Karin Sundin: Varför vi värnar monopolet

Eller kanske inte själva landsbygden, men de samhällen som står för servicen på landsbygden. Arbetsförmedlingen har stängt, Försäkringskassan har flyttat, Apoteket finns i livsmedelsbutiken – så länge nu den finns kvar. Vårdcentralen har ont om folk och finns det en polisstation är lampan ofta släkt.

Men det finns ett undantag. Ännu lyser Systembolagets grön-gula skylt över butikerna i hela landet, minst en butik per kommun, totalt 448 stycken. Så är också Systembolaget det företag som svenskarna har allra störst förtroende för, enligt den förtroendebarometer som Medieakademin gör varje år.

Förklaringen till det höga förtroendet är sannolikt att kunderna, oavsett var i landet man befinner sig, upplever att både utbudet och servicen är väldigt bra. Oavsett var i landet man bor kan man få bra vin till lördagsmiddagen, alla sorters sprit man kan tänkas önska sig till 50-årskalaset eller öl för alla veckans dagar. Men svenskarna uppskattar också att Systembolaget har en viktigare roll att spela än att sälja så mycket alkohol som möjligt till så många som möjligt. Med höga priser och begränsade öppettider begränsas tillgången till alkohol för dem som dricker för mycket och alkoholens negativa skadeverkningar minskar.

Alla politiska partier säger sig värna Systembolagets monopol. Ändå pågår just nu förberedelser för att avskaffa det. Ironiskt nog med argumentet att värna landsbygden.

Gårdsförsäljning av alkohol i gårdens egen regi är inte tillåten i Sverige. Av framför allt Centerpartiet utmålas gårdsförsäljning i allt högre grad som garanten för en levande landsbygd. Om bara vi i Sverige kan få sälja och köpa alkohol i samband med ett studiebesök på en producerande gård, som i södra Europa, så kommer besöksnäringen på landsbygden att blomstra.

Det vore väl en sak om gårdsförsäljning handlade om just det, om små lokala producenter. Men den utredning som nu ligger på regeringens bord, den tredje i ordningen, har som huvudförslag att det ska gälla alla tillverkningsställen och alla alkoholdrycker, alla dagar i veckan. Det innebär att dagens 800 tillverkare skulle få möjlighet att bedriva en parallell detaljhandel med alkohol i Sverige.

Då handlar det inte i huvudsak om lantgårdar med vinden susande i säden och fåren bräkande i hagen intill. Det handlar om plåtlador i industriområden i tätorter och städer.

Skulle Sverige med ett sådant system kunna hävda att vi har ett detaljhandelsmonopol? Skulle vi kunna hävda att vi värnar folkhälsan?

Tunga remissinstanser menar att vi inte kan det. Att det finns stor risk för att EU kommer mena att vi inte kan det. Andra varnar för att det inte kommer att gå att genomföra förändringen som ett försök och sedan backa bandet om det inte blev bra; ett avskaffat monopol är ett avskaffat monopol.

Om debatten om förslagen om gårdsförsäljning i första hand handlade om lantgårdar på landsbygden skulle det finnas underlag för en seriös diskussion om förutsättningarna för att få sälja några flaskor i samband med ett studiebesök. Men det är inte landsbygdens intressen som står överst på gårdsförsäljarivrarnas dagordning. Det är inte servicen för alla i hela landet som står på dagordningen. Det är inte folkhälsan.

Det är möjligheten att få sälja mer till fler och att få göra det med så god vinstmarginal som möjligt som står på dagordningen.

Karin Sundin är riksdagsledamot för Socialdemokraterna