Niklas Blomqvist: Vi måste återerövra idén om arbetets värde

”Vi får Sverige att fungera”. Det var den paroll LO valde inför kongressen 2024. Pandemin visade det riktiga i detta påstående: Runt 94 procent av LO-förbundens medlemmar jobbade vidare på sina ordinarie arbetsplatser. Utan alla dem som kör bussar och tåg, som arbetar inom vården och omsorgen, som bygger och underhåller våra fastigheter och vår infrastruktur, rasar samhället ihop. Grunden för samhällets välstånd är inte kapitalägare eller entreprenörer som Elon Musk. Grunden är alla som jobbar i såväl offentlig som privat sektor med att producera de varor och tjänster som vi konsumerar i dag – men även det kapital som byggs upp för att producera mer effektivt i framtiden.

I essän Arbetets värde beskriver jag hur en nyliberal syn på värdeskapande dominerar samhällsdebatten. En syn som utgår från att det är kapitalägare som skapar jobb och att marknader bäst fördelar det välstånd som skapas i ett samhälle. Denna utgångspunkt ignorerar det uppenbara förhållandet att kapital – förstått som produktionsmedel – varken kan produceras eller användas i produktion utan arbetskraft. Arbete kan skapa kapital, kapital kan inte skapa arbetare.

Genom en övertro på marknader har vi tillåtit att politiken satt sig i baksätet och låtit kapitalintresset styra. Följden har blivit ökande ojämlikhet, svag produktivitetstillväxt och massarbetslöshet. Marknader kommer nämligen inte av sig själva se till att alla resurser, inklusive arbetskraft, används eller att de används där de gör mest nytta. Skulle så vara fallet hade vi inte haft massarbetslöshet sedan politiken för full sysselsättning övergavs på 1990-talet. Vidare skulle vi definitivt inte ha verksamheter som slukar oerhörda mängder elektricitet för att ”utvinna” låtsasvalutan bitcoin mitt under en energikris.

Genom att kasta av oss nyliberala idéer om hur välstånd bäst byggs och återerövra idén om arbetets värde kan vi kräva en politik för ökat välstånd, som samtidigt leder till att frukterna av arbetet fördelas mer rättvist. Jag tror att tiden är mogen för detta.

Genom en övertro på marknader har vi tillåtit att politiken satt sig i baksätet och låtit kapitalintresset styra. 

I våras höll Magdalena Andersson ett linjetal som gick ut på att städa upp efter den misslyckade marknadiseringen av såväl välfärd som samhällsviktig infrastruktur. Det är bra, men räcker inte. Vi behöver göra mer om vi vill ha ett växande välstånd som fördelas mer rättvist. Framför allt är det två saker vi behöver.

Det ena är välfungerande trygghetssystem. Att det finns en sjukförsäkring och en arbetslöshetsförsäkring om du skulle bli sjuk eller arbetslös gör att du kan sova bättre på nätterna. Att veta att man kan leva på sin pension, och inte tvingas slita ut sig i ett alldeles för långt arbetsliv som kroppen inte klarar av, har samma effekt. Dessutom ger det löntagare en bättre förhandlingsposition, vilket leder till högre löner och bättre villkor. Trots det har regeringen med Sverigedemokraternas goda vilja beslutat att försämra både arbetslöshets- och sjukförsäkringen.

Det andra som behövs är en politik för full sysselsättning. Detta är inte en fråga som kan lämnas åt marknadskrafterna, utan något vi som medborgare ska besluta om tillsammans. Alltför länge har vi levt med en ekonomi som gått på sparlåga, där staten stramat åt och efterfrågan varit så låg att massarbetslöshet tillåtits slå rot. Genom att låta staten ta täten, peka ut riktningen och investera för framtiden slår vi två flugor i en smäll. Med en aktiv arbetsmarknads- och investeringspolitik kan vi styra resurser mot områden som gör oss rikare både i dag och i framtiden. Vi kan förstärka välfärdssektorn, trygga bostadsbeståndet, infrastrukturen och klimatomställningen, samtidigt som sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar.

Den kompletterade effekten som full sysselsättning ger är en arbetsmarknad som i större utsträckning präglas av den sunda konkurrens om arbetskraft som Magdalena Andersson efterlyser. Löntagarnas förhandlingsposition kommer att stärkas. Det kommer att ge oss minskad löneojämlikhet, en högre löneandel och en bättre allokering på arbetsmarknaden där lågproduktiva företag inte lika lätt kan klara sig i konkurrensen genom att erbjuda usla arbetsvillkor. Högre löner, ökad produktivitet och mer jämlikhet, helt enkelt. Tryggare jobb. Bättre jobb.

Att, med Magdalena Anderssons ord, ge sig på icke-fungerande marknader är en bra start. Men framför allt öppnar det upp för att kunna göra något som är större än att ”bara” återta kontrollen över välfärden. Vi har marknader att kontrollera, och en hel mer jämlik och produktiv värld att vinna.

Niklas Blomqvist
nationalekonom vid LOs enhet för samhällspolitik