Daniel Färm: Kristersson bjuder in med armbågen
Det finns flera skäl att tvivla på Kristerssons uppsåt med inbjudan till överenskommelser med S, skriver AiP:s politiska redaktör Daniel Färm.
Efter hård kritik tvingades statsminister Ulf Kristersson (M) sträcka ut en hand till Socialdemokraterna om energi, brottsbekämpning och migration. På dessa områden finns det en grundläggande samsyn – och behov av långsiktiga spelregler. Tyvärr är det ingen utsträckt hand – utan en inbjudan med armbågen till något som är dömt att misslyckas.
Det finns i grunden fyra problem i sammanhanget:
knappast oppositionens roll att vara röstboskap åt en regering
1. Högerregeringen tycks framför allt ”bjuda in” Socialdemokraterna att rösta på deras redan fastlagda politik. Det är knappast oppositionens roll att vara röstboskap åt en regering – och definitivt inte samma sak som att ha seriösa samtal och förhandlingar.
2. Kristersson riktar sig bara till Socialdemokraterna. Att inte bjuda in andra rödgröna partier men välkomna klimatförnekande vindkraftsmotståndare som Sverigedemokraterna är inte seriöst.
Dessutom skapar det en obalans om Socialdemokraterna ensamma ska ”förhandla med” fyra högerpartier. Det är inte orimligt att alla partier bjuds in.
Miljöpartiet hade kanske ändå inte ställt upp på att kärnkraft ska vara en del av den svenska energimixen också på sikt. Men låt dem då hoppa av själva.
högerpartierna har redan låst fast sig i sin interna överenskommelse
3. Även om det finns en viss samsyn på dessa områden, så finns det givetvis en del skilda synsätt och förslag. I en överenskommelse behöver alla ge och ta. Men högerpartierna har redan låst fast sig i sin interna överenskommelse – Tidöavtalet.
Det går inte att föra fruktsamma samtal och förhandlingar med högerpartierna, om de inte är beredda att omförhandla grunden för deras samarbete.
Vad är ett handslag med Moderaterna och Kristdemokraterna värt?
4. En blocköverskridande överenskommelse behöver hedras av alla. Moderaterna och Kristdemokraterna behöver anstränga sig för att andra ska kunna känna förtroende för att så ska ske – efter att de hoppade av den senaste energiöverenskommelsen.
Vad är ett handslag med Moderaterna och Kristdemokraterna värt? Att deras partiledare dessutom fortsätter den polemiska och lögnaktiga debattstilen (”det svenska elsystemet har fullständigt monterats ned”, ”Socialdemokraterna stängde Ringhals” och så vidare) skapar knappas ett ökat förtroende. Om man vill skaka hand med någon, så bör man kanske inte först spotta dem i ansiktet.Högerpartierna kanske känner att deras lögner, svek och hån lönade sig. Men de är inte trovärdiga när de nu försöker låtsas vara en samlande kraft.
Slutsatsen är tyvärr att Kristersson inte agerar med ärligt uppsåt när han försöker framställa det som att han bjuder in till blocköverskridande samtal. Han tror sig vinna på att framstå som en samlande kraft – men har redan från början underminerat förutsättningarna för sådana.
äkta och ärliga breda överenskommelser om inte minst migration, energi och brottsbekämpning vore bra
Det är synd. Det är mycket synd. För äkta och ärliga breda överenskommelser om inte minst migration, energi och brottsbekämpning vore bra för Sverige. Sådana har Socialdemokraterna redan bjudit in till (och tidigare genomfört). Sådana är fortfarande möjliga. Om högern verkligen vill.
Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken
