Erik Åsbrink: En politik för jämlikhet
Sedan 1980 har ojämlikheten i Sverige och många andra länder ökat.
Sverige och de andra nordiska länderna har tidigare utmärkt sig för en hög grad av jämlikhet jämfört med andra länder. Så är det inte längre.
Internationella organisationer, som tidigare inte brytt sig om jämlikhetsfrågorna utan framför allt predikat marknadsekonomins välsignelser, har under senare år börjat plädera för att åtgärder måste vidtas för att bryta denna utveckling.
Det finns mycket som talar för att ökad jämlikhet, tvärtemot en vanlig uppfattning som framförs från högerhåll, inte är ett hinder för ekonomisk tillväxt utan snarare kan främja denna. Och jämlikhet är viktig för att upprätthålla – eller återupprätta – tillit från medborgarna gentemot statsmakten. En tillit som dessvärre har naggats i kanten i många länder under senare år med ett ifrågasättande av demokratin och rättssamhället.
I Sverige har de senaste åren flera rapporter tagit upp den ökade ojämlikheten och lagt en rad förslag för att öka jämlikheten. Jag tänker särskilt på två rapporter:
”En gemensam angelägenhet” en offentlig utredning (SOU 2020:46) med Per Molander som ordförande.
”Fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa”, Socialdemokraternas jämlikhetsrapport framlagd 2021 med Magdalena Andersson som sammankallande.
Jämlikhet är viktig för att upprätthålla – eller återupprätta – tillit från medborgarna gentemot statsmakten.
Det är två mycket välskrivna och insiktsfulla rapporter med ett stort engagemang och många konstruktiva förslag. Båda rapporterna tar upp en rad områden där insatser behöver göras. Det gäller bland annat utbildningen, sjukvården, äldreomsorgen, bostadspolitiken, arbetslöshets- och sjukförsäkringarna, integrationen och skatterna.
Det finns också skillnader mellan de båda rapporterna. SOU vill återinföra arvs- och gåvoskatten och avveckla rotavdraget. S-rapporten vill återinföra förmögenhetsskatten och avveckla rutavdraget. SOU lyfter fram hur man ska hantera de växande klyftorna mellan storstad och glesbygd. S-rapporten tar i gengäld upp klimatfrågorna. Båda dessa frågor måste spela en viktig roll i en jämlikhetspolitik.
De senaste åren har inneburit en rad störningar för både Sverige och andra länder. Coronapandemin innebar stora påfrestningar för äldreomsorgen och sjukvården och ledde också till en stigande arbetslöshet. Rysslands angreppskrig mot Ukraina, har bland annat lett till kraftigt stigande energi- och matpriser och reallönesänkningar, även om de i särklass värsta skadeverkningarna naturligtvis har drabbat Ukraina.
Det finns därför desto större anledning för Socialdemokraterna att lyfta fram jämlikhetsfrågorna de kommande åren och inte minst inför valet 2026.
Vi har nu fått en högerregering, som redan har hunnit vidta åtgärder som försämrar jämlikheten, bland annat försvagade resurser till välfärden och minskad yrkesutbildning. Mer av samma slag är dessvärre att förvänta. Man kan lugnt utgå från att jämlikhet inte kommer att prioriteras av regeringen.
Det finns därför desto större anledning för Socialdemokraterna att lyfta fram jämlikhetsfrågorna de kommande åren och inte minst inför valet 2026. Jag har i en tidigare artikel i AiP argumenterat för att Socialdemokraterna inte bara ska förhålla sig till de senaste regeringsförslagen och inte bara påtala de många löftesbrotten från regeringen utan även utveckla en politik som står på egna ben. Jämlikhetsfrågorna är enligt min uppfattning en given sådan kandidat.
Det är frågor som har utsikt att vinna ett brett gehör hos stora väljargrupper. Och här kan en tydlig vänster-högerkonflikt synliggöras.
Erik Åsbrink är tidigare finansminister och VU-ledamot
