget för de ukrainska flyktingarna till att öppna även för de flyktingar som lever i det svenska skuggsamhället och som inte kan sändas till Kabul eller, för den delen, till Damaskus!
Om vi inte gör detta, riskerar vi dessutom att få en differentiering mellan flyktinggrupper beroende på ursprung. Vill vi det?
Anders Forssell och Hilde Klasson
Medlemmar i Eriksbergs socialdemokratiska förening, Uppsala