Behövs kvinnokampen i politiken år 2021?

Behövs kvinnokampen i politiken år 2021? Vi har ett antal jämställdhetspolitiska mål i Sverige, självklara saker som en jämn fördelning av makt och inflytande och en jämn fördelning av betalt och obetalt arbete. Att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Men det görs inte av sig själv och vi behöver hela tiden komma med politiska reformer som tar oss närmre ett jämställt samhälle.

När jag 2011 blev vald till kommunstyrelsens ordförande i Örebro var jag den första kvinnan på den posten. Roligt, spännande och hedrande. Men jag förstod inte vilken uppenbar provokation det var för vissa. Inte för Örebroarna, där var stödet starkt. Utan det var politiska motståndare som bestämde sig för att dra kvinnokortet och delar av media hängde på.

Bland det första som hände var att ett gäng bittra män i opposition riktade in sig just på ledarskapet. ”Hon har inte det som krävs”, ”kan inte ekonomi, kan inte styra, kan inte leda”. För att förstärka detta, började de sätta bilden av ”männen bakom”. Manliga kommunalråd, kommundirektören, arbetarekommunordföranden. Jag satt i debatt i radion och fick höra ”är det verkligen hon som bestämmer…?” Jag blev förbannad, men också besviken över att vi inte kommit längre.

Det är inte helt lätt att utvärdera sig själv, men min bedömning är att Örebro som kommun utvecklades starkt under mina år som kommunalråd.

När jag sedan skulle sluta var det ironiskt nog mitt ledarskap som hyllades av de andra politiska partierna.

När jag utsågs till partisekreterare kom en ledare i NA med rubriken ”Lena Baastads hämnd”.  Är det någon som känner igen nidbilden av kvinnor som hämndlystna? ”När hon var kommunstyrelsens ordförande i Örebro spreds det nämligen rykten både här och var att det egentligen var någon annan som bestämde” skrevs det. Att försvara sig mot sådana rykten är hopplöst. För då hamnar du i konspirationsteoriernas rävsax. Du ska bevisa att ett rykte inte är sant. Den som sprider ryktena bemödar sig sällan om ”futtigheter” som att lägga fram konkreta belägg för att ryktena är sanna.

Men en sak är säker: För att vara partisekreterare i landets största parti krävs det hårda nypor.

Men en sak är säker: För att vara partisekreterare i landets största parti krävs det hårda nypor. Min uppgift är att se till att partiorganisationen fungerar. Just nu är partiordföranden fullt upptagen med att leda landets regering och leda Sverige genom en pandemi. Så med detta kan ryktena om att någon annan bestämmer definitivt vederläggas.

Enligt Jämställdhetsmyndigheten är det fortsatt svårare för kvinnor än män att bli chefer och att nå ledande positioner inom politiken. Kvinnor missgynnas mer ju högre upp i den politiska hierarkin de kommer. Sju av tio kommunstyrelseordföranden är män. Vid valet 2018 gick andelen valda kvinnor till kommunstyrelser och kommunfullmäktige till och med bakåt i landet som helhet. Sämst i riksdagen är Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, där män utgör mer än två tredjedelar av ledamöterna. Tacka vet jag vårt eget partis varvade listor.

Så vad drar jag för slutsatser baserat på min egen erfarenhet och det jag fortfarande ser i politiken?

Behandlas män och kvinnor olika i politiken? Ja.

Bemöts de olika i journalistiska situationer? Ja.

Bildsätts de olika? Ja.

Får kvinnor oftare frågor om de får ihop familjelivet med det politiska livet? Ja.

Får kvinnor, särskilt yngre, frågor om sina kläder och utseende oftare än män? Ja.

Jag är inte bitter, men jag är förbannad över att det fortfarande ser ut såhär. Kvinnor ska ha lika möjlighet som män till makt och inflytande.

Så behövs kvinnokampen i politiken 2021? Vi Socialdemokrater säger: Ja, det är en kamp som alltid kommer behöva föras – överallt.

Lena Rådström Baastad
partisekreterare Socialdemokraterna