Erik Åsbrink: Det kommer krävas besked i regeringsfrågan
Efter valförlusten 1976 lade Socialdemokraterna fram ett antal välformulerade motioner som alternativ till regeringspolitiken. Olof Palme var nöjd. Gunnar Sträng blev dock alltmer tveksam till dem. En gång undslapp det honom ”De äro endast en skrift i vatten. Sedan blir allt bortspolat av den rikliga nederbörden.” Efterhand höll Palme med honom.
Lite grand är det så nu också. Det går bra för Socialdemokraterna i opinionsmätningarna. Men det beror till stor del på borgerliga tillkortakommanden. De många löftesbrotten från Tidöpartierna. De kommer dock efterhand att komma allt mer i skymundan. Den höga inflationen, de höga räntorna, den begynnande lågkonjunkturen och den stigande arbetslösheten är också till förfång för regeringen.
Men det kan ändras under åren fram till valet 2026. Regeringen för nu en stram finanspolitik. Men det är ingen djärv gissning att Tidöpartierna kommer att ösa på när valdagen närmar sig. Och mycket talar för att inflationen och ränteläget då har nedbringats och att konjunkturen har vänt uppåt.
Regeringen för nu en stram finanspolitik. Men det är ingen djärv gissning att Tidöpartierna kommer att ösa på när valdagen närmar sig.
Vad ska Socialdemokraterna göra? En bra sak är att partiet har tillsatt elva arbetsgrupper som har presenterat sina analyser och senare även ska komma med konkreta förslag. De kan bli en god plattform för den socialdemokratiska politiken inför valet 2026, till skillnad från retorik om brutna vallöften och kortlivade motioner.
Men det finns ett annat problem. Hur ska en kommande regering, som ersättning för Tidöregeringen se ut? Och hur ska regeringsunderlaget se ut?
Det finns tre andra partier som kan ingå i regeringen eller regeringsunderlaget: Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.
Miljöpartiet och Centerpartiet pendlar kring fyraprocentsspärren till riksdagen. Åker de ut ur riksdagen, så försvagas regeringsunderlaget. Vänsterpartiet däremot tycks ligga stabilt över den gränsen.
Vänsterpartiet har aldrig ingått i en regering men däremot i ett regeringsunderlag. Att öppet deklarera att det kan ingå i en regering, skulle med stor sannolikhet skrämma bort en del väljare. Det var vad som hände inför valet 2010, när Mona Sahlin mot sin vilja tvingades inkludera Vänsterpartiet som ett tänkbart regeringsparti. Övervikten i opinionsmätningarna några månader före valet förbyttes i en valförlust. Reinfeldt kunde sitta kvar.
Även Miljöpartiet skrämmer bort en del väljare men har dock viss regeringserfarenhet. Det kan behövas en del socialdemokratiska stödröster för att Miljöpartiet ska klara sig kvar i riksdagen.
Men det måste ändå ges klara besked före valet. I annat fall kommer Tidöpartierna att frossa i det de skulle kalla den rödgröna röran eller rödgröna sörjan.
Centerpartiet har också regeringserfarenhet och har på ett välgörande sätt tagit avstånd från de andra borgerliga partiernas samarbete med och beroende av Sverigedemokraterna. I vissa frågor står de dock ganska långt till höger och avståndet mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet är stort.
Är ett tänkbart budskap att det ska bildas en regering med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet, där Vänsterpartiet ska ingå i regeringsunderlaget? Det är inget som Socialdemokraterna ensamma kan bestämma över utan som också kräver de andra partiernas godkännande.
Det är inte lätt för Socialdemokraterna att manövrera i detta landskap. Men det måste ändå ges klara besked före valet. I annat fall kommer Tidöpartierna att frossa i det de skulle kalla den rödgröna röran eller rödgröna sörjan.
Erik Åsbrink är tidigare finansminister och vu-ledamot
