Vi befinner oss i en tid då Sverige står inför enorma utmaningar. Våra hushåll kämpar för att få vardagen att gå ihop på grund av eskalerande elkostnader, ökade matpriser, räntor och inflation. Varje dag kämpar vanliga människor för att få ekonomin att gå runt, samtidigt som de ser sina inkomster bli alltmer uttömda av de höjda kostnaderna. Särskilt drabbas barnfamiljer.
Det borde i en sådan tid vara politikens främsta uppgift att stötta hushållen och barnfamiljerna. Tyvärr är den nuvarande regeringen passiv inför de utmaningar vanliga människor möter i sin vardag. Under vintern och våren har flera barnorganisationer vittnat om den svåra ekonomiska situationen och dess konsekvenser för barn och föräldrar.
Inflationen drabbar oss alla, men det är särskilt de hushåll med knappa marginaler som lider mest. Det är ensamstående mödrar som knappt har några pengar kvar efter hyran är betald och det är barn som inte längre kommer kunna delta i sommarlovsaktiviteter.
Nyligen presenterade regeringen riktlinjer för en utredning om ett så kallat bidragstak. Vi kritiserade detta förslag då det riskerar att driva fler barnfamiljer in i fattigdom.
I en debatt i riksdagen ställde Magdalena Andersson frågan till Kristdemokraternas partiledare och vice statsminister, Ebba Busch, om hon kunde försäkra svenska folket att barnfattigdomen inte skulle öka. Busch svarade ja, men med tanke på utredningens nuvarande inriktning är det svårt att lita på Busch löfte.
Vi har redan sett hur regeringen och Sverigedemokraterna har valt att prioritera skattesänkningar framför en politik som kunde ha stöttat de mest utsatta hushållen. Det är en dålig prioritering när vi samtidigt läser rubriker om hur barn äter mer i skolan och hur föräldrar har svårt att betala räkningarna.
Regeringen fortsätter nu med ett av förslagen från Tidö-avtalet som skulle kunna göra det ännu svårare för fler familjer – bidragstaket. Under vår regering initierade vi en utredning med uppdrag att lägga fram förslag för att öka incitamenten för arbete bland försörjningsstödsmottagare. För målet ska alltid vara att fler ska komma i arbete. Men regeringen och SD har under sommaren gått fram med tilläggsdirektiv till utredningen som riskerar att slå undan benen för de som har det svårast.
Sverigedemokraterna och regeringen har under denna svåra ekonomiska tid vägrat att vidta åtgärder för att stötta barnfamiljerna. Nu går de vidare med förslag som riskerar att göra barn och familjer fattigare. Som regering har de ett ansvar att inte lägga fram förslag som fördjupar fattigdomen bland barn i vårt land.
Det handlar också om att Sverige måste leva upp till de åtaganden vi har förbundit oss till. I FNs Agenda 2030 har Sverige antagit målet att bekämpa fattigdom. De 17 globala målen gäller för alla länder, även Sverige. Det första delmålet lyder: ”Till 2030 ska den andel män, kvinnor och barn i alla åldrar som lever i någon form av fattigdom enligt nationella definitioner minskas med minst hälften.”
Det är självklart att fler människor bör gå från att vara beroende av bidrag till att ha arbete. Regeringen måste garantera att förslagen om bidragstaket inte ökar barnfattigdomen. I Sverige ska inte ett enda barn ska leva i fattigdom.
Anders Ygeman är S-gruppledare i socialförsäkringsutskottet
