”Flashsamhället gör oss dumma”
Nina Andersson, vd Folkets Hus och Parker:
1. Kulturredaktioner läggs ner, är kulturjournalistiken hotad?
Absolut! Den största förlusten är inte primärt nyheter om kultur utan fördjupande texter och analyser. Flashsamhället gör oss dumma och obildade. Vi kan uppleva att vi hänger med mer men det riskerar att bli tvärtom. Nyheter sammanfattade i två meningar som presenteras kontextlös går lika snabbt ut som det går in. Reflektion och förståelse uteblir. Det säger förstås också mycket om samhällets syn på kultur. Alla förluster får inte omedelbart genomslag men jag är övertygad om att besparingar på journalistik och på kultur kommer stå oss dyrt i längden.
2. Kulturinstitutioner krisar men satsningar uteblir. Spelar det roll?
Kulturen är ett ekosystem där de stora institutionerna spelar stor roll för de mindre aktörerna. Funkar inte dessa så blir det svårare för alla i sektorn. Extra tufft blir det när både de stora institutionerna och de aktörer som arbetar med kultur i hela landet får ett minskat stöd, exempelvis får Riksteatern ett minskat anslag i nästa års statsbudget. Den fria entrén på museer är borta, institutioner tvingas stänga flera dagar i veckan, studieförbunden som är stora kulturaktörer, inte minst på glesbygd och mindre orter, får enorma nedskärningar och återstartsmedel uteblir fast effekterna efter pandemin sitter i. Detta får givetvis stora effekter på vanligt folks möjligheter att ta del av kultur. Kulturministern har talat sig varm för ideellt driven kultur – gott så men även den behöver förutsättningar att kunna existera. Dans kräver golv, konst kräver väggar och teater kräver scen. Vi ser inte bara uteblivna satsningar utan direkta neddragningar i regioner och kommuners stöd till samlings- och kulturlokaler runt om i landet. Det är allvarligt.
3. Varför ökar läsningen bland barn och unga?
Jag hoppas innerligt att vi är vid en brytpunkt och att barn och unga kommer fortsätta läsa mer och mer. Det är en viktig demokratisk fråga. Alla behöver kunna ta till sig information för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter och plikter. Men det är en större fråga än så. Läsning är det främsta sättet för att utveckla sitt språk. Ett rikt språk ger förutsättningar för att kunna utrycka och formulera sina tankar och känslor. Kort sagt ett rikare liv.
Lars Anders Johansson, författare, journalist och musiker:
1. Kulturredaktioner läggs ner, är kulturjournalistiken hotad?
Kulturjournalistiken är absolut hotad och dessutom från olika håll. Dels handlar det om en allmän kris för de etablerade medierna, som drabbar alla journalistikområden. Dels handlar det om en bristande förståelse hos somliga tidningsägare och redaktionsledningar för värdet med kulturjournalistik, vilket bland annat framgick när Östgöta Correspondentens chefredaktör Christer Kustvik motiverade beslutet att lägga ned tidningens kulturredaktion.
Men jag tror också att kulturjournalistiken under lång tid undergrävt sitt existensberättigande genom att ägna sig mindre åt kulturbevakning och mer åt politiska debatter och kändisskvaller. En ekokammare där skribenterna främst skriver för och om varandra kommer också att ha svårt att hitta andra finansiärer när mediehusen sviker.
2. Kulturinstitutioner krisar men satsningar uteblir. Spelar det roll?
Hela offentlig sektor står inför stora utmaningar framöver vilket kommer att leda till allt fler målkonflikter, där kulturfinansieringen ställs mot andra offentliga utgiftsområden. Kulturpolitiken har inte genomgått någon större systemförändring sedan grunden lades på 1970-talet, och är i många avseenden daterad. En positiv bieffekt av det stålbad som väntar kan vara att nödvändiga reformer genomförs, och att prioriteringar blir tydliga. Till exempel behöver ägandet och förvaltningen av de statliga kulturinstitutionernas fastigheter ses över. Det är inte rimligt att staten genom hyran med ena handen tar tillbaka de medel som den delar ut till institutionerna med den andra.
3. Varför ökar läsningen bland barn och unga?
Det är oerhört glädjande att den nedåtgående trenden är bruten. Även om det är för tidigt att säga om det är bestående. Sannolikt är detta frukten av hårt arbete från alla duktiga bibliotekarier, inte minst på skolbiblioteken, och lärare därute som sedan ett antal år jobbat stenhårt med detta. Men det verkar också finnas en ökad medvetenhet om läsningens betydelse hos föräldrar, vilket förmodligen också spelar in.
