Annons:
Annons:

Daniel Färm: Frågorna som S kan pressa högerblocket med

Tidöavtalet innehåller många förslag som S kan pressa regeringen på.

Sverige har nu fått ett av Europas mest mörkblå högerstyren, och Socialdemokraterna går i opposition. Ulf Kristerssons regeringsdeklaration och högerpartiernas regeringsöverenskommelse gör att det finns gott om frågor att pressa högerblocket med.

Samarbetsformerna

Tidöavtalet – eller Slottsavtalet – skapar ett djupt problematiskt regeringssamarbete:

Svag regering. Den nya regeringen är en liten minoritetsregering med tre partier som alla hörde till valets förlorare. Regeringens svaga ställning förstärks av det ”överrockskansli” som Sverigedemokraterna nu installerar i Rosenbad.

Högerradikalt inflytande. Att ett högerradikalt och populistiskt parti nu får avgörande inflytande över regeringspolitiken är olyckligt i sig.

Sverigedemokraterna utanför regeringen

a) Varför får inte SD sitta i regeringen? Varken Ulf Kristersson och Ebba Busch har gett några trovärdiga svar på den frågan – som förtjänar att upprepas.

b) Inte låta SD smita från sitt ansvar. Samtidigt får Sverigedemokraterna inte slippa vare sig kritik eller att behöva ta ansvar för dåliga beslut som även drabbar deras egna väljare bara för att de inte sitter med i regeringen.

Internationell solidaritet & migration

Sänkt bistånd slår hårt mot de globala klimatansträngningarna, mot att förebygga konflikter och extremism och mot att förebygga ofrivillig migration – förutom det djupt osolidariska.

Migrationspolitiken i Tidöavtalet ersätter en rimligt stram, hållbar och ansvarsfull syn på in- och återvandring med en överdrivet repressiv och ohållbar syn. Några exempel:

• Färre kvotflyktingar innebär att Sverige säger nej till ett flyktingmottagande i ordnade former, av människor som FN har garanterat faktiskt är de allra mest skyddsbehövande.

Vi får då ett A- och ett B-lag i Sverige

• Ökade klyftor. Invandrare ska enligt högern få lägre föräldrapeng, barnbidrag, bostadsbidrag, assistansersättning med mera än svenska medborgare. Vi får då ett A- och ett B-lag i Sverige, segregationen förvärras och många människor som har uppehållstillstånd i vårt land riskerar fattigdom och att utnyttjas på arbetsmarknaden.

• Slut på jämn och rättvis fördelning av nyanlända mellan olika kommuner när kommunerna själva ska välja om och hur många de ska ta emot.

• Minskad rätt till tolk försvårar för invandrare med uppehållstillstånd att förstå och komma in i det svenska samhället.

• Utvisning även vid ringa brott kan vara orimligt hårt.

Inga effektiva satsningar för att bryta segregationen. Överenskommelsen innehåller endast fluffiga formuleringar om nya mål för integrationen, samhällsintroduktion och ökad samverkan för att lyfta utsatta områden. Flera förslag förvärrar snarare segregationen:

• Nej till permanenta uppehållstillstånd ens efter en tid.

• Svårare att få återförenas med sin familj.

• Sänkt etableringsersättning för nyanlända.

• Inga satsningar på utbildningar som leder till jobb för utlandsfödda.

• Inga kraftfulla insatser för att bryta boendesegregationen.

Brottsbekämpning

invandrartäta bostadsområden kan börja likna belägrade polisstater

Högerregeringen fortsätter den socialdemokratiska regeringens arbete med att skärpa straffen och ge polisen ytterligare verktyg för att bekämpa gängkriminaliteten. Men det saknas insatser för att förebygga rekryteringen till gängen. Och flera förslag riskerar att leda till att invandrartäta bostadsområden kan börja likna belägrade polisstater, med insatser som även drabbar andra boende än de kriminella.

• Visitationszoner gör att alla som bor, lever och vistas i ett utsatt område kan stoppas och visiteras – utan brottsmisstanke. Det riskerar att vända hederliga invånare mot polisen.

• Särskilda ungdomsfängelser kan bli kontraproduktiva och fostra unga in i djupare kriminalitet.

• Att hyra anstaltsplatser utomlands minskar Sveriges ansvar och kontroll över de dömda.

• Inga tydliga insatser för att förebygga rekrytering till gängen.

Till skillnad från under valrörelsen säger högerpartierna nu dessutom att det kommer att ta flera mandatperioder att komma till rätta med skjutningarna.

Välfärden

Högerpartierna sätter knappast välfärden i främsta rummet.

• Inga ökade resurser till sjukvården, skolan eller äldreomsorgen – vilket i praktiken innebär nedskärningar eftersom behoven inom välfärden snarare ökar. Det drabbar elever och lärare, patienter och anhöriga, brukare och personal – samt strävan efter ett mer jämlikt samhälle.

neddragning av ersättningarna i trygghetssystemen som drabbar breda grupper av löntagare

• Bidragstak bygger på en falsk bild av att det inte ”lönar sig” att arbeta. Det är de facto en neddragning av ersättningarna i trygghetssystemen som drabbar breda grupper av löntagare som kan bli arbetslösa, långtidssjukskrivna, funktionsnedsatta eller ”bara” fattiga – med motiveringen att en ”somalisk sexbarnsmamma” har fått för mycket barnbidrag (ett av Ulf Kristerssons udda favoritexempel). Det vore bättre att se till att ha skärpta regler och kontroller för att stävja fusk.

• Sjukförsäkringen kan komma att försämras, då den ska ”motverka onödigt många sjukskrivningar”. Det återstår att se hur regeringen hanterar detta framöver.

• Förstatliga sjukvården riskerar att leda till en enorm byråkratisk omorganisation och dragkamp mellan staten och regionerna som tar alla kraft och fokus från det viktigaste för svensk sjukvård: att stärka tillgängligheten och de anställdas villkor här och nu samt öka beredskapen för nästa kris.

• Sjukvårdskontroller på apoteken skulle på ett orimligt sätt bidra till att skattebetalarna finansierar privata apotekskedjor som vill öka försäljningen av läkemedel genom att själva få skriva ut recept på dem.

• Religiösa friskolor värnas – trots att de innebär en ensidig religiös påverkan på elever, har återkommande problem med extremism och förvärrar skolsegregationen.

Inga satsningar på äldreomsorgen

• Inga satsningar på äldreomsorgen – trots att alla under pandemin sa att äldreomsorgen aldrig mer skulle glömmas bort eller nedprioriteras.

• Knappt något om vård- och omsorgspersonalens arbetsvillkor och
-miljö
. Överenskommelsen saknar exempelvis förslag om att ta bort delade turer, som har försvårat för inte minst många offentliganställda kvinnor att planera sitt vardagsliv.

• Inga förslag för att minska marknadsstyrningen, utförsäljningarna och privata försäkringslösningar inom vården och omsorgen.

• Befäster skolsegregationen som marknadsskolan har skapat. Vinstbegränsningar under de första åren eller att göra smärre justeringar av skolvalet är bara slag i luften.

• Inget om förskolan.

Klimat och energi

Högerpartiernas på många sätt största svek är mot kommande generationer – och mot Sveriges ledande roll i en klimatomställning som både är ambitiös, rättvis och skapar fler jobb.

nästintill omöjligt att nå klimatmålen till 2030

• Sänkt reduktionsplikt bidrar aktivt till att kraftigt öka koldioxidutsläppen. Det gör det nästintill omöjligt att nå klimatmålen till 2030.

• Osäkerhet om viktiga klimatsatsningar blir kvar, som Klimatklivet och Industriklivet – vilka har uppskattats av näringslivet och facken.

• Satsningar på kärnkraft är bra, men det hade man kunnat få med Socialdemokraternas och Centerpartiets förslag om en ny, bred energiöverenskommelse också. En sådan hade gett industrin långsiktiga planeringsförutsättningar. Mycket har dessutom redan påbörjats, till exempel Vattenfalls planer på att investera i nya, små modulära, reaktorer, och påskyndande av att ta fram nödvändiga regelverk och tillståndsprocesser.

• Försämrade villkor för havsbaserad vindkraft är ett direkt skadligt förslag. Dessa skulle kunna skapa en rejäl förstärkning av elproduktionen redan på kort till medellång sikt. Kärnkraft tar ju som bekant längre tid att få klar.

• Inget om hur de gröna industrisatsningarna ska få förutsättningar att fortsätta – till exempel fossilfritt stål och batteritillverkning.

Tillväxt och hushållsekonomi

• Ofinansierade reformer hotar statens finanser. Att i ett mycket osäkert ekonomiskt läge och med en redan beslutad gigantisk försvarssatsning lägga en mängd spretiga och kostsamma förslag utan finansiering riskerar att leda till ökade underskott. Det skulle spä på de redan höga räntorna och drabba vanligt folk – samt tvinga fram nedskärningar av välfärden, som på 1990-talet.

• Sänkta skatter både för de som arbetar och för kapitalägare. Även detta spär på inflationen och urholkar välfärdens finansiering.

kulturskymning

Kultur

Kulturkanon. Högerregeringens kulturpolitik reduceras i praktiken till några stipendier och en kulturkanon, där staten ska tala om för medborgarna vad som är god kultur. Det är ett fattigdomsbevis. Eller en kulturskymning.

Nej, detta var inte en heltäckande genomgång av högerns regeringspolitik. Men jag kan lova att vi kommer att ägna de närmaste fyra åren åt att granska, kommentera och kritisera den.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken