PM Nilsson: Ta initiativ till en euro-option

Magdalena Andersson föddes som regeringsbärande ledare när hon tog ställning i Nato-frågan. Dessförinnan var hon känd som en kameral och fantasilös finansminister och som en skakig regeringsbildare. Men då på våren 2022 tog hon ett steg där hon satte landet före partiet. Det väckte respekt långt in i borgerligheten. Om hon har så hårda nypor i en för Socialdemokraterna nästan religiös fråga kan hon rimligen göra likadant i andra.

Andersson är också mycket mån om att hålla fast vid berättelsen om att det var hon som tog in Sverige i Nato. Sanningen är som så ofta inte lika entydig, hon varken drev frågan eller slutförde den, men hon begriper grundarmytens historiska betydelse för sin ställning i Sverige.

Nu pressas det europeiska systemet inte bara från Ryssland utan också av en extrem instabilitet i den amerikanska ledningen. President Donald Trump har på rekordkort tid visat att han inte är att lita på i något avseende, att han inte respekterar allierade, inte landets egna domstolar och att han särskilt på det ekonomiska området är beredd att riskera och förstöra enorma värden.

Man kan läsa den amerikanska administrationens första månader som en lång rad av osammanhängande och kaotiska utspel utan mening eller mål. Man kan också läsa den första tiden som att USA vill och försöker omförhandla sin roll i den globala ekonomin.

Den enda plan som man känner till är ett policypapper som presidentens ekonomiskpolitiske rådgivare Stephen Miran skrev i november och som innebär en devalvering av dollarn, av statsskulden och av USAs militära säkerhetsgarantier. Enligt Miran hänger allt ihop samt missgynnar USA på ett sätt som är oacceptabelt.

Hur man än läser signalerna från Washington innebär USAs sammanlagda politik en ny ekonomisk instabilisering av faktorer som är grundbultar även för Sverige. Vi kan inte längre räkna med att dollarn och amerikanska statspapper är stabiliserande krafter. Svängningarna på de finansiella marknaderna kan bli än större.

Det bör leda till en förnyad svensk euro-debatt. Att ha en fritt flytande valuta är internationellt ovanligt och riskfyllt. Att ha en fritt flytande valuta i en global miljö där alla normala ankare har släppt kan snabbt bli ohållbart.

Nu har vi väntat och sett i drygt 20 år. Facit är att den svenska kronan har varit konstant svag i förhållande till både euron och dollarn och att euro-projektet står starkt.

Sverige gjorde 2003 halvhalt i sin EU-process när man sa vänta-och-se till övergång till euron. Orsaken var främst 1990-talets erfarenhet av finanskrisens höga budgetunderskott, höga statsskuld och mycket höga räntor. Valutaunionen var därtill ny och bedömdes som osäker.

Nu har vi väntat och sett i drygt 20 år. Facit är att den svenska kronan har varit konstant svag i förhållande till både euron och dollarn och att euro-projektet står starkt. Valutaunionen har klarat ett antal kriser och dess syfte, att hålla ihop och fördjupa unionen, är mer relevant i dag än vid eurons start 1999. Då var Ryssland svagt och fredligt och USA var starkt och självklart allierad. Nu är allt tvärtom och EU är existentiellt för europeisk säkerhet och välstånd.

Sedan folkomröstningen 2003 har också några andra specifikt svenska frågor klarnat eller förändrats. Den svenska riksbanken har i praktiken haft svårt att driva en helt egen räntepolitik och ofta följt ECB. De svenska offentliga finanserna är mycket stabila och vi har fortfarande en politisk kultur som är att lita på. Det folkliga stödet för EU är högre än någonsin och har breddats åt vänster. Ingen ser längre svenska mynt och sedlar varför det egna myntets nationella symbolik har laddats ur. Fler svenskar ser i dag ett euro-mynt än en svensk krona. Många vet inte ens hur den ser ut. (Den är liten, ful och brun och ser ut som en gammal 50-öring.)

Sverige gick med i både EU och Nato i kris. Båda gångerna var det S-regeringar som till slut tog initiativ. Ett euromedlemskap kan ske på samma sätt, under stark press, men monetära regimer tar tid att ändra på och lämpar sig dåligt som krishantering.

Ett lämpligt första drag är därför att Sverige nu gör som Finland gjorde i förhållande till Nato och skaffar sig handlingsfrihet genom en euro-option. Konkret handlar det om att förbereda lagstiftning, till exempel måste grundlagen ändras, för en euroanslutning. Det skulle vara ett seriöst och ansvarsfullt sätt att höja svensk penningpolitisk beredskap.

Om S-ledaren skulle ta initiativ till en sådan process skulle hon chockskada borgerligheten. Hon skulle visa att hon nu liksom 2022 är beredd att ta nationellt ansvar, att hon är beredd att ompröva tidigare beslut när verkligheten ändras och att hon sätter svenskarnas intresse främst. Hon skulle splittra borgerligheten och visa sin sida av politiken att hon bestämmer i centrala frågor. Hon skulle konkretisera sin europeiska hemhörighet och visa på att det finns en framtid och en värld som inte är beroende av Trumps dagshumör. Och hon skulle visa näringslivet att hon tar ansvar för de långa linjerna och för svensk stabilitet och att hon mer är en fortsättning på Göran Perssons ledarskap än på Stefan Löfvens. Bara en sån sak.

PM Nilsson är vd för tankesmedjan Timbro