Moderata talmannen spär på väljarnas irritation
Talmannens agerande spär på väljarnas irritation över det politiska spelet, menar Daniel Färm.
Dagens besked från talmannen Andreas Norlén lär få två tydliga effekter: Dels lär folk i stugorna bli om möjligt ännu mer irriterade på den charad som nu pågår i riksdagen. Dels lär de rödgröna partierna komma närmare varandra – i frustration över talmannens agerande. Men talmannens agerande innebär ändå att tvivel sås om huruvida han agerar för Sveriges bästa – eller Moderaternas?
För det första kan man verkligen fundera över varför talmannen har låtit det gå nästan en hel arbetsvecka sedan Elisabeth Thand Ringqvist (C) lämnade tillbaka sonderingsuppdraget efter att ha konstaterat att det inte fanns några förutsättningar för det så kallade mittenalternativet. Hela Sverige har under veckan undrat varför talmannen inte har återkommit med besked. Först nu sent på torsdagseftermiddagen kom beskedet att han kommer att ställa centerledaren inför en statsministeromröstning nästa vecka. Norlén har begärt av partiledarna att de ska agera skyndsamt, och samtidigt fortsätta att förbereda sig på nästa steg i processen. Man kan därför fråga sig varför han inte själv agerade mer skyndsamt med att föreslå nästa steg.
För det andra kan man fråga sig varför han över huvud taget gav Thand Ringqvist sonderingsuppdraget. Han visste mycket väl att mittenalternativet var dödfött. Man kan undra varför han över huvud taget gav uppdraget till Thand Ringqvist. Det hade varit betydligt rimligare att redan inför denna andra omröstning pröva om Ulf Kristersson kunde få ihop ett alternativ. Väljarnas respekt för det svenska parlamentariska systemet och processerna stärks inte av att de med viss rätta uppfattar detta som en charad.
För det tredje: Att nu ställa centerledaren inför en statsministeromröstning om ett alternativ som inte handlade om henne själv som statsminister – och som hon själv helst hade sluppit – liknar mest offentlig förnedring. Det betyder inte att det hade varit bättre att ställa Magdalena Andersson inför omröstning för detta alternativ. Men tillbaka till fråga nr två: Det var över huvud taget olyckligt agerat att ge centerledaren uppdraget denna gång.
Samtidigt konstaterar Moderaterna – Norléns eget parti – skadeglatt att de rödgröna inte kommer att hinna lägga någon egen budget. Och folk i stugorna undrar vad ”politikerna” håller på med.
Man ska ha respekt för att det är ett komplicerat parlamentariskt läge. Men talmannen sår tvivel om huruvida han verkligen driver denna process på ett konstruktivt sätt – eller om han agerar slugt på ett sätt som vissa tror ska gynna hans eget parti: Moderaterna.
Den enda positiva effekten av talmannens agerande är att det lär föra de fyra rödgröna partierna – från Vänsterpartiet till Centerpartiet – närmare varandra. I frustration över talmannens agerande.
Ett förmildrande besked idag var att Ulf Kristersson kommer att prövas härnäst. Men det blir alltså först tidigast den 10 november – nästan en månad efter att Magdalena Andersson väntat föll i den första statsministeromröstningen – som Norléns egen partiledare kommer att prövas i samma roll. Det här hade kunnat gå snabbare om högersidan redan i den andra omröstningen hade fått visa för hela svenska folket att de inte får ihop sitt lag.
I den fortsatta processen behöver talmannen Andreas Norlén undanröja alla tvivel om att han väger in vad som vore bäst utifrån en moderat horisont. Svenska folkets tålamod börjar tryta. Talmannen har ett viktigt ansvar för att inte sänka tilltron till de demokratiska processerna.
Daniel Färm är politisk redaktör
