Barn blir mobbade ut ur skolsystemet
Cecilia Fyrevik, en av arrangörerna till seminariet. Foto: Johan Flanke
Cecilia Fyrevik, en av arrangörerna till seminariet. Foto: Johan Flanke
– För att ett barn ska falla ur skolan ska alla professioner runt ett barn ha misslyckats. För varje barn som faller ut förlorar den sin framtid. Det borde finnas en haverikommission runt varje hemmasittande barn med uppdraget att få eleven tillbaka till skolan. Det säger Cecilia Fyrevik, en av arrangörerna till seminariet om hemmasittande barn i början av februari.
Hon har två söner som ”fallit ur”, som hon säger. De har under mycket lång tid inte varit i skolan.
– Jag har känt mig som världens sämsta förälder. Seminariet kom i rätt tid. Många behöver det, säger hon. Med en av sina söner har Cecilia Fyrvik haft 13 större krismöten med företrädare för skolan, socialtjänsten, sjukvården och Försäkringskassan, men inget har hänt.
– Det beror på att man får löften, men ingen har skyldighet att göra det som sägs. För att något ska hända måste föräldrarna ta rollen som samordnare av samhällets olika stöd, säger hon.
Både hennes söner har neuropsykologiska funktionsnedsättningar inom autismspektrumet.
– Ett barn väljer inte att vara hemma. Av ett barn med en autismdiagnos kräver skolan att det ska anpassa sig till en miljö som passar andra barn, men det går inte med den begränsning som dessa barn har. Det leder till utbrändhet på grund av stress, säger Cecilia Fyrevik.
Hon menar att bakom ett barn som är frånvarande från skolan under lång tid finns en elev som blivit illa behandlad.
– Barn ska känna att de är välkomna och passar in i skolan. I dag blir elever i den situation som mina söner är skuldbelagda och mobbade ut ur systemet. Det är ett svek när inte ett barn får det stöd som det behöver i skolan, säger Cecilia Fyrevik.
Den senaste mätningen av elever med långvarig frånvaro som gjorts på nationell nivå är från hösten 2015. Den visar att 1 700 elever hade varit frånvarande i mer än en månad. 20 000 elever hade en omfattande ogiltig frånvaro från skolan.
Mikael Westerdahl är en pappa med liknande erfarenheter. Under seminariet berättar han om hur problemen började för sonen redan på förskolan med att sonen hade problem med att bjuda in sig själv i leken. Mikael Westerdahl berättar hur sonen som uppfattas som stökig av skolpersonalen.
Men någon anpassning gjordes inte. Efter några år konstaterade sjukvården att sonen har Aspergers syndrom. Vårterminen i årskurs 5 var han hemma från skolan.
Sonen kom tillbaka till skolan, men i årskurs 7 var sonen hemma igen. Sonen fick hemundervisning i några ämnen, men inte förrän nu på gymnasiet fungerar skolgången. Bakom förändringen finns en passionerad lärare och en stabil taxichaufför som kör sonen till skolan varje dag.
– Det har varit en skolgång med ständiga hinder. Vi har fått stånga oss mot krånglande system. Alla pekar på att de andra ska göra något, säger Mikael Westerdahl.
När Tord Karlsson (S), kommunalråd i Göteborg, får ordet under ett panelsamtal börjar han med att be Mikael Westerdahl om ursäkt.
– Det du har berättat berör mig illa. Jag vill be om ursäkt. Jag ser detta som ett kunskapsproblem. Det är ett underkännande till hela Göteborgs skolorganisation att det inte finns ett enhetligt arbetssätt att möta hemmasittare på. Det handlar om att göra rätt saker. En central skolnämnd i Göteborg är en möjlighet för att förändra detta, säger Tord Karlsson.
Skolan brister – inte barnen
– Det kan inte vara fel på alla dessa barn utan också ett systemfel i skolan. Se inte barnet som ensam bärare av problemet.
Det säger Kenth Hedevåg när han föreläser för 250 personer som kommer i kontakt med elever i Göteborg med problematisk och långvarig frånvaro.
Kenth Hedevåg från Ytterby är pedagog. Elever med neuropsykologiska funktionsnedsättningar är hans specialitet. Framför honom i Blå ställets aula i Angered i Göteborg sitter skolpersonal, socialsekreterare, försäkringskassehandläggare, sjukvårdspersonal och föräldrar till hemmasittande barn från hela Göteborg.
Kenth Hedevåg, pedagog och specialist på elever med neuropsykologiska funktionsnedsättningar. Foto: Johan Flanke
Han menar att barn som är känsliga för stress, som har någon neuropsykologisk funktionsnedsättning eller någon annan funktionsnedsättning och barn som har en begåvning som är lägre eller högre än den normala är utsatta grupper när det handlar om långvarig frånvaro från skolan.
– Barn måste få gå till skolan och känna att sig kompetenta. De måste få göra saker som de är bra på. Ingen väljer själv att stanna hemma. Ingen förälder väljer att ha sitt barn hemma, säger han.
Den nya läroplanen har, enligt honom, höjt kraven väsentligt inom många områden.
– Måluppfyllelsen höjs inte av att höja ribban. Skolan måste ändra arbetsformerna för att passa var och en, säger Kenth Hedevåg.
Hans lösning ligger i att elever kan bygga upp stabila relationer men också personal som har kompetens och verktyg att möta alla barn.med personal som finns i skolan och stöttar eleverna varje dag. När vikarierna blir många och lärare kommer och går skapar det problem för barn i de utsatta grupperna.
Malin Gren Landell är regeringens utredare om problematisk skolfrånvaro. Hon är psykolog, psykoterapeut och har forskat om skolfrånvaro.
Seminariedeltagarna får ta del av en inspelad föreläsning med henne där hon säger att det är tufft för elever att gå till skolan när man utvecklat ett mönster av att vara frånvarande.
Hon menar att psykisk ohälsa är en följd av skolfrånvaro, men också en orsak till frånvaro. Det samma gäller med social missanpassning.
– Politiker behöver verkligen bry sig om att frånvaron kan leda till att elever inte blir behöriga till gymnasiet eller att man hoppar av gymnasiet. Det ökar risken för arbetslöshet och utanförskap, säger Malin Gren Landell.
I sin utredning till regeringen vill hon att den lagstiftning och de handlingsplaner som finns ska användas. Det sker inte i dag, menar hon.
– Frånvaro uppmärksammas för sent. Skolan och elevhälsan arbetar inte för att främja närvaro utan barn tappas bort, säger Malin Gren Landell.
Hon föreslår att rektorn på en skola ska ha skyldighet att utreda frånvaron och komma med åtgärder. Hon vill att varje skola ska ha ett team som följer frånvaron, vilka elever som behöver uppmärksammas och vad som behöver göras. Hon vill att elevhälsan ska främja närvaro och motverka mobbning.
– Kostnaderna för att reagera är liten men ger en stor effekt, säger Malin Gren Landell.
Terése Österholm är psykolog som föreläser om lågaffektivt bemötande i arbetet med skolfrånvaro. Det handlar om att skapa trygghet och lugn i elevens omgivning, menar hon.
– Känslor smittar. Smitta med lugn. Vi behöver kravanpassa och sänka stressnivån i skolan.
Det gäller att se över elevers livssituation och öka de positiva stunderna i deras liv, säger Terése Österholm.
– De flesta eleverna utvecklar en svårare ångest än vad det borde på grund av att de inte får lyckas i skolan, säger Oskar Hill Cedergren, familjeterapeut på företaget Magelungen som jobbar med att få hemmasittare tillbaka till skolan.
Han menar att det som de unga gör hemma känns lite bättre än att vara i skolan, men att det inte är något som är bra för dem.
– Ofta har eleverna förlorat förtroendet till vuxna. Relationen är det viktigaste. Det måste få ta tid, säger Oskar Hill Cedergren. Bland de arbetsuppgifter som hans företag åtar sig för att stötta familjer med hemmasittande barn är att ta över samordningen av samhällets olika insatser.
– Kommunen ska ha uppdraget att koordinera olika insatser, säger Karin Kindstedt, jurist på Skolinspektionen i sin föreläsning.
”Ett kunskapscentrum behövs”’
Nu har Cecilia Fyrevik och de andra föräldrarna sammanställt deltagarnas synpunkter från seminariets avslutande gruppdiskussioner och lämnat dessa till de politiker som var på plats.
– Vi fick några rop på hjälp från personal, säger hon.
Efter seminariet är hon överväldigad över att så många kom och att genomslaget blev så stort. När seminariet pågick var situationen för hemmasittare det som diskuterades mest på Twitter i Sverige och näst mest på Twitter i hela Europa.
– Vi lyfte taket för denna diskussion i hela Europa, säger Cecilia Fyrevik.
Det är tydligt att hon är nöjd med hur seminariet blev.
– Många har fått nya nycklar i sitt arbete. Föreläsarna kunde berätta hur man kan jobba med hemmasittare. Bristen på samordning kom fram, säger hon.
Hon hoppas att politikerna som var på plats vill ta frågan vidare.
Panelsamtal under seminariet. Foto: Johan Flanke
Ett önskemål från henne och de andra föräldrarna i arrangörsgruppen är att Göteborgs stad inrättar ett kunskapscentrum om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som kan vara en hjälpande part i samarbetet mellan skolan och familjerna. Shadiye Heydari (S), riksdagsledamot från Göteborg har varit med och planerat seminariet. För hennes står det klart att samarbetet mellan skolan, socialtjänsten, sjukvården och vårdnadshavare måste blir bättre.
– Elever som inte orkar gå till skolan av olika anledningar känner sig ensamma och vilsna. De har ingen motivation och drar sig undan. Så börjar utfrysningen som ett tyst och långsamt lidande, säger hon.Hon kommer att jobba med frågan på både nationellt och lokalt. Vi måste se över vissa begrepp som är vilseledande i kommunikationen mellan skola och socialtjänsten.
