Tufft i landets regioner när hyrkranen stängs

I mitten av december stod det nya nationella avtalet om hyrbemanning i hälso- och sjukvården klart. I stället för att konkurrera med varandra kring hyrpersonal har landets 21 regioner kommit överens om ett nytt gemensamt avtal för hyrbemanning. Det nya avtalet som gäller i fyra år innehåller också gemensamma krav när det gäller både kvalitet och kostnader.

Men vi backar lite. 

– Just nu är vi i ett läge där marknadskrafterna bestämmer om vi ska kunna bedriva vård eller inte, sa Elina Backlund Arab (S), ordförande i Region Västernorrlands hälso- och sjukvårdsnämnd, i en artikel om hyrbemanning i AiP tidigare i år.

En sanning för Region Västernorrland sedan länge och nu också för de flesta regioner i Sverige.

Därför känns det naturligt att det är Socialdemokraterna i Region Västernorrland som anordnar och bjuder in alla socialdemokrater i regionerna till en konferens i två halvdagar om bemanningsföretag i hälso- och sjukvården.

– Vi ser nu i Region Västernorrland hur avsaknad av viss läkarkompetens gör att vi behöver stänga BB i Örnsköldsvik. Det är marknaden som styr om vi kan ha delar av hälso- och sjukvården öppen och om vi kan fullfölja det uppdrag vi har genom Hälso- och sjukvårdslagen, säger Glenn Nordlund (S), ordförande i Region Västernorrlands styrelse, när han hälsar välkommen.

Han menar, precis som många andra som är på plats, att för några år sedan var det svårt att få gehör från andra delar av partiet för problem man upplevde i samband med att man var tvungen att hyra in personal. Men Glenn Nordlund konstaterar att det har blivit bättre det senaste året.

Kanske är det som Alfred Janson Lantz, kirurg på Sundsvalls sjukhus och ordförande för Vårdanställdas S-förening i Västernorrland, säger:

– Vi måste inse att vi siter i samma båt. Region Stockholm har inte det här problemet och så länge de inte har det kommer inget att hända. Så är det med sjukvården. Allt styrs från Region Stockholm.

Stockholm har andra problem, som vårdvalen, och de problemen arbetar regionen bra med, konstaterar Alfred Janson Lantz, men stafettpersonal i vården är inte Region Stockholms problem.

– Så länge det ser ut så kommer Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, inte att göra något. Problemet med hyrbemanning har inte nått alla regioner än, men det kommer det att göra. Och samtidigt blöder jättemånga regioner. Alla måste inse att detta är ett gemensamt problem.

Alfred Janson Lantz vill se en nationell lösning.

– Två saker behöver göras. Dels måste man se över arbetsvillkoren för de fast anställda för det är ursprunget till alla problem. Dels måste man se över den totalt fria marknaden som bemanningsbolagen har.

Rachel De Basso (S) är ordförande för SKRs hälso- och sjukvårdsberedning och ordförande i regionstyrelsen i Jönköpings län. Hennes kollega Anders Henriksson (S), ordförande för SKR, sitter fast på ett tåg som en påminnelse om ett annat område i den svenska samhällskroppen med problem, och kommer inte hinna fram. Rachel De Basso får dra även Henrikssons presentation om hur vi hamnat där vi är i dag.

Tidigt 90-tal avreglerades, eller omreglerades, marknader vilket ledde till att regler som tidigare hade stoppat privata lösningar nu togs bort. Inte minst i välfärdssektorn växte bemanningsbranschen sig stor och hyrläkarsystemet var ett faktum.

– Då var marknaden framförallt inriktad på att förmedla inhyrda läkare till allmänmedicinen i primärvården och till psykiatrin. Det var mestadels på de ställen där man hade svårt att bemanna i glesbygden och i socioekonomiskt utsatta områden som personal hyrdes in, berättar Rachel De Basso.

Glesbygdslandstingen blev därmed redan från början de som var mest sårbara.

Under andra halvan av 00-talet spreds fenomenet över hela landet och flera små och stora bemanningsföretag etablerades. Det ledde till att regionerna började konkurrera med varandra om personalen och att priserna gick upp. Från 2010 och framåt ökade också användningen av inhyrda sjuksköterskor, något som först låg i skuggan av problemet med hyrläkarsystemet.

Men hur stora är då problemen? Väldigt stora! För att få en uppfattning om hur stora kan vi titta på siffror från SKR:

Under 2023 ökade den inhyrda personalen med 17 procentenheter jämfört med 2022, motsvarande 1 375 miljoner kronor. Kostnad för inhyrd personal i förhållande till egen personalkostnad var 5,1 procent 2023, en ökning med 0,3 procentenheter från 2022. 

Det var bara tre regioner under 2023 som minskade sina kostnader: Region Stockholm, Region Sörmland och Västra Götalandsregionen, i övriga regioner ökade kostnaderna.

– Jag tycker man ser ganska tydligt att de som ökar är de regioner som har ett stort beroende och tvärtom de som minskar har inte det problemet. Vi skulle behöva diskutera mer hur man gör när man hamnat i ett extremt beroende, säger Elin Norén (S), regionstyrelsens ordförande i Dalarna och en av dem som deltar i konferensen.

– Vi kommer alltid att vara tvungna att använda hyrpersonal till viss del. Men när vi har den kostnadsutveckling som vi ser då är det något annat som är fel ute i regionerna, säger Rachel De Basso och tillägger:

– När det gått så långt att hyrpersonalen säger nej till pass och väljer bort kvällar, nätter och helger, då är det något som är fel. När vår egen personal ständigt ska behöva gå kvällar, nätter och helger, då är det något som inte stämmer i systemet. 

Det handlar om ledning och styrning, menar hon. Och en värderingsförskjutning som finns bland vårdpersonalen, precis som hos andra anställda.

Tillbaka till kirurgen Alfred Janson Lantz:

– Det är som att vi spelar poker. Vi säger: Vi anställer bara till den här ersättningen. Då kommer vi inte, säger personalen som ska hyras in. Sedan tickar vi närmare sommaren och vi ser att vi inte har tillräckligt med personal. Vår ”bluff” är synad och vi får fråga: hur mycket ska ni ha för att komma? 

Då är priset rejält mycket högre och problemet är att vårdarbetsgivaren inte kan säga att priset är för högt och att man i stället lägger ner verksamheten över sommaren.

– Så här är det jämt, säger Alfred Janson Lantz.

Elina Backlund Arab (S), ordförande i Region Västernorrlands hälso- och sjukvårdsnämnd, knyter an till det som Alfred Janson Lantz säger. Hon pratar om det dubbla uppdraget: Att dels se till de anställdas arbetsmiljö och dels till att invånarna i regionen får den säkra vård de har rätt till. 

– Det här är en dubbelhet som man måste förstå i den här ”branschen” jämfört med andra bemanningsbranscher. Om du har en däcksfirma kan du välja att minska eller stoppa produktionen. Om vi säger stopp, om alla regioner kommer överens om att säga stopp till hyrbemanning, ja hos oss kommer personer att dö. Det är den verklighet som vi befinner oss i. Det är en rävsax och det måste belysas. Det är inte jämlikt i landet, säger Elina Backlund Arab.

Rachel De Basso, ordförande för SKRs hälso- och sjukvårdsberedning, trycker också på solidariteten med de regioner som har det tuffast. I september 2023 beslutade SKRs styrelse om en rekommendation att alla regioner kraftigt ska minska användningen av hyrbemanning i hälso- och sjukvårdens verksamheter, utifrån respektive regions lokala förutsättningar.

– Om vi inte är solidariska kan vi inte förvänta oss att vi kommer att kunna lösa detta. Men det har i och för sig inte varit svårt att komma överens om. Oavsett om det är S-styrda eller M-styrda regioner, och även den enda SD-styrda regionen är med på det, är vi nu eniga om en gemensam upphandling av bemanningsbolagen som vi kommer att följa, säger Rachel De Basso och pekar också på de första resultaten: Kostnaderna går ner.

Kenneth Östberg (S), regionråd i opposition i Region Västmanland konstaterar att årets första månader visar på en nergång av inhyrd personal, men från väldigt höga nivåer.

– Vi har extremt höga nivåer och har haft en kraftig ökning de senaste två åren. Efter pandemin har det rusat iväg. Framförallt på sjuksköterskesidan, men även när det gäller läkarna, säger Kenneth Östberg från Region Västmanland där det nya avtalet ska implementeras i nästa vecka.

– Nu gäller det att göra det här med fast hand men ändå se till att ha en acceptabel arbetssituation för våra anställda.

Hans regionkollegor från Västerbotten, Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande, samt Urban Lindström (S), ordförande i beredningen för folkhälsa, berättar om en situation som är något bättre än andra Norrlandsregioners, men där det handlar om att man ”tappat greppet” efter pandemin.

– Västerbotten är en stor region och vi har också en storleksproblematik i den här frågan. I vissa delar, som Skellefteå, har vi haft väldigt svårt att rekrytera till primärvården, säger Peter Olofsson.

Under konferensen har det riktats en känga mot regionpolitikerna för den rådande situationen. Vad säger du om det?

– Det är bra, det ligger absolut något i det. Men man måste titta historiskt också. Det började i liten skala för att lösa en situation. Men sedan har man tappat greppet och sitter fast i fällan.

– Nu sitter vi i samma båt, men problematiken har börjat tidigare i norra Sverige. Sanningen har kommit ikapp hela Sverige och då först är vi mogna att ta itu med det. Det är viktigt att lära sig känna igen mekanismerna och systemfelen i förväg. Det är ett systemfel att vi kan ha helt olika förutsättningar för dem som ska jobba i välfärden i Sverige, säger Urban Lindström.

Under våren ska nu upphandlingen fortsätta att rulla ut. 

– Det blåser kring det här avtalet. Bemanningsbolagen har överklagat. Men det gäller att stå stadigt när det blåser. Men med den tuffa situation som det är i landets alla 21 regioner så måste vi vända den här utvecklingen. Vi måste anställa i våra egna organisationer. Vi kommer att hålla fast i detta och vi kommer att följa detta under året, säger Rachel de Basso från SKRs hälso- och sjukvårdsberedning.