Annons:
Annons:

Daniel Färm: Att strunta i omvärlden är dyrt, dåligt och destabiliserande.

Den som nu ser vad som händer i Ryssland och Ukraina inser snabbt att krig och förtryck i andra länder i högsta grad kan påverka oss. Foto: Magnus Lindstedt / Försvarsmakten.

Socialdemokraterna och de övriga vänster- och mittenpartierna hade länge svårt att hantera högerpartiernas nationalism. Dels handlade det om att Sverige tidigare hade en allt för svag migrations-, försvars- och säkerhetspolitik. Dels uppfattade vissa väljargrupper kritiken av högerpartiernas nationalism var ett uttryck för att det var vänster-mittenpartierna som inte satte Sverige i första rummet.

Därför var det bra och viktigt att Magdalena Andersson under valrörelsen gång på gång lyfte fram en stolthet över Sverige som många inom socialdemokratin inte har sett och hört på det sättet tidigare. Men denna sunda, inkluderande och internationalistiska patriotism behöver bäras av hela partiet – mer och oftare.

Samtidigt behöver högerns dumsnåla och kortsynta grundsyn avslöjas för vad den är: världens sämsta nationalism, som försämrar för Sverige. För att dra ned på vårt internationella engagemang i en tid av krig, klimatförändringar och migrationsströmmar är dyrt, dåligt och destabiliserande – även för oss. Det kan man se på flera områden:

  • Migration. Sverige har redan en mycket stram migrationspolitik, efter att Socialdemokraterna la om denna och det nu finns en ny migrationslag på plats. Sverige behöver nu fokusera på att se till att alla som har kommit till vårt land kommer in i det svenska samhället. Segregationen behöver brytas, och Sverige kan inte ha mer generösa regler än andra EU-länder.

    Men med krig i vårt närområde och mycket svåra förhållanden för flyktingar även i andra delar av världen så kommer människor att söka sig också till våra länder för att få skydd. Det visade inte minst inflödet av ukrainska krigsflyktingar i våras. Att fortsätta värna asylrätten, erbjuda tillfälliga skydd i massflyktssituationer, och ta emot de mest behövande i ordnade former via UNHCRs flyktingkvotsystem är inte orimligt – i en omfattning som inte allvarligt försvårar integrationssträvandena. Sverige behöver en integrationsdriven migrationspolitik, som säger nej till migranter utan skyddsbehov i så kallade blandade migrationsflöden – men ja till att ta vår del av ansvaret för skyddsbehövande.

Eftersom Sverige redan har tagit emot så många asylsökande, så är det rimligt att vi nu tar emot färre än tidigare. Men att, som högerpartierna vill, i det närmaste stoppa allt mottagande av skyddsbehövande, är både folkrättsligt och mänskligt dåligt. För om Sverige inte är berett att ta sin del av ansvaret, så kan vi inte förvänta oss att andra ska ta sitt. Det riskerar att leda till ett explosivt läge och allvarligt förvärra situationen för de drabbade, samtidigt som EU-länderna behöver lägga ännu mycket mer kraft och resurser på att hantera dessa migrationsströmmar.

Vi borde göra allt vi kan för att minska ofrivillig migration.

  • Bistånd. Tyvärr saknar högerpartierna en förståelse för att det viktigaste migrationspolitiska målet är att förebygga ofrivillig migration. Det görs genom en aktiv utrikespolitik och ett generöst men effektivt bistånd. Inte minst förvaltningsbiståndet är bland det viktigaste som vi rika länder kan göra för att bidra till fred, frihet, framtidstro och utveckling också i de fattiga länder varifrån många flyktingar och migranter nu kommer. I detta läge vill högerpartierna dra ned på biståndet. Det är dumsnålt och kontraproduktivt. En sådan politik bidrar till att öka flykting- och migrationsströmmarna i världen. Vi borde göra allt vi kan för att minska ofrivillig migration.
  • Klimat. Högerpartierna vill sänka de svenska klimatambitionerna rejält. Minskade investeringar i tågtrafik, ökade koldioxidutsläpp via transportsektorn, och en dämpad utbyggnad av vindkraft gör att Sverige tappar ledartröjan i omställningen. Även här gör högerns ”någonannanism” att andra länder lätt kan sänka sina klimatåtaganden också, när de ser att Sverige inte tar sin del av ansvaret.
  • Utrikes- och säkerhetspolitik. Högerpartierna hånade S-regeringens mycket aktiva utrikespolitik. Men det är just genom att ta plats i FNs säkerhetsråd, att arbeta aktivt för att förebygga konflikter och att stötta demokratikämpar som krig och diktatur kan motverkas och förebyggas. Den som nu ser vad som händer i Ryssland och Ukraina inser snabbt att krig och förtryck i andra länder i högsta grad kan påverka oss – och bli dyrt genom att vi nu behöver öka försvarsanslagen rejält. Att inte fullt ut förstå och vara beredd att agera på det som nu sker i vårt närområde riskerar att förvärra ett redan utsatt säkerhetspolitiskt läge. Den som i allt för hög utsträckning har blicken vänd inåt kan bidra till att destabilisera läget.

Vi kan vara stolta – men långt ifrån nöjda – över det Sverige som generationer har byggt upp. Vi är ett av världens bästa länder att leva i. Men denna stolthet får inte gå över i chauvinism eller inskränkthet. Gärna en sund och inkluderande patriotism – men aldrig utan en stark internationell solidaritet. Det vore både dyrt, dåligt och destabiliserande.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken.