Daniel Färm: Dags för ambitiös och hållbar reformism

Magdalena Andersson kommer ut som reformist. Eller, rättare sagt, det har hon alltid varit. Liksom andra socialdemokrater runt om i landet som driver sina kommunala handlingsprogram. När Socialdemokraternas nationella jämlikhetsarbetsgrupp nu har lämnat sin rapport med analyser och förslag så är det ännu ett steg i den oförtröttliga socialdemokratiska reformismen.

Rapporten, ”Fördelningspolitik för välfärd och rättvisa”, är en gedigen analys och reformagenda. Den går igenom orsakerna till de ökande klyftorna och vad de kan leda till, urholkningen av välfärden samt ojämlikhet och utnyttjande på arbetsmarknaden. Bland förslagen kan nämnas:

• rätt till heltid för minst 90 procent av de anställda inom vård, skola och omsorg
• vinstförbud för privata välfärdsbolag inom LOV
• slopa EBO för stärkt integration;

utökad rätt till förskola: minst 30 timmar/vecka från tre års ålder;

• högre ersättning till kommunala skolor än till privata skolor;
• bättre villkor och stärkt kompetensutveckling för anställda inom äldreomsorgen;
• enhetlig inkomstskatt – så att inte arbetslösa eller sjuka får betala mer i skatt än de som förvärvsarbetar;
• höjda kapitalskatter.

Från höger rasar moderater och näringslivslobbyister över ett av förslagen: att införa en miljonärsskatt

Vad blir då responsen på denna jämlikhetsreformism?

Från höger rasar moderater och näringslivslobbyister över ett av förslagen: att införa en miljonärsskatt. Man behöver faktiskt inte ta höginkomsttagares intressepartier på större allvar i dessa frågor.

Från andra sidan kallar Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys förslagen för ”halvhjärtade reformer”. Det är symptomatiskt men problematiskt när vissa vänsterröster alltid måste klaga på otillräcklighet.

Varför har det dröjt så länge, undrar säkert vissa.

• Den socialdemokratiska reformismen har inte stått still. I kommuner och regioner satsas det på välfärden. I riksdagen har Socialdemokraterna exempelvis drivit igenom ett pensionstillägg, mer pengar till välfärden och ett omfattande infrastrukturpaket.
• När en kris inträffar, så behöver all kraft läggas på att hantera den.
• Tålamod är ett kännetecken för en reformism som bär över tid, med utredning och förankring. Inte att ensidigt driva igenom plötsliga och omvälvande förändringar där stora system rivs upp utan att ha ett genomtänkt och hållbart alternativ.
• Det parlamentariska läget och det allt för låga väljarstödet gör att Socialdemokraterna inte ensamma kan bestämma vad som ska göras.
• Tajming. Mandat- och kongressperioder är cykliska förlopp. Självklart ska vi ha en ständigt pågående idédebatt och politikutveckling. Men det är först nu som politiken för de kommande åren ska läggas fast.

reformism är en del av socialdemokratins själ

Vi lär nu få se ännu mer fokus på framtid, hoppfullhet och reformism från partiledningen.

För reformism är en del av socialdemokratins själ. Den varken började eller slutade med en S-förening i Stockholm (även om de också är välkomna att delta i den). Det var arbetarrörelsens pionjärer som introducerade reformismen i Sverige, som ett svar på radikala kommunister och reaktionära högerkrafter. Än i dag är reformismen drivkraften för socialdemokratin. Ibland kan reformismen tyckas gå för trögt. Ibland trampar den snett. Men viljan att komma till rätta med orättvisor och samhällsproblemen finns alltid där. För ”Reformer är möjliga”, som en rapport från Tankesmedjan Tiden heter.