Maria Arkeby: Trygg bevakningspersonal ger tryggt samhälle

Otryggheten i det offentliga rummet breder ut sig. Braskande rubriker om skjutningar, knivdåd och sprängningar mitt ibland oss gör frågan om brottslighet viktigare än både välfärd och klimat. Då stavas politikens ”fast track” till handlingskraft bevakningsbranschen. Men vilka förutsättningar får ordningsvakter att göra ett bra jobb under trygga former?

På Polisens hemsida står att läsa ”Det är polisen som utbildar, förordnar och sköter tillsynen av ordningsvakter. Ordningsvakter medverkar till att upprätthålla allmän ordning och har lydnads- och rapporteringsplikt till polisen.” Vidare beskrivs att ordningsvakter får omhänderta berusade personer, avlägsna personer som stör eller utgör en fara för den allmänna ordningen och de ska företrädesvis ”prata personer tillrätta”. Om det inte fungerar får inte mer våld än nödvändigt användas, främst med batong. 

Det är lätt att se en försommarkväll med logdans framför sig. Något överförfriskade människor som gruffas med varandra och kanske till och med hamnar i handgemäng efter en diskussion om vem som egentligen äger den där biten mark uppe på åsen. En vakt använder deras förnamn och säger vänligt men bestämt att det är nog bäst att de sover ruset av sig innan den här frågan kan avgöras vid köksbordet imorgon. Kanske är det vid sådana situationer rimligt att ordningsvakten har 80 timmars utbildning innanför västen och att länsman på plats kan peka med hela handen när det är dags att lyfta ut byns festprisse från dansbanan. Men vi vet att verkligheten inte ser ut så längre. Långt därifrån.

Kraven för att kunna bli ordningsvakt i dag är att du ska vara ostraffad de senaste fem åren, kunna springa 2000 meter på max 12 minuter och lyfta och dra en 77 kilo tung docka minst 15 meter. Du skall vara mogen, lyhörd och flexibel, engagerad och ansvarsfull, tålmodig och noggrann samt kommunikativ. Sedan får du gå en tvåveckors kurs för 22 000 kronor hos Polisen och vips är du redo att möta faran. I vilken skepnad den än ter sig. Och gudarna ska veta att de är många. 

Givet detta är egenskapskraven för att bli ordningsvakt fullt rimliga. De ska kunna möta människor som mår dåligt, är hotfulla, våldsamma, ofta berusade eller narkotikapåverkade. Trots detta står att läsa i utbildningsprogrammet att åtta av dessa utbildningstimmar ägnas åt hantering av batongen och endast fyra timmar åt ”olaga diskriminering och mänskligt beteende”. Fyra timmar ägnas åt mänskligt beteende. För den som någon gång sett reality-serien ”Tunnelbanan”, där man får följa ordningsvakterna i Stockholms tunnelbana, framstår detta som fullkomligt absurt. 

Vad innebär det att vara en ordningsvakt med 80 timmars utbildning och en batong på höften, när du befinner dig i samma skarpa situation som en polis med motsvarande 2,5 år och ett laddat skjutvapen?

Maria Arkeby

I många kommuner runtom i landet är frustrationen stor över att känslan av otrygghet breder ut sig.  Man vågar inte låta barn leka i parken själva, kvinnor är rädda när de går från bussen och man undviker det lokala torget där ungdomsgängen samlas. Våldet har lämnat storstan och slår nu urskillningslöst mot städer som Sandviken, Växjö och Eskilstuna. Polisens resurser räcker inte till och det drabbar förtroendet för politikerna. Då blir bevakningsbranschen deras ”fast track” till högre opinionssiffror. Ansökningarna om så kallade lov 3-områden där ordningsvakterna får verka duggar tätt. I kommuner som Uppsala har ordningsvakter i vissa fall gått parallellt med polisen, som också har rätt att arbetsleda dem. Vem som då tar ansvar för deras arbetsmiljö, för deras trygghet och säkerhet har länge varit föremål för diskussion och debatt.

Men vad innebär det att vara en ordningsvakt med 80 timmars utbildning och en batong på höften, när du befinner dig i samma skarpa situation som en polis med motsvarande 2,5 år och ett laddat skjutvapen?

Jag pratade med en ordningsvakt i Uppsala som beskrev just en sådan situation. De hade larmats till en skola som brunnit med misstanke om att branden var anlagd. Ovetande om huruvida det fanns gärningsmän i byggnaden och om de i så fall bar vapen. Det beslutades snabbt att polisen skulle gå in från ena hållet och ordningsvakten från det andra. Den ena beväpnad med skjutvapen, den andra bärande på en batong. Samma situation, helt olika förutsättningar. Han beskrev oron han kände, och utsattheten. Utbildningen borde vara minst dubbelt så lång som den är i dag, men helst ett år om han fick bestämma.

Jag är övertygad om att han har rätt och att det skulle komma tillrätta med fler problem än otrygghet och utsatthet hos ordningsvakterna i dag. Det skulle sannolikt också attrahera fler personer till yrket och hålla de som är olämpliga borta från branschen.

Bevakningsbranschen frodas i takt med att vår otrygghet gror och ordningsvakter gör ett oerhört viktigt arbete på våra gator och torg. Men de förtjänar långt bättre förutsättningar att hantera det de ställs inför. Vad som hände med ordningsvaktsutredningen som kom 2021 är oklart. Tydligt är dock att ordningsvaktslagen behöver uppdateras efter 40 år. Trygg bevakningspersonal ger ett tryggare samhälle.

Maria Arkeby är biträdande verksamhetschef på Tankesmedjan Tiden