Så olika hanterar de förtroendekrisen – se Tidöpartiernas betyg
Tidöpartierna genomgår en svår förtroendekris – som de hanterar helt olika, skriver Daniel Färm.
Det luktar onekligen lite rökt för högerpartierna Mycket kan fortfarande hända. Oppositionen bör akta sig för att ta ut segern i förväg. Men de första två stora opinionsundersökningarna efter sommaruppehållet visar ändå att högerpartiernas förtroendekris bland väljarna håller i sig. Intressant nog hanterar de fyra partierna Tidöprojektets kris helt olika. Det blev tydligt både innan, under och efter valrörelsens första partiledardebatt i veckan (Expressens/DI:s).
Samtidigt börjar tanken på att högerpartierna kommer att förlora detta val att sätta sig även hos Tidöpartierna själva. Men de har olika roller, och hanterar det tuffa läget på olika sätt:
Ulf Kristersson (M)
Betyg: 🔴 🔴 ⚪️ ⚪️ ⚪️
Opinionsstöd: -1,8% (SVT/Verian), -0,8% (TV4/Novus) – jämfört med senaste valresultatet
en av de svagaste statsministrar jag har sett
Roll: M-ledaren Kristersson är en av de svagaste statsministrarna i modern tid. SD är största parti i regeringsunderlaget. Därmed är det inte statsministern som har störst inflytande över politiken. Men Kristersson saknar också den pondus och statsmannamässighet som ämbetet kräver.
Formkurva: Nedåtgående. På sistone har han varit ovanligt snarstucken och irriterad i flera debatter.
Krishanteringsstrategi: Ägnar sig allt mer åt fula påhopp, osanningar och skrämselpropaganda. Exempel: Ulf Kristersson hoppade (verbalt) på Magdalena Anderssons man under Expressen/DI:s partiledardebatt. Sedan har han ljugit om att S vill underlätta för våldtäktsmän, och om att S vill införa skatter för andra än låg- och medelinkomsttagare.
Kristersson vill samtidigt skapa en bild av en kommande comeback, bland annat genom att påstå att Tidöpartierna låg under i mätningarna sist – men ändå vann. Problemet är att det inte stämmer. Mätningarna inför 2022 skiljde sig åt: i vissa ledde Tidöpartierna, i vissa de rödgröna.
Jimmie Åkesson (SD)
Betyg: 🔴 🔴 🔴 ⚪️ ⚪️
Opinionsstöd: -2% (SVT/Verian), 1,4% (TV4/Novus)
Roll: Outsidern som i kraft av starkt ökat väljarstöd har tvingat övriga högerpartier att omfamna hans parti. Åkesson är gärna på utsidan och kritiserar. Samtidigt styr han i hög grad det politiska innehållet i regeringens politik. Tyvärr utan att behöva utkrävas något ansvar när något går fel. Det är en roll som han har kommit undan med.
fortfarande den partiledare som polariserar mest
Åkesson är kanske den partiledare i Sverige som har tvingats ha bäst tålamod och som har arbetat mest långsiktigt. I hans egen värld kan han vänta en mandatperiod till på att komma in i en regering. Men då som statsminister. Åkesson är fortfarande den partiledare som polariserar mest, med hårdast och mest hånfulla tonläget i debatten. Problemet är att detta har normaliserats. Ingen förväntar sig något annat från honom, och många av hans sympatisörer tycker att det är bra.
Åkesson och hans 12 (tänkta) oprövade ministrar lär få svårt att framstå så ansvarstagande och statsmannamässiga som många förväntar sig. Och om de försöker, så lär de tappa förtroende hos gräsrötterna.
Formkurva: Stabil. Åkesson vare sig över- eller underpresterar jämfört med tidigare. Retorik och engagemang känns igen.
Krishanteringsstrategi: Åkesson har på sistone talat högt om att en roll som största parti i opposition kunde vara bra för Sverigedemokraterna. Det känns som ett sätt att hantera insikten att det just nu lutar åt att Tidöpartierna är rökta om drygt fyra månader.
Men Åkesson kan ha lättare att leva med att regeringsmakten förloras än övriga i Tidögänget. Dels har han inga fina ministerposter att förlora. Dels tänker han långsiktigt – och tror att han skulle ha ökade chanser att bli ledare för hela högersidan om de hamnar i opposition. Till skillnad från om de hamnar i regeringsställning, då Åkesson formellt skulle behöva spela andrafiol (även om han de facto skulle fortsätta bestämma mycket av politikens innehåll).
Ebba Busch (KD)
Betyg: 🔴 🔴 🔴 ⚪️ ⚪️
Opinionsstöd: +0,9 (SVT/Verian), +1% (TV4/Novus)
Sveriges retoriskt sett skickligaste partiledare
Roll: Sveriges retoriskt sett skickligaste partiledare. Har också vuxit sedan hon blev minister. Hon tar nu en något mer statsmannamässig roll. Det har bland annat visat sig genom att säga ifrån mot M och SD om en bred energiöverenskommelse. Hon visade också offentligt att hon uppskattade Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson i denna fråga. Busch har även försökt att fokusera på vissa frågor som ligger nära socialdemokratin, som ökade resurser till sjukvården.
Samtidigt har hon fått kritik för många uttalanden under denna mandatperiod. Till exempel det hårda stödet för Israels militär – mitt under det pågående folkmordet i Gaza. Busch är med rätta fortfarande mycket kontroversiell hos många på vänstersidan.
Formkurva: Uppåtgående. Kristdemokraterna är det enda Tidöpartiet som ökar något. Busch har länge varit vass i debatter, tal och intervjuer. Men nu kan hon kombinera det med snart fyra års regeringserfarenhet och att ha uppfattats kunna samtala och komma överens med alla partier.
Krishanteringsstrategi
Ebba Busch försöker uttryckligen att ta väljare över blockgränsen:
- från S genom att lyfta välfärden, biståndet m m
- från SD genom att vara tuff på migrationsområdet
- från ett redan blödande L genom att kalla sig Sveriges främsta skolparti
Men Busch är ändå helt surrad vid Tidöarbetet även direkt efter nästa val. Spekulationerna om en S-C-KD-regering är inte sannolik efter detta val. Men på sikt kan nya öppningar uppstå, som splittrar högern ännu mer.
Simona Mohamsson (L)
Betyg: 🔴 ⚪️ ⚪️ ⚪️ ⚪️
Opinionsstöd: -2,7% (SVT/Verian), -2,7% (TV4 Novus) = under spärren (1,9% i båda mätningarna)
Roll: Sedan den högst tvivelaktiga charaden när Simona Mohamsson bestämde sig för att omfamna SD som nära samarbetspartner och i regeringen är Liberalerna inte att betrakta som ett eget självständigt parti. De är numera en kuliss där andra partier avgör om de ska signalera att det är värt att uppmana sina väljare att stödrösta på detta parti, eller om de ska låta partiet dö. Med 1,9% i väljarstöd lutar det åt det senare. Små, tidigare liberala, partier ska inte försöka att rida tigern. Det slutar alltid bara på ett sätt…
obefintlig trovärdighet efter alla nya besked i avgörande frågor, odemokratiska processer och helt orealistiska ”vallöften”
Formkurva: Nedåtgående. Med obefintlig trovärdighet efter alla nya besked i avgörande frågor, odemokratiska processer och helt orealistiska ”vallöften” kan man inte säga att hon har rosat marknaden. Svenska väljare är inte dumma. De har sett Liberalerna och Mohamsson för vilka de är. Det är uppenbart att de andra partierna har börjat vända Liberalerna ryggen. Risken är större att Tidölaget tappar ännu fler väljare om de skulle få fler – men inte tillräckligt många – stödröster.
Krishanteringsstrategi: Mohamsson låtsas som att det regnar. Hon och Martin Melin är med gladaste humör och högsta fart på väg i en kundvagn – rakt mot stupet. Även Liberalerna ägnar sig åt desperat – men falskt – röstfiske. Till exempel 10 000 kr mer i lön till alla lärare. De borde kanske förbereda sig på att övriga Tidöpartier snart kommer att skylla åtminstone delar av nederlaget på Liberalerna.
