Unga får betala priset för en nedmonterad välfärd
”Satsa på fritidsaktiviteter, inför avgiftsfri kollektivtrafik för unga året runt och minska ungdomsarbetslösheten”, skriver Sara Ingard, ordförande SSU Uppland
Den växande psykiska ohälsan bland Sveriges unga är resultatet av ett svek från samhället. En hel generation unga som kämpar med ångest och bristande framtidstro. Den psykiska ohälsan är akut, livsfarlig och orättvis. Det är dags att den prioriteras.
Dagens unga växer upp i ett ojämlikt samhälle där kollektiva misslyckanden skylls på individen. Vår gemensamma välfärd har sedan länge nedprioriterats och unga betalar ett högt pris med sin hälsa som insats. Vi har gått i underfinansierade skolor där mer ansvar för lärandet har lagts på elevernas axlar och vi har haft ett betygssystem som slår ut elever tidigt. Resultatet blir skolstress, prestationsångest och en känsla av att aldrig räcka till. En orsak till underfinansieringen är skolmarknaden – där vinst ofta väger tyngre än elevernas mående.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige, ett av få områden där Sverige kvalar in i Europatoppen, skapar en känsla av att man aldrig kommer att få ett jobb, oavsett utbildning. Även personer med universitetsexamen eller yrkesutbildningar i ryggen har svårt att hitta arbete. Nyligen rapporterade Aftonbladet om den nyexaminerade lärarstudenten Sofia som sökte 100 lärarjobb och inte blev kallad till en enda intervju. Hon är långt ifrån ensam. 2025 ligger ungdomsarbetslösheten på liknande nivåer som under pandemin. Listan kan göras lång över allt som bidrar till att vi är “generation Å”, som i ångest.
Den grundmurade tryggheten som länge utmärkte välfärdslandet Sverige känns i dag som en utopi.
Bostadsmarknaden är lika hopplös. Att hitta en rimlig hyresrätt och flytta hemifrån är få förunnat. Hade jag fått en tia varje gång jag hörde någon kalla den här generationen för lat eller otacksam – ja, då hade jag kanske haft råd med den där första bostaden som var mer självklar för tidigare generationer. Listan över vad som görs för att förhindra det är desto kortare.
När välfärden tar ett steg tillbaka och fattigdomen ökar är det knappast förvånande att unga mår sämre. Den grundmurade tryggheten som länge utmärkte välfärdslandet Sverige känns i dag som en utopi. Problem som förut löstes i gemensam regi; bostadsbrist, arbetslöshet, en dålig skolgång, fattigdom, psykisk ohälsa – förväntas nu ungdomarna lösa själva. Det är klart att de mår dåligt.
Det är bra att fler unga söker vård – ju tidigare man kan fånga upp psykisk ohälsa desto lättare är det att åtgärda. Vi vill inte ha en situation där unga inte söker vård förrän vardagen rasar samman, skolsituationen kraschar och vården blir den sista utvägen. Värst av allt är att hundratals unga varje år väljer att avsluta sina liv, framför att behöva leva med den psykiska smärtan. Ungdomar som har hela livet framför sig men som inte orkar en enda dag till. Suicid är i dag den enskilt vanligaste dödsorsaken hos unga.
Varje ung människa som förlorar tilltron till framtiden är ett misslyckande för samhället.
För oss är det tydligt: det går inte att sätta ett pris på ungas mående. Att lösa detta samhällsproblem är värt stora investeringar. Köerna till BUP måste kortas ner och vi måste hålla den förstärkta vårdgarantin på 30-dagar. Alla ska kunna ha den grundläggande tryggheten att om allt skiter sig så finns det hjälp att få. Även elevhälsan måste stärkas – det är dags för fler skolkuratorer, fler trygga vuxna och investeringar i skolan. Varje ung människa som förlorar tilltron till framtiden är ett misslyckande för samhället.
Vi måste också bygga ett samhälle där ungdomarna inte börjar må dåligt från första början. Satsa på fritidsaktiviteter, inför avgiftsfri kollektivtrafik för unga året runt och minska ungdomsarbetslösheten. Låt inte generation Å som i Ångest bli generation Ö som i Övergiven.
Sara Ingard, ordförande SSU Uppland
