Eric Sundström: Svensk arbetarrörelse måste utvärdera relationen till vår omvärld
Folket i Ukraina finns i våra tankar, och plötsligt tänker jag på fotbolls-EM i somras och Artem Dovbyk. Han spelade sina första minuter under åttondelsfinalens förlängning mot Sverige – och gjorde det avgörande målet. Efter en sejour i Danmark spelar Dovbyk för SC Dnipro-1 i Ukrainas fjärde största stad. På BBCs hemsida hittar jag ett videoklipp där kvinnor i Dnipro gör Molotov-cocktails.
Dagen efter Dovbyks mål hade jag ett virtuellt möte med ett av de politiska partierna i Ukraina. Jag tog tjuren vid hornen och gratulerade till segern – och beklagade att den svenska backen Marcus Danielsson hade skadat Ukrainas Artem Besedin allvarligt.
Därefter var det medvind på mötet och möjligen slank mina råd om demokratiska interna strukturer ned något enklare.
När jag hade förmånen att arbeta på UD med Margot Wallström blev det uppenbart för mig att utvecklingen i länderna till öster om EU är avgörande för friheten i vår del av världen.
Det handlar inte bara om Ryssland, utan även om det ”Östliga partnerskapet” (Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina, Belarus) samt länderna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo, Montenegro, Nordmakedonien, Serbien).
För egen del har jag uppnått en ålder där jag funderar över hur jag kan dela med mig av det som jag möjligen har lärt mig i livet. Därför är jag glad över att ha hittat ett engagemang som gör att jag på min fritid kan samarbeta med partier och organisationer i några av de fantastiska länder som jag just räknade upp.
Om du inte redan är del av ett internationellt solidaritetsarbete så finns det knappast en bättre tid än nu att kontakta Palmecentret eller Union to Union och fråga vad du och dina kamrater kan göra.
För det är krig i Europa. Att vi som medmänniskor tänker igenom vad vi kan göra på individnivå är ett första steg. Varje ekonomiskt bidrag, varje demonstration, varje minut av solidariskt arbete räknas.
Därefter hoppas jag att svensk arbetarrörelse är redo för en rejäl utvärdering av relationen med vår omvärld.
Hur ökar vi solidaritetsarbetet med länderna till öster om oss, inklusive den ryska demokratirörelsen? Står vi upp för ytterligare EU-utvidgning, inklusive Ukraina? Bör inte EU-samarbetet samtidigt fördjupas, även militärt? Och hur gör vi med Nato – hör Sverige egentligen hemma där?
Jag har inga säkra svar på frågorna. Men jag vill vara del av en rörelse som är betydligt mer aktiv österut – och som i god ton omprövar gamla ståndpunkter när fotbollsspelare i vårt närområde blir soldater och invånarna gör Molotov-cocktails.
Eric Sundström, LO
