Eric Sundström: Själ och hjärta är på väg tillbaka

Vi tillhör en rörelse som uppdaterar samhällsanalysen genom elva arbetsgrupper med skarpa personer från partiet och facket. De över 200 reformförslag som nyligen presenterades ska nu diskuteras – men blir inte ny politik per automatik. Nästa stora hållplats är partikongressen i Göteborg nästa år. Då ska ett nytt partiprogram antas. Därefter följer möten med väljarna fram till valdagen. Så fungerarar en folkrörelse – och det är vackert.

Kontrapropositionsvotering var inget som präglade Demokraternas konvent i Chicago. Det är talarna som står i centrum under världens mest välproducerade politiska show. Men just talen gav S den pusselbit som saknas om valet 2026 ska vinnas – och om Sverige ska lämna den destruktiva planhalva där det politiska spelet har fastnat.

Michelle Obama talade om en känsla som har varit djupt begravd: Hoppets smittsamma kraft. Hon beskrev den förväntan och upprymdhet som infinner sig när du återigen står på gränsen till en ljusare morgondag. Hon talade om möjligheten att besegra de demoner av rädsla, splittring och hat som har förtärt oss. 

Maken Barack Obama ville inte vara sämre och citerade (som så ofta) Abraham Lincoln, och åberopade därmed ”banden av tillgivenhet” mellan människor och ”de bättre änglarna i vår natur”. 

Visst vore det fantastiskt att lämna tävlingen om vem som kan utlova störst visitationszon och börja i andra änden – jämlikhet, frihet, skola, välfärd? 

För S finns nu möjligheten att ett plus ett blir tre. Om samhällsanalys, reformförslag och nytt partiprogram ramas in av hopp och framtidstro kan helheten bli större än delarna. Visst vore det fantastiskt att lämna tävlingen om vem som kan utlova störst visitationszon och börja i andra änden – jämlikhet, frihet, skola, välfärd? 

Vän av ordning bör invända att det krävs mer än några tal i USA för att få ihop matematiken. Därför är det passande att en av Sveriges viktigaste debattörer, Per Wirtén, erbjuder ett slags teoretiskt ramverk i den nyutkomna boken ”Hopp! Mot frihetens fiender”. 

Wirtén skriver om ”hoppets princip” och framhåller att svenska partier med ambition att vara statsbärande alltid har ”tävlat om att identifieras med modernitetens framstegsoptimism”. Nu pågår en tävling i anpassning till ett parti med rötter i nazismen. Wirtén varnar för att betrakta Sverige som landet lagom – tvärtom brukar vi svänga mellan extremer. Från världens mest jämlika samhälle till nyliberala avregleringar och privatiseringar som har gått längre än i jämförbara länder. Ska vi även utvecklas till det mest konservativa, nationalistiska och invandringsfientliga landet, undrar Wirtén retoriskt.

Under rubrikerna Frihet, Jämlikhet och Solidaritet möter vi tänkare från Albert Camus via Hannah Arendt till Thomas Piketty. Hoppet återfinns i en ”fortsatt men förändrad rörelse mot framtiden”, det framkallas ”i de kommunikativa utrymmena mellan människorna”. Hoppet görs, men återfinns numer inte i den svenska partipolitiken – utan i konsten.

I fredags avslutade Lars Winnerbäck sin sommarturné på Zinkendamms IP. När han sjöng ”det finns något bortom skuggan där du bor; en annan vind, en annan gata; jag tror att själ och hjärta är på väg tillbaka” var det som om 18 000 leenden kom fram. 

Vi ska inte underskatta de enorma utmaningar som vårt land har. Men vi ska heller inte underskatta kraften i en folkrörelse som både presenterar nya reformer och låter sig vägledas av hoppets princip.

Eric Sundström är S-debattör