Håkan Juholt: Löftet är morgondagen

Bortom de stora rubrikerna finns en berättelse om humlan och snigeln.

I veckor har Sverige varit tapetserat med humlor som lovar den socialdemokratiska storhetstiden tillbaka. Sverige som Sverige var: Per-Albin Hanssons Folkhem, Tage Erlanders starka samhälle och Olof Palmes jämlikhet och internationella solidaritet.

En humla som slår fast att Sverige var bäst när socialdemokraterna var som starkast.

Där humlan flyger bakåt i tiden, rör sig snigeln framåt. Den tyske författaren och nobelpristagaren Günter Grass beskrev socialdemokratin som en snigel; rör sig långsamt, men alltid framåt, bär uthålligt huset med sig, är sårbar, utsatt men fortsätter framåt.

En stark symbol för demokratins tålamod, menade Grass.

Socialdemokratins historiska styrka är inte endast att den administrerar samhället effektivt, den höjer människors förväntningar på livet. Löften och beslut av i dag, blir till stora och små berättelser om morgondagen. De individuella och kollektiva resor som väntar.

Brutalpopulismen av i dag kväver varje ansträngning, att diskutera vad som en gång var unikt med den svenska välfärdsmodellen.

Lågt bensinpris vinner på teknisk KO över den tillväxtpotential som klimatomställningen innebär för Sverige. Jämfört med kvinnors huvudbonad förlorar full sysselsättning och arbete åt alla, helt värde. Bacon till skolbarn, svenskare än långsiktig finansiering av välfärden.

Den tyske författaren och nobelpristagaren Günter Grass beskrev socialdemokratin som en snigel; rör sig långsamt, men alltid framåt, bär uthålligt huset med sig, är sårbar, utsatt men fortsätter framåt.

Att förbjuda troende en möteslokal överordnas reformer som håller ihop stad och land. Tankar om betydelsen av jämlikhet, solidaritet och ett stark, utvecklande, kulturliv, göre sig ej ens besvär.

Humlan flyger från blomma till blomma och utlovar det som en gång var; då när Hyland var den stora stjärnan och Bosse Larsson höll igång Allsången på Skansen. Humlan påstår inte sällan att det är hon som är snigeln, men för varje vaksamt öga är det försvinnande lite som förenar snigeln och humlan.

Snigeln rör sig som om världen vore ett enda långt andetag. Den drar sin kropp över marken med stillsam beslutsamhet; framåt i en lågmäld övertygelse om att varje centimeter är en del av en större resa.

Humlan flyger ryckigt och ständigt skiftande, styrd av dofter, ljus och impulser, oregelbundet som i ett zick-zackmönster.

Snigelns uppgift är att hålla kursen. Ta sig förbi kvistar, löv och andra hinder, fast i övertygelsen om att jämlikhet och solidaritet inte är en börda att bära.

I själva verket är det just dessa värden som utgör huset på dess rygg.

Håkan Juholt är tidigare S-ordförande och ambassadör