Marika Palmér Rivera: Viljan att ställa om för klimatet finns – men förutsättningarna saknas
I debatten om klimatpolitik framställs det ofta som att det är storstadsbor som bryr sig om klimatet, medan motståndet mot klimatåtgärder är stort ute i landet. Man kan lätt få intrycket av att klyftan mellan stad och land i klimatfrågor är avgrundsdjup.
Det stämmer att de som bor i storstäder är mer engagerade i klimatet. Men, som den senaste SOM-undersökningen visar, är 80 procent av de som bor på landsbygden mycket eller ganska oroade över klimatförändringarna. Skillnaderna mellan stad och land är alltså inte alls så stora som de ibland framställs.
Detta visade sig också i en intervju-undersökning som Arena idé har genomfört med stöd av LO, där jag varit utlånad LO-expert. Vi pratade med 200 personer i fyra socioekonomiskt eftersatta landsbygdskommuner om vad som fungerar bra och dåligt i Sverige, om framtiden och om klimatet. De allra flesta vi pratade med har märkt att klimatet förändrats. Många uttryckte också stor oro för klimatförändringarna och klimatet kom på andra plats över Sveriges största utmaningar i framtiden efter välfärden.
I stället för att tolka motståndet mot delar av dagens klimatpolitik som att människor inte bryr sig om klimatet borde vi dra slutsatsen att problemet ligger i hur politiken är utformad. Ofta fokuserar diskussionen om klimatomställningen på att vi måste öka människors vilja att ställa om. Det vi sett i våra samtal är att det inte är viljan som saknas utan förutsättningarna. Och där finns stora skillnader mellan stad och land.
I orterna vi besökt är medelinkomsterna låga, och den levnadskostnadskris som följt i inflationens spår gör att många inte har några ekonomiska marginaler. Även de som bär på en stor oro för klimatet har svårt att hantera höjning av bensinpriset om bussen inte går, det är för dyrt att köpa elbil och det är långt att åka till jobbet och mataffären. Det saknas politiska visioner om hur fossilfria transporter ska fungera i hela landet, vilket gör människor oroliga för hur omställningen ska fungera för dem. I stället har kollektivtrafiken på mindre orter successivt försämrats när utbyggnaden har koncentrerats till starka pendlingsstråk i storstäderna. Satsningar på elbilar har fokuserat på storstäderna, trots att elbilar framförallt är viktiga på landsbygden. Av den tidigare elbilsbonusen gick till exempel 82 procent till storstadskommunerna.
Forskning visar att rättvisa är den viktigaste faktorn för att klimatpolitiska åtgärder ska få legitimitet.
Marika Palmér Rivera
Med rätta uppfattar många den här typen av klimatpolitik som orättvis. Forskning visar att rättvisa är den viktigaste faktorn för att klimatpolitiska åtgärder ska få legitimitet. Att varken kostnaderna eller vinsterna av omställningen fördelas på ett rättvist sätt gör att människor inte känner att klimatomställningen är en gemensam angelägenhet för samhället. I stället upplever många att omställningen blir en börda de måste bära ensamma.
Upplevelsen förstärks av att samhället har dragit sig tillbaka. I våra intervjuer såg vi att försämringarna i välfärden upptar många människors tankar och skapar oro. Nedmonteringen av välfärden gör det svårare att känna den framtidstro vi behöver för att genomföra de förändringar som klimatomställningen kräver. En välfärd som ständigt försämras ökar otryggheten och minskar känslan av att vi alla är del av ett gemensamt samhällsprojekt. Eftersom vi under lång tid har sparat in på vår gemensamma omställningskapacitet är samhället i dag sämre rustat för klimatomställningen, vilket också påverkar människors inställning till klimatpolitiken. De senaste årtiondenas ökande ojämlikhet ställer samtidigt högre krav på klimatpolitiken. Höginkomsttagare har mycket högre utsläpp, medan de med låga inkomster har svårt att hantera kostnadsökningar eller göra investeringar i till exempel uppvärmningssystem eller elbilar.
Men det betyder inte att vi ska fortsätta på regeringens linje, att använda rättvisa som argument för att förhala omställningen. Utvärderingar visar dessutom att de åtgärder som genomförts i rättvisans namn gynnat de ekonomiskt starka och därmed ökat orättvisorna.
I stället bör en ambitiös klimatpolitik utgå från att skapa förutsättningar för alla att ställa om, oavsett vad man bor eller vad man tjänar. Och på att göra klimatomställningen till ett gemensamt projekt med offentliga investeringar i kollektivtrafik, välfärd och trygghetssystem så att människor inte känner sig lämnade i sticket.
Utan drömmar om framtiden upplevs omställningen lätt som en lång rad av bördor. Möjligheterna blir osynliga. Därför krävs en politisk vision om ett rättvist fossilfritt samhälle.
Fotnot: Marika Palmér Rivera är tillsammans med Lisa Pelling aktuell med boken ”Livet som pågår här – samtal om klimatet och omställningen” på Bokförlaget Atlas, som baseras på drygt 200 intervjuer med människor i Fagersta, Hultsfred, Ljusdal och Sollefteå.
