Evin Incir: Vi behöver mer av globalt samarbete och solidaritet
Stoltheten jag känner som svensk när jag träffar våra skickliga och hängivna svenska ambassadörer och diplomater är obeskrivlig. Komplexa sammanhang och möjliga lösningar på världens utmaningar blir enklare att förstå när vi har svenska representanter som håller absolut högsta klass.
Vi kan dock inte bortse från att det är den politiska inriktningen som avgör om Sverige kommer fortsätta vara en ledande humanitär stormakt eller inte. Och som vi alla vet är det i Regeringskansliet och riksdagen som inriktningen för det svenska politiska ledarskapet bestäms.
Före regeringsskiftet förra hösten kände jag en enorm glädje över Sveriges progressiva röst i världen. Jag stoltserade med våra svenska flaggskepp – den feministiska utrikespolitiken, ”Drive for democracy”-projektet och målet om en procent av BNI till bistånd och internationellt samarbete.
Sveriges flaggskepp är inte längre unikt svenska, både på gott och ont.
Jag brukade stolt berätta om att andra länder tagit efter Sverige. Sveriges utrikespolitik byggde på en förståelse av att vår del av världen är sammanflätad med utvecklingen i resten av världen. Att solidariteten inte får se några nationsgränser. Att det handlar om människovärdet, men också att alla tjänar på varandras välbefinnande oavsett var i världen vi befinner oss.
Men nu är det nya (höger)tider.
Sveriges flaggskepp är inte längre unikt svenska, både på gott och ont. Märkligt nog gör det lite ont i hjärtat att se hur andra länder, som till exempel Kanada, nu är de som talar om feministisk utrikespolitik i stället för Sverige. I EU är det inte längre Sverige som leder arbetet av försvaret av demokratin och det är numera andra länder som driver på för ökning av biståndet i stället för vi. I normala fall hade jag hoppat högt av glädje att andra länder tagit efter Sverige, men hjärtats sorg grundar sig i tillbakagången i vårt land.
I skrivande stund (26 februari, 2023) lyser solen starkt i hotellets trädgård i staden Abuja. I dag befinner jag mig i världens sjunde och Afrikas folkrikaste land – Nigeria med sina 218 miljoner invånare – som delegationsledare för Europaparlamentets valobservationsdelegation. Ett val kantat av stora utmaningar och problem, vilket gör det än viktigare att valet genomförs och att principerna om fria, rättvisa, transparenta och inkluderande val respekteras.
Landet skulle kunna bidra till en stabiliserande och positiv kraft i regionen och över hela den afrikanska kontinenten.
Enligt Oxfam skulle landets fem rikaste personer kunna få slut på den extrema fattigdomen som fem miljoner av befolkningen i Nigeria befinner sig i. En stor andel av dess unga befolkning, medianåldern är endast 18 år, blickar utanför landsgränserna mot ett liv bortom hungersnöd och konflikter. Drömmen om ett land där sociala rättigheter och medborgerliga rättigheter förverkligas var enormt påtaglig inför valet, då registreringen för att delta i valet hade ökat med nästan 10 miljoner personer jämfört med senaste valet 2019. Fyrtio procent av de drygt 93 miljoner registrerade var unga mellan 18 och 34 år.
Nigeria är ett mycket viktigt land i Afrika, viktig partner till EU och har potential att etablera sig som en global aktör. Landet skulle kunna bidra till en stabiliserande och positiv kraft i regionen och över hela den afrikanska kontinenten. Men om den negativa utvecklingen inte vänds finns risken att utvecklingen i stället går i motsatt riktning.
I en tid av enorma globala utmaningar behöver vi mer av globalt samarbete och solidaritet, inte mindre. Nedskärning av biståndet, nedprioritering av demokratiarbetet och avskaffande av den svenska feministiska utrikespolitiken är en skam. I stället för högerregeringens kortsiktiga svenska affärsintressen måste fokus ligga på långsiktigt, samhällsförändrande arbete. För vi vet att bara jämlika och demokratiska samhällen har förutsättningar att skapa en fredlig värld.
Evin Incir är Europaparlamentariker (S)
