Maja Fjaestad: Det kan vara kontroversiellt att ta ställning – eller låta bli

Vi hoppas att vi aldrig behöver ställa oss frågan, men den var i högsta grad aktuell för majoriteten av Europas befolkning för bara 80 år sedan.

Motståndets historia är fascinerande. I alla tider har människor rest sig mot orättvisor och mot förtryck. Inte sällan har universitet och högskolor haft en ledande roll i intellektuellt motstånd. Studentrevolter har varit en viktig del av världens utveckling, från 1968-rörelsen till Himmelska fridens torg. På samma sätt är lärosäten i Ukraina en central del av landets försvar mot ockupationen.

Samtidigt finns det ibland en – ofta högst rimlig – tveksamhet från forskare att associeras med politik.

I alla tider har människor rest sig mot orättvisor och mot förtryck. Inte sällan har universitet och högskolor haft en ledande roll i intellektuellt motstånd.

En av dem som ställdes inför frågan var den moderna kvantfysikens fader, fysikern Max Planck. På 1930-talet var Planck en uppburen forskare och akademisk ledare, högt aktad bland annat efter att ha erhållit Nobelpriser 1918 för sin strålningslag.

När nazisterna tog makten valde Max Planck till en början att inte ta ställning alls. Han såg sin roll vara att stanna vid sin post som ordförande för forskningsinstituten inom Kaiser-Wilhelm-Gesellschaft och se till att den vetenskapliga verksamheten fortlöpte trots den politiska oron.

Men nazitidens Tyskland var fysik ingen opolitisk verksamhet. Den judiske fysikern Albert Einstein fick utstå förföljelser och tvingades i exil. Att Planck inte gick ut i försvar till sin kollega gör att den tyska eftervärlden förhållit sig kritisk till Plancks gärning under kriget. Det mesta tyder emellertid på att Planck när förföljelserna tilltog, och flera av hans judiska kollegor utsattes slutligen insåg vidden av nazismens barbari.

Frågan om att ta ställning eller ej – när och i vilka frågor – är förstås mellan den enskilde och hens samvete. Människor kommer att komma till olika svar.

Frågan om behovet att ta ställning är aktuell även i dag, och jag avser inte förolämpa läsarens intelligens genom att ge exempel, utan det räcker att konstatera att vår omvärld är orolig och att vi omges av krafter som vill begränsa frihet och människliga rättigheter, både inom och utom vårt lands gränser.

Frågan om att ta ställning eller ej – när och i vilka frågor – är förstås mellan den enskilde och hens samvete. Människor kommer att komma till olika svar.

Men jag tror inte att det är förhastat att anse att akademin har ett särskilt ansvar att upprätthålla en intellektuell och kritisk diskussion. Det innebär också att forskares röster behöver höras, både inom de områden de forskar, men också i bredare frågor om samhällsutveckling.

Det kan vara kontroversiellt att ta ställning.

Men det kan vara minst lika kontroversiellt att låta bli.

Maja Fjaestad är forskare vid Karolinska Institutet och före detta statssekreterare