Duellen: Ska elever ”bussas” till andra skolor?
Höstterminen har börjat. Ska skolan börja senare än 8 på morgonen och är det bra att elever ”bussas” till skolor i andra bostadsområden? Lovisa Lanryd från Timbro och Marcus Larsson från Tankesmedjan Balans debatterar.
Lovisa Lanryd, programansvarig för välfärdsfrågor på Timbro:
1. Bryter ”bussning” av elever skolsegregation? Räcker det?
Nej. Bussning fungerar inte och är principiellt fel. Att politiken letar svar för att få bukt med integrationsproblemen är naturligtvis positivt. Men det kan aldrig göras genom att placera in barn med olika intressen i fack och sedan ställa dem mot varandra. Det är exakt den farliga sociala ingenjörskonst som bussningen står för. Tanken med bussning är att de duktiga eleverna ska underlätta för elever med sämre förutsättningar och hjälpa dem med deras skolprestationer. Det är inte högpresterande elevers ansvar att fixa den svenska integrationen som politiken hittills misslyckats med.
2. Ska svenska skolelever fortsätta börja kl 8 på morgonen? Varför/varför inte?
Nej, inte nödvändigtvis. Elever har rätt till undervisningstid. Men undervisningstiden bör läggas upp på det sätt som passar skolan bäst. Om det innebär att en rektor förskjuter skoldagen till att börja efter klockan nio, men att eleverna slutar vid exempelvis klockan fyra eller fem för att det passar skolans förutsättningar bäst. Go ahead!
3. Ska betyg F skrotas? Varför/varför inte?
F-betyget är viktigt för att man ska ha en chans att tidigt upptäcka de elever som behöver extra stöd. Det är också viktigt för föräldrar och gör att man kan kräva insatser som skolan inte vill göra eller tycker är för “dyra”, men som eleven behöver. Att man tar bort F-betyget betyder inte att eleverna klarar kunskapskraven – de eleverna kommer inte att klara gymnasiet. Att skrota F:et kommer inte att komma åt roten till problemet, som är svensk skolas kunskapssyn. Däremot bör inte praktiska yrkesprogram på gymnasiet ställa lika höga betygskrav.
Marcus Larsson, lärare och anställd på tankesmedjan Balans:
1. Bryter ”bussning” av elever skolsegregation? Räcker det?
Boendesegregation är den främsta orsaken till skolsegregation. Enligt forskare beror sedan 27 procent av den ökande skolsegregationen på det fria skolvalet. Att justera skolområden så att barn från olika socioekonomiska grupper går i samma skola är en metod för att minska skolsegregationen men effekten uteblir om elever i stället söker till nystartade friskolor.
Det största hindret för att bryta skolsegregationen är att debatten mer och mer handlar om individers rätt att välja bort skolor, i praktiken att välja bort klasskamrater. Det är förståeligt att en del föräldrar vill ha den möjligheten men satt i system skapar uppkomsten av segregerade frånvalsskolor ett samhälle som väldigt få vill ha.
Självklart kan en stor del av segregationen förklaras av den tidigare höga invandringen, men vi löser inte läget vi har i dag genom att bara prata om varför problemen uppstått och konstatera att det inte blivit bra. Vi måste även genomföra åtgärder som skapar en bra skola för alla barn. Justerade skolområden är en åtgärd som kan minska skolsegregationen, men det är inte friktionsfritt att göra den typen av förändringar.
2. Ska svenska skolelever fortsätta börja kl 8 på morgonen? Varför/varför inte?
En del ungdomar är väldigt morgontrötta. Individens behov måste dock ställas mot skolans behov av att organisera verksamheten optimalt och mot att eleverna ska förberedas på ett arbete där de ofta inte själva får bestämma sina arbetstider. Den avvägningen tycker jag ska göras av lärare och rektorer, inte av politiker eller av mig.
3. Ska betyg F skrotas? Varför/varför inte?
Skolan behöver lagar och regler som fungerar i praktiken och som inte finns kvar eftersom de ”känns” rätt. Det ”känns” till exempel rätt att ställa krav på alla elever att nå en minsta kunskapsnivå. F-gränsen fungerar dock inte i praktiken eftersom många skolor saknar resurser för att hjälpa alla elever att klara kraven och för att kraven i vissa fall är orimligt höga. En möjlig kompromiss är att behålla F-gränsen för att komma in på teoretiska gymnasieprogram men ta bort den för att komma in på praktiska gymnasieprogram.