Daniel Färm: Det viktigaste från Almedalsveckan 2023
Almedalsveckan 2023 innebar att Magdalena Andersson befäste sin starka position i svensk politik, att välfärden gjorde comeback som främsta politiska fråga – och en återupprättelse av det fredliga och öppna samtalet på detta demokratiska forum. Samtidigt är samarbetsförutsättningarna över blockgränsen sämre än på länge.
Många hade uttryckt oro för hur fjolårets mord på psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren skulle påverka årets Almedalsvecka. Andra oroades över att det nya upplägget – direkt efter midsommar, och komprimerat på ett annat sätt – skulle göra att färre kom till Almedalsveckan 2023. Och visst var det påtagligt färre både besökare, utställare och seminarier (”bara” 2000 seminarier) – men från en galet och alldeles för hög nivå för ett antal år sedan.
Visst var Visby denna vecka fortfarande full av både PR-konsulter och näringsliv – men också en mängd folkrörelser, journalister och politiker. De flesta seminarier var välbesökta – men inte överfulla. Om man behövde sätta sig för att ta ett möte så var det inte tomt – men inte heller kö. Årets Almedalsvecka var till sin karaktär och omfattning (med vissa undantag) lagom – i dess allra bästa bemärkelse.
att inte låta våldet och det fruktansvärda mordet på Wieselgren stoppa alla de fina och viktiga politiska samtal och debatter som präglar veckan
Framför allt var Almedalen 2023 en manifestation: att inte låta våldet och det fruktansvärda mordet på Wieselgren stoppa alla de fina och viktiga politiska samtal och debatter som präglar veckan. Det var en viktig seger – i Ing-Marie Wieselgrens anda. Region Gotland och polisen hade stärkt upp rejält med trygghetsvärdar och dialogpoliser, utöver all uniformerad personal och säkerhetspolis. Det skapade en känsla av trygghet och säkerhet som var viktig.
Politiskt kan flera saker noteras från årets Almedalsvecka:
1. Magdalena Andersson var utan jämförelse den mest uppmärksammade och starkast lysande partiledaren. Med ett mycket starkt tal – som var både personligt, statsmannamässigt och samtidigt tufft i sin kritik av regeringen – ägde Andersson Almedalen. Det handlar delvis – men långt ifrån enbart – om de starka opinionssiffrorna. Andersson sköter oppositionsrollen bra, och utnyttjar också tiden åt att verkligen förnya Socialdemokraternas politik.
Just den förnyade (S)amhällsanalysen lyftes på ett seminarium som Aktuellt i Politiken och Tankesmedjan Tiden arrangerade, med representanter för flera av de arbetsgrupper som just nu arbetar för fullt. Du kan se det samtalet här.
Socialdemokraterna flyttar nu fram positionerna rejält, genom att vilja återinföra en indexering av statsbidragen till kommunerna
2. Välfärden gjorde rejäl comeback som den högst prioriterade politiska frågan. Moderatledaren Ulf Kristersson försökte säga att regeringen visst skulle prioritera skolan, vården och omsorgen i höstbudgeten. Men Kristersson har uppenbara trovärdighetsproblem. Han har de senaste sju-åtta månaderna benhårt vägrat att stärka kommunernas ekonomi, och istället försökt lägga Svarte Petter i knät på just kommunpolitikerna. Socialdemokraterna har tacksamt kunnat peka på att när det verkligen gäller, så prioriterar Moderaterna alltid stora skattesänkningar för de välbärgade framför ökade resurser till välfärden. Det visade finansminister Elisabeth Svantesson (M) med all önskvärd tydlighet i vårbudgeten. Samtidigt som larmrapport efter larmrapport kom från skolor, sjukvård och äldreomsorg runt om i landet – med redan påbörjade eller befarade nedskärningar, nedläggningar och uppsägningar – så valde Moderaterna och Sverigedemokraterna med sina stödpartier att inte lägga en enda extra krona till kommunerna.
Nu kan Socialdemokraternas kritik av denna handlingsförlamning ha tvingat Moderaterna att ändå lägga mer pengar på välfärden i höstens budget. Men då är Socialdemokraterna redan flera steg före.
Partiet presenterade under Almedalsveckan en mycket kraftfullt ökad finansiering av välfärden – som verkligen lär kunna betyda mycket också på sikt. Socialdemokraterna flyttar nu fram positionerna rejält, genom att vilja återinföra en indexering av statsbidragen till kommunerna. På så vis får välfärden en garanterad grundplåt, som står sig även i tider av inflation. När kostnaderna för skolor, sjukvård och äldreomsorg ökar, så urholkas inte kvaliteten på välfärden. Detta är en mycket stor och viktig reform, som lär få betydelse på riktigt för skolor, hemtjänst och vårdcentraler med mera.
Detta kan ställas i bjärt kontrast till Ulf Kristerssons Almedalstal, där han trots löftet ovan också raljerade över att ”svaret från ’vänstern’ alltid är mer resurser”. Så låter en moderatledare som fortfarande instinktivt tänker på skola, sjukvård och äldreomsorg som den ”ofantliga sektorn”.
3. Förutsättningarna för breda, blocköverskridande överenskommelser är fortfarande mycket dåliga. Trots att både socialdemokrater, centerpartister och högerregeringens partier under Almedalsveckan vittnade om att det finns en stor samsyn i frågor som brottsbekämpning, försvarspolitik och energiförsörjning. Det beror i hög utsträckning på att högerregeringens agerande i ett antal frågor (inte minst angreppen på oppositionspartierna möjligheter att verka) har förpestat det politiska samtalsklimatet. Därför ekar moderatledaren Ulf Kristerssons förment statsmannamässiga tal om att enas kring en gemensam lägereld bara tomt.
en kortsiktig maktarrogans från högerpartierna, som ”bjuder in” till samarbete med armbågen
Till det kommer en kortsiktig maktarrogans från högerpartierna, som ”bjuder in” till samarbete med armbågen. Det tar sig uttryck i exempelvis energipolitiken. Under den socialdemokratiska regeringen bjöd dåvarande energiministern Ibrahim Baylan in till energipolitiska samtal och lyckades sluta en bred, blocköverskridande överenskommelse. Nu behövs en ny sådan. Men högerpartierna säger bara att Socialdemokraterna får ansluta sig till Tidöavtalets kapitel om energipolitiken. Man kan förstå att det känns bra för högerpartier att utnyttja den majoritet som de just nu har i riksdagen. Men sådana majoriteter brukar sällan vara långlivade. Och energipolitiken hör till de områden där avgörande investeringar inte blir av om det inte finns långsiktiga planeringsförutsättningar. Vilket endast en energipolitisk överenskommelse kan skapa. Men en sådan säger högerpartierna blankt nej till.
Ett annat exempel, som vi på Aktuellt i Politiken lyfte tillsammans med andra mindre nationella samhällspolitiska tidningar som Dagen, Dagens ETC, Syre, Flamman m fl lyfte var det nya mediestödet. Frågan fick stor uppmärksamhet under Almedalsveckan, bland annat genom vårt seminarium och upprop i en debattartikel. Även i synen på det nya mediestödet låter det som att partierna är överens om mycket – men djävulen finns i detaljerna och det kan blåsa upp till strid även om denna för demokratin så viktiga fråga, som i grunden handlar om mediemångfald.
* * *
För en gång skull finns det anledning att lyssna på moderatledaren
Det viktigaste – om än oavsiktliga – budskapet under hela Almedalsveckan stod dock Ulf Kristersson för. I sitt tal råkade han göra vad jag antar var en så kallad freudiansk felsägning: ”Med vår politik blir friheten lite, lite mindre!” För en gång skull finns det anledning att lyssna på moderatledaren. Och le lite.
Daniel Färm är politisk redaktör