”Det finns ingen motsättning mellan underhållning och provokation”

Vilket ansvar har politiken för kulturen? Eller har den ens ett ansvar? Nina Andersson och Lars Anders Johansson duellerar.

Nina Andersson, vd Folkets Hus och Parker:

1. Vilket ansvar har politiken för att finansiera kultur som inte har kommersiella förutsättningar?

Konstens syfte är inte kommersiellt varför den inte kan mätas på den skalan. En mångfald av konstnärliga och kulturella uttryck ger människor och ett samhälle livsluft. Därför är det mycket viktigt med en stabil offentlig finansiering med förutsägbara, långsiktiga villkor med utgångspunkt i principen om armlängds avstånd. Det är en fråga om tillgänglighet.

Alla ska kunna ta del av kultur – teater, museer, opera eller något annat. För detta krävs en offentlig grundfinansiering.

Barnkultur och barns möjlighet till att själva skapa ska ha en mycket hög grad av offentlig finansiering. Till exempel bör avgifterna i kulturskolan hållas låga och instrument kunna lånas så att alla barn som vill kan ta del av verksamheten.

För att kultur ska finnas i hela landet krävs en aktiv kulturpolitik och finansiering. Det kan handla om stöd till turnéer, bidrag för att rusta upp en teatersalong eller ny teknik till en föreningsdriven biograf. Debatten om kulturens finansiering tenderar att handla om ifall det ska vara gratis entré på 18 museer i Stockholm. I själva verket är det frågan om det alls ska finnas någon kultur där många bor och verkar.

2. Vilket ansvar har politiken för kulturskaparnas villkor?

Utöver en stark och långsiktig finansiering av kulturen har politiken även ansvar för systemfrågor som gäller alla på arbetsmarknaden. Med det följer att det behövs god förståelse för kulturarbetares situation och att anpassa exempelvis socialförsäkringarna för att även inkludera de som får stipendier, är kombinatörer eller egenföretagare. Jag hoppas verkligen regeringen går vidare med den nyss överlämnade utredningen som skulle ge fler kulturarbetare SGI. Andra villkor som till exempel lön är enligt den svenska modellen en fråga mellan fack och arbetsgivare som politiker inte ska lägga sig i. Det är en viktig grundprincip att värna.

3. Vad uppskattar du mest: kultur som underhållning eller kultur som provocerar eller häcklar makten?

Jag älskar kultur som stökar och stör, som hjälper mig att se min döda vinkel, som ger mig ro, trygghet och tröst. Konst som är en lykta och som är en spegel. Det finns ingen motsättning mellan underhållning och provokation eller skönhet och intellektuell botten. I riktigt bra konst finns alla dessa beståndsdelar samt saker du ännu inte kan sätta fingret på.

Lars Anders Johansson, författare, journalist och musiker:

1. Vilket ansvar har politiken för att finansiera kultur som inte har kommersiella förutsättningar?

Kulturlivet står inte och faller med offentlig finansiering. Historiskt har statens åtaganden på kulturområdet begränsat sig till ett fåtal institutioner som staten av olika anledningar ansett vara betydelsefulla. Det är också det synsätt som präglat kulturpolitiken i den anglosaxiska världen, där staten betraktats som en kulturmecenat bland andra, och där det fria kulturlivet i första hand skulle skyddas från politisk påverkan. Dagens svenska kulturpolitik är i stor utsträckning en kvarleva från en tidsepok som präglades av en övertro på politikens möjligheter att lägga samhället och människors liv till rätta.

2. Vilket ansvar har politiken för kulturskaparnas villkor?

Erfarenheterna från pandemin, då de statliga restriktionerna drabbade kultursektorn, framförallt den icke offentligfinansierade delen, särskilt hårt, visar ett område där det offentliga faktiskt kan göra skillnad. Många kulturutövare lämnade sektorn helt, då restriktionerna i praktiken innebar yrkesförbud, och en del har inte återkommit. Egenföretagare, som de flesta kulturutövare faktiskt är, är särskilt sårbara och därför behövs skyddsnät som är bättre lämpade för enskilda näringsidkare och anpassade för kultursektorns speciella förutsättningar.

3. Vad uppskattar du mest: kultur som underhållning eller kultur som provocerar eller häcklar makten?

Varken eller! Både underhållning och samhällskritik fyller sina funktioner, men är en del av konstens ytliga och instrumentella sida. Mest uppskattar jag sådan kultur som åstadkommer något större, som vidgar medvetandet och som säger något djupare om tillvaron och världen, sådant som är extraordinärt, sublimt, insiktsfullt, vackert eller oroande. Sådan kultur som skänker tillvaron mening och som inger stolthet över att vara människa.