Barnfattigdom – en fråga om klass
Rädda Barnens nya barnfattigdomsrapport ”En ny verklighet” borde ge varenda beslutsfattare en klump i magen. Den visar något som inte borde vara möjligt: barnfattigdomen ökar igen i Sverige.
2023 levde cirka 13 procent av alla barn i ekonomisk utsatthet enligt Rädda Barnens nya mätmetod. Enligt den tidigare mätmetoden var andelen 8 procent.
Det innebär en ökning från 175 000 till 276 000 barn. Det är 100 000 fler barn som lever i hushåll där pengarna inte räcker till det mest grundläggande. Där maten inte räcker till att äta sig mätt. Där en ny vinterjacka blir en ekonomisk katastrof.
Klassamhället dog aldrig ut. Det har blivit allt starkare. Men politiska definitioner har osynliggjort det – och det syns i barnens vardag. Bland ensamstående föräldrar är situationen allra mest akut. Nästan fyra av tio barn i dessa familjer lever i ekonomisk utsatthet. För barn med utländsk bakgrund är siffran ännu högre.
Det handlar inte längre om tillfälliga svårigheter. Det handlar om ett växande klassamhälle där vissa barn får gå till skolan trötta och hungriga medan andra diskuterar skidresor.
Vi har vant oss vid att tala om inflation, räntor och elpriser som siffror i det stora hela. Men för barnen är det inte abstrakta termer. Det är hunger. Det är skam. Det är utsatthet.
Samtidigt, bara dagar innan Rädda Barnens rapport, kommer nyheten att Clas Ohlson, efter en rekordvinst, sänker lönerna för sina anställda.
Arbetare vittnar i intervjun: “Det här är inte pengar som sparas, det hamnar i andras fickor”, “Kallt och omänskligt beslut” och “Våra barn kommer att lida av det” säger de.
De som redan har resurser ökar återigen sina vinster, medan de som håller samhället igång pressas tillbaka.
det spelar roll vilka föräldrar du har, vilket postnummer du bor på, och om du växer upp med trygg ekonomi eller otrygghet.
Att barnfattigdomen ökar samtidigt som företagens vinster når nya rekord är inte en tillfällighet. Det är resultatet av en politik som länge låtit marknaden definiera vad som är rimligt, medan välfärden urholkas och trygghetssystemen monterats ner.
Sverige har under de senaste åren sett sig som ett land där klass inte spelar någon roll. Men barnfattigdomen avslöjar sanningen: det spelar roll vilka föräldrar du har, vilket postnummer du bor på, och om du växer upp med trygg ekonomi eller otrygghet.
Den ekonomiska ojämlikheten har bara ökat sedan 80-talet. Barnfattigdomen följer samma mönster som ojämlikheten i stort. Den växer i takt med att de som redan har, får mer. Det är inte en slump, det är strukturellt.
Är det de enskilda föräldrarnas ”misslyckande”? Nej. Det är ett samhällsmisslyckande. Om vi menar allvar med att varje barn har rätt till en skälig levnadsnivå, då måste vi börja tala klarspråk. Vi lever i ett klassamhälle. Löntagare blir utnyttjade och det är barnen som får betala priset…
Valentin Rodikov, socialdemokrat
