Daniel Färm: Regeringens hantering av nya mediestödet är katastrofal
Mediemångfalden är mycket viktig för den svenska demokratin. Om det inte finns flera olika sätt att rapportera om viktiga samhällsfrågor, analysera samhällsproblem och granska olika politiska lösningar, samtidigt som den åsiktsmässiga likriktningen ökar, så kommer medborgare och kommuninvånare inte få ta del av vissa viktiga röster och perspektiv.
Detta är en extremt viktig fråga, som man borde anstränga sig till det yttersta för att nå bred politisk enighet om. Därför är kulturminister Parisa Liljestrands (M) hantering av framtagandet av det nya mediestödssystemet en katastrof. Det är idag mindre än två månader kvar tills det hittillsvarande presstödssystemet måste ersättas av ett nytt, och ännu vet vare sig tidningsbranschen eller ansvarig myndighet exakt hur reglerna ska se ut.
Propositionen togs fram helt utan att lyssna till eller bjuda in oppositionen till samtal om det nya mediesödet.
Propositionen togs fram helt utan att lyssna till eller bjuda in oppositionen till samtal om det nya mediesödet. Regeringen har inte heller tagit hänsyn till den omfattande kritik som såväl vi på AiP som många andra utgivare har haft av utredningens förslag. Det har gjort att det nu ser ut att bli politisk strid om frågan, då samtliga oppositionspartier har skrivit motioner med allvarlig kritik mot regeringens förslag i propositionen.
Om inte regeringen – eller regeringspartierna i Konstitutionsutskottet – går oppositionen till mötes så kommer det nya mediestödet alltså att drivas inom utan politisk enighet. Det är synnerligen allvarligt i demokratifrågor. Om så blir fallet kommer det nya mediestödssystemet att sakna legitimitet.
Regeringens saktfärdighet i frågan har i sig bidragit till fullständigt kaos inom delar av tidningsbranschen, med stor osäkerhet och allvarlig risk för nedläggningar.
Kulturminister Liljestrand presenterade propositionen först i juni i år – ett helt år efter det att utredaren Mats Svegfors hade presenterat sitt betänkande. Regeringens saktfärdighet i frågan har i sig bidragit till fullständigt kaos inom delar av tidningsbranschen, med stor osäkerhet och allvarlig risk för nedläggningar. (Nej AiP kommer inte att läggas ned – men sannolikt förändras utgivningen något.)
Hela ansökningsprocessen skjuts ett halvår, och tidningsutgivare får nu ändå fram till maj nästa år sväva i osäkerhet om man får stöd eller inte 2024.
Men propositionen innehåller bara den övergripande inriktningen och vissa principer. Alla konkreta villkor på innehåll, utgivning och stödets storlek ska komma i en förordning. Till skillnad från propositionen har kulturministern sagt att man ska bjuda in samtliga partier till samtal om hur förordningen ska utformas. Men enligt AiP:s färska rundringning till de fyra oppositionspartierna har inga sådana kontakter tagits från regeringens sida. Det är i så fall ett allvarligt löftesbrott.
Processen i all ära, men allvarligast är ändå innehållet i propositionen och utredarens förslag till förordning. Nästa vecka presenterar Tankesmedjan Tiden en rapport om det nya mediestödet, som jag har skrivit. Håll utkik då. Det är en central del av vår demokrati som står på spel.
Daniel Färm är vd och politisk redaktör
