”Färdtjänst ett behov för att kunna jobba och betala skatt”
Reine Gunnarsson är en av många med synnedsättning som blivit av med färdtjänsten. Det gör det svårare för honom att jobba, att ha ett socialt liv och att engagera sig. Foto: Synska-dades Riksförbund och Ylva Säfvelin
Färdtjänsten har försämrats på senare år både vad gäller kvalitet och antal som får det beviljat, enligt en ny rapport från Synskadades Riksförbund. En viktig orsak är att beslutsfattare börjat tolka lagen om färdtjänst utifrån att kunna gå i stället för att kunna orientera sig.
– Det innebär att jag inte är lika flexibel längre, både när jag söker jobb och i mitt nuvarande jobb, säger Reine Gunnarsson som har blivit av med sin färdtjänst.
– Färdtjänst är ett av de viktigaste hjälpmedlen för att synskadade ska kunna ha ett socialt liv – den viktigaste möjligheten för dem att inte bli inlåsta i sina hem. För synskadade är färdtjänsten vad cykeln, bussen eller den egna bilen är för seende, sa Niklas Mattsson, ordförande för Synskadades Riksförbund, när rapporten nyligen presenterades på att seminarium.
Den har gjorts som en intervjuundersökning bland ett slumpmässigt urval av förbundets medlemmar och visar att det finns ett stort missnöje med färdtjänsten. Nästan 40 procent av de intervjuade som inte har färdtjänst anser att de har behov av det. Över 60 procent tvingas be någon om hjälp när de ska åka färdtjänst eftersom det inte fungerar som det ska.
Hälften av vårdnadshavarna uppger att det inte fungerar att åka med sina barn och 23 procent i arbetsför ålder har fått avslag färdtjänstansökan.
En av dem är Reine Gunnarsson från Bromölla i Skåne, som hade färdtjänst sedan 13 års ålder men blev av med den 2021.
– Jag jobbar 80 procent och för mig har färdtjänst alltid varit ett viktigt redskap för att kunna ta mig till och från jobbet men också för tjänsteresor, för att kunna ta mig till kunder och brukare. Där har jag fått stora problem nu, säger han.
Många har blivit av med färdtjänsten med motivering att de kan gå – men att kunna gå en längre sträcka är ingen hjälp om man inte kan orientera sig och till exempel hitta rätt buss.
Inskränkningarna i beviljad färdtjänst beror förmodligen på en önskan att spara pengar – men Reine Gunnarsson menar att samhället i stort förlorar på det.
– Man hindrar människor från att jobba, från att studera och från att delta. Det är också en demokratifråga, en fråga om att engagera sig och göra sin röst hörd.
Han ser färdtjänst som ett grundläggande behov om personer med synnedsättning ska kunna jobba, betala skatt och fullgöra sina demokratiska skyldigheter och rättigheter.
Läget ser inte bättre ut vad gäller kollektivtrafiken, enligt rapporten. 60 procent av dem som ingått i undersökningen avstår från att åka kollektivt på grund av att de känner sig osäkra, att tillgängligheten är dålig och att det inte finns hjälp att få.
Det är också väldigt svårt att köpa färdbevis för den som inte kan se och därmed har svårt att köpa digitalt.
Synskadades Riksförbund vill se lagändringar för att säkra att synskadade får den färdtjänst och ledsagning som de behöver och att kollektivtrafiken ska bli tillgänglig. De hänvisar till en rapport om färdtjänsttillstånd som myndigheten Trafikanalys lämnade till regeringen 2023.
Den innehöll bland annat ett förslag till lagändring som innebar att den som ”har väsentliga svårigheter att förflytta eller orientera sig på egen hand eller att självständigt anlita befintlig kollektivtrafik” skulle ha rätt till färdtjänst. I dagens lagstiftning står det endast den som har ”väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand”, vilket enligt Synskadades Riksförbund har gett beslutsfattare ett kryphål att använda sig av.
2023 räknade myndigheten med att det skulle kosta en miljard kronor, över tio år, att genomföra förslagen. I dag tror utredaren att kostnaden skulle vara lägre, eftersom fler äldre kvinnor kör bil.
