Ge skolorna resurser anpassade efter behoven
Under åren som politiker har jag läst mängder av rapporter om skolan och betydelsen av tidiga insatser. Forskare och andra experter har slagit fast att skolan har en viktig kompensatorisk roll. Att det knappast finns någon viktigare friskfaktor än att kunna läsa och räkna. Och omvänt, att tidiga misslyckanden kan få förödande följder.
Allt det där visste jag när jag som ”läsfarbror” för första gången klev in på skolan i Hageby i Norrköping. Jag och ett gäng andra frivilliga hjälper till med lästräningen. Vi är en liten pusselbit i skolans arbete för att lyfta resultaten och se till att alla tidigt lär sig läsa. Efter åtskilliga pass med elever vet jag vad det handlar om på riktigt.
I dag är jag mer bekymrad än vad jag var tidigare. Jag förstår ännu bättre vad det betyder när en liten kille eller tjej hamnar på efterkälken och inte hänger med i undervisningen. Hur kämpigt det är när man fortfarande efter flera år i skolan inte lyckas sätta ihop orden, än mindre förstår vad de betyder.
Men framför allt är jag mer optimistisk i dag. Pedagogerna gör otroliga insatser. Deras engagemang och tro på att går att hjälpa alla barn gör mig hoppfull. Det kräver emellertid tid. Det tar tid att ge det extra stöd som en del behöver. Det kräver tid att anpassa undervisningen efter allas förutsättningar. Tid som svårligen finns i en klass med många elever.
Det går att göra alla skolor till riktigt bra skolor, om viljan finns.
Jag har även läst en del rapporter som säger att det inte finns något samband mellan resurser och resultat. Att det inte hjälper att skjuta till mer pengar. Det kanske kan stämma på ett väldigt övergripande plan. I en klass där alla har förutsättningar för att följa lärarens instruktioner spelar det kanske inte så stor roll om det är 20 eller 25 elever i klassrummet. Så är det inte överallt.
Från borgerligt håll har det förekommit alla möjliga konstiga tolkningar av Socialdemokraternas program mot segregationen. När Lawen Redar och andra pratar om kraftfulla satsningar, då handlar det bland annat om just detta, att ge skolor resurser anpassade efter behoven. Det går att göra alla skolor till riktigt bra skolor, om viljan finns. Då behövs det framför allt utbildade pedagoger och andra professionella stödinsatser.
För övrigt är jag optimistisk av ytterligare ett skäl. Mötet med eleverna säger mig, om än inte helt vetenskapligt, att dagens unga är frimodigare än tidigare generationer. En frimodighet som fick en elev att fråga varför jag hade så stort hår och så stor mage. Efter en kortare förhandling kom vi fram till att jag borde klippa mig och börja motionerna och hen borde kämpa på ännu mer med läsningen.
Jo, erfarenheterna från skolans värld gör att jag är mer optimistisk, och därför vågar jag vara helt säker på att hen kommer att lyckas betydligt bättre än jag.
Lars Stjernkvist är tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna
