En offensiv och ödmjuk socialdemokrati i opposition mot klyftorna

Vi har bedrivit en fantastisk valrörelse, vi har ökat vårt stöd hos väljarna och listan över viktiga reformer som S-regeringen genomfört är lång. Ändå växte Sverigedemokraterna och vi förlorade regeringsmakten. Jag menar att vi både behöver vara stolta och självkritiska: Trots att socialdemokratiska regeringar med olika ledare har försökt minska de ekonomiska klyftorna, stärka välfärden och minska segregationen så har utvecklingen för ofta gått åt fel håll. Nu är det läge att ta en rejäl funderare på vad vi behöver göra annorlunda för att få fler arbetarväljares förtroende så att vi, nästa gång vi är i regeringsställning, kan skapa det starka, jämlika och sammanhållna samhälle vi alltid kämpar för.

Jag är också övertygad om att vi kan vinna tillbaka väljare från SD. För att lyckas med det behöver vi erkänna att vi inte alltid haft rätt.

Det är lätt att hitta saker att förfäras över i den tillträdande regeringens Tidöavtal. Vi ska göra allt i vår makt för att visa människor att det är Sverigedemokraterna som håller i taktpinnen och som avgör vilken politik Kristerssons regering kan driva. Men vi måste också välja våra strider och inte gå i fällan att klaga på allt som regeringen gör. Det är min fasta övertygelse att vi vinner mer förtroende hos väljarna genom att vara konstruktiva, genom att samarbeta i de frågor där så är möjligt men att stenhårt slå ner på alla förslag som riskerar att ytterligare öka klyftorna i samhället, som bidrar till att öka utsläppen och som försämrar löntagares villkor.

Jag är också övertygad om att vi kan vinna tillbaka väljare från SD. För att lyckas med det behöver vi erkänna att vi inte alltid haft rätt, att när det gäller segregationen, de ökande ekonomiska klyftorna i samhället och arbetsvillkoren i delar av den offentliga välfärden så har vi inte lyckats tillräckligt bra. Det finns förklaringar till det men vi vinner mer tillit om vi också orkar vara ödmjuka och lite självkritiska inför väljarna. Det hoppas jag att vi kan vara nu.

Den största utmaningen blir att bygga ihop samhället igen efter Tidölagets tid i regeringskansliet. Segregation, polarisering och växande ekonomiska klyftor har skapat en känsla hos många att vi inte längre lever i ett sammanhållet Sverige. Det måste vi ändra på. Jag menar att det framför allt är tre områden där vi socialdemokrater behöver leverera ännu bättre reformförslag på för att komma till rätta med den farliga utvecklingen:

• Att de ekonomiska klyftorna växer är illavarslande. Enligt en ny rapport från Oxfam faller Sverige från plats tio till 20 i jämlikhetsrankningen. Att vi tvingades ta bort värnskatten genom januariavtalet gjorde saken ännu värre men sanningen är att kapital generellt beskattas alldeles för lågt i vårt land. Vi socialdemokrater måste visa hur vi kan fortsätta stimulera jobbtillväxt samtidigt som fördelningspolitiken skärps och mer resurser kan fylla de stora hålen i välfärden. Historiskt har vi socialdemokrater varit bäst i världen på att kombinera ökat välstånd med fördelning av den växande kakan och välfärdsreformer som kommer alla till del. Det är dags att visa det igen.

• Svensk skola ska vara en plats där alla barn får möjlighet att lära sig så mycket det bara går och där man lär sig leva tillsammans med människor med annan bakgrund än den egna. Marknadsskolan har bidragit till att öka skolsegregationen men det räcker inte att ta tillbaka den demokratiska kontrollen; vi socialdemokrater behöver ha fler och större svar på hur vi bygger ihop den svenska skolan igen.

• När Anders Ygeman i valrörelsen sa att vi måste prata om etnicitet som en parameter för att bryta bostadssegregationen fick han stark kritik, även från många socialdemokrater. Det gör mig ont. När partiordförande Magdalena Andersson lite senare sa att vi inte ska ha några somalitowns i Sverige fick hon också kritik. Men vilken sosse vill ha etniska bostadsområden? För att bygga samhörighet krävs att vi möts, att vi bor blandat och att vi har ett starkt föreningsliv där vi kan utvecklas och lära av varandra. Därför krävs åtgärder. Den utredning vi tillsatte om ett statligt bostadsföretag som har i uppdrag att bygga ihop samhällen och minska segregationen var en spännande idé som jag hoppas att vi utvecklar. Fler progressiva förslag behövs för att skapa det sammanhållna samhälle som vi vet ger människor frihet.

Att vi träffas i bostadsområden, i skolan, på jobbet och i föreningslivet är en förutsättning för att människor som annars inte har naturliga kopplingar ska lära känna varandra och spinna de där osynliga men superviktiga trådarna som stärker ett samhälle. Som skänker trygghet. Som ger kontakter och nätverk. Som öppnar nya möjligheter. Var det inte ungefär det som Per Albin Hansson delvis menade i sitt klassiska tal om Folkhemmet 1928?

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

Det är när vi känner att vi alla är delar av samma samhälle som vi klarar svåra utmaningar. Det är när vi möts, när vi har en trygg plattform på arbetsmarknaden och känner delaktighet som verklig integration sker. Jag ser fram emot att vi socialdemokrater använder den tid vi är i opposition till att visa att vi har örat mot marken, att vi lär av det som inte blivit tillräckligt bra och att vi har svaren på hur vi ska lösa det som inte fungerar i vårt land. En socialdemokrati som är modig, har självförtroende och som presenterar djärva förslag mot växande klyftor, för bättre arbetsvillkor och en välfärd vi alla kan vara stolta över.  

Vi socialdemokrater har byggt ihop samhället förut. Vi vet att vi kan göra det igen. Nu gäller det att rannsaka oss själva, att lyssna på människor och att ha nya, progressiva förslag så att vi får fler väljares förtroende nästa gång det är val.  

Åsa Eriksson (S)
riksdagsledamot Västmanland