Björn Fridén: Kristersson har fått sina skilsmässopapper

Foto: Jan Söderström

När röstade riksdagen ner en kandiderande statsminister senast? Jag ställde frågan till min kunnige bror här i måndags och han hade inget tydligt svar. ”Men på torsdag har jag nog ett”, tillade han.

Vi lever onekligen i märkliga tider. Praxis har rullat på i decennier utan mycket till eftertanke ens bland de politiker som använder den. Nu har vi i stället en massa frågetecken.

Sverige har haft stabila regeringar sedan trettiotalet. Och även under riksdagens wild years åren innan visste man ändå vem statsministern var. Säga vad man vill om Felix Hamrin, och det är inte mycket för hans regeringsperiod var kortare än en modern sonderingsrunda, men han blev i alla fall vald.

Du undrar förstås varför Ulf Kristersson struntar i all praxis och kandiderar trots att han vet att han har riksdagen mot sig? Du frågar för att du är sosse och besatt av praxis. Vi lever i en ny tid nu, praxis gick och dränkte sig i en tjärn efter budgetomröstningen för fyra år sedan. Sörj och gå vidare.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Ulf Kristersson bryter ny mark som Sveriges första inställda statsminister.”[/blockquote]

Ulf Kristersson bryter ny mark som Sveriges första inställda statsminister. Alliansen bildades för att vrida makten ur händerna på arbetarrörelsen. Och i över ett decennium har de lagt undan konflikten mellan liberalism och konservativa idéer så framgångsrikt att vi alla börjat behandla dem som en och samma höger.

Till vårt försvar trodde även högern på den modellen. Men de har de senaste veckorna blivit smärtsamt medvetna om att det här äktenskapet kanske ändå inte byggde på kärlek. Det var ett regeringssamarbete för makt.

Men nu är det svårt att tala om regeringssamarbete. Två av partierna har röstat emot de två andra partiernas statsministerkandidat.

Varje skilsmässa har en bodelning. Det var därför omröstningen var viktigt för Ulf Kristersson. Debattartiklar hit och Facebookpostningar dit, vem sa vad? Nu finns det ett voteringsprotokoll som visar att det var Centerpartiet och Liberalerna som begärde skilsmässan från borgerlighetens mest framgångsrika maktprojekt.

Och om Ulf Kristersson var den som blev dumpad så kan han börja uppvakta någon ny på direkten utan dömande blickar från omgivningen. Ute i landet, läs Skåne, har hans partikamrater kört oavbruten blå-brun speeddejting sedan valnatten.

Det här löser emellertid inte Kristerssons problem. Det var svårt nog att övertyga folk om att 143 mandat var fler än 144. Nu har han krokat av 51 ledamöter till.

Det kanske räckte för att avsätta regeringen, men Sveriges statsminister ser ut att, i alla fall för en överskådlig framtid, fortsätta heta Stefan Löfven.