Realistisk försvarspolitik och progressiv biståndspolitik
Peter Hultqvist och Inga Näslund representerar socialdemokratins realism och solidaritet, skriver Daniel Färm
Socialdemokratins styrka och unika position i svensk politik är att kunna vara både nyktert realistisk och samtidigt framåtlutat och samhällskritiskt progressivt. Det har blivit ännu tydligare med det nya partiprogrammet och de nya politiska riktlinjerna.
I försvars- och säkerhetsfrågorna har Socialdemokraterna alltid varit realister främst. I det nya partiprogrammet är det tydligt att kraftigt ökade resurser krävs för att rusta upp det militära försvaret. Även Natomedlemskapet präglades av en nykter bedömning av vad ett allvarligt förändrat säkerhetsläge krävde.
Peter Hultqvist har på många sätt personifierat denna nyktra realism
Partiets erfarne försvarspolitiska talesperson Peter Hultqvist har på många sätt personifierat denna nyktra realism. Visst har han fått äta upp de bergsäkra uttalandena om att det inte skulle bli något Natomedlemskap. Men, som han redogör för i sin nya bok ”När allt förändras”, så förändrades omvärlden så mycket den 24 februari 2022 att det var nödvändigt att göra en ny bedömning: Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. Putins hot mot Sverige och övriga Väst samt angrepp på den hittillsvarande regelbaserade världsordningen. Och – inte minst – Finlands snabba omläggning av synen på Nato.
När det stod klart att den finska statsledningen hade bestämt sig för att gå med i Nato så hade det varit orealistiskt att stå fast vid en militär alliansfrihet. Hultqvist var därför en av de tyngsta partiföreträdarna som redan innan partistyrelsens beslut gick ut och talade om att han hade ändrat sig. Det hade stor betydelse för acceptansen bakom ett svenskt Natomedlemskap.
Nu har förvisso USA under Trump skapat osäkerhet kring vad Natomedlemskapet faktiskt betyder. Men i grund och botten var det ändå helt rätt att ersätta den militära alliansfriheten med ett Natomedlemskap. Det handlar dels om vårt behov av rejäl avskräckning, dels om att solidariskt stötta inte minst våra grannländer i Baltikum och Finland. Peter Hultqvist var helt avgörande för att skapa tyngd och trovärdighet när Socialdemokraterna skulle ta ställning för ett svenskt Natomedlemskap.
Palmecentret har varit det centrala navet i partiets konkreta arbete för att stötta demokratikämpar runt om i världen
Socialdemokratins realistiska försvarspolitik har länge kombinerats med en progressiv fredssträvan via diplomati, konfliktförebyggande och stöd till FN och EU. Framför allt har partiet stått för ett starkt och solidariskt biståndsarbete. Palmecentret har varit det centrala navet i partiets konkreta arbete för att stötta demokratikämpar runt om i världen. Att stärka demokratin är helt avgörande för att förebygga konflikter och dämpa spänningar. När fler länder går i autokratisk riktning så bidrar det till det försämrade säkerhetsläget.
Palmecentrets Inga Näslund har länge hört till en av de främsta experterna i Sverige på – och kritikerna av – Putinryssland och dess anfallskrig mot Ukraina. Det spelar stor roll att det finns en kompetens på grunderna till det förändrade säkerhetsläget, som även kan bidra med konkret stöd till Ukraina. Men kanske ännu viktigare har varit Inga Näslunds insatser för att öka förståelsen för krigets grundorsaker: den fascistoida putinismen.
Nu har biståndsminister Benjamin Dousa fått biståndsmyndigheten Sida att stoppa stödet till Palmecentret. Det är provocerande. Den bakomliggande orsaken tycks vara Dousas och SD:s kanske främsta politiska drivkraft: hatat mot socialdemokratin.
Det är nu femton månader kvar tills väljarna kan ersätta denna polariserande regering med en som väljer att bygga upp samhällsgemenskapen. Dousas angrepp på Palmecentret lär bara spä på vreden över regeringens ständiga angrppe det största oppositionspartiet.
Daniel Färm är politisk redaktör
