Anne-Marie Lindgren: Förminska inte hoten från organiserad brottslighet

I en debattartikel i Expressen skriver åklagaren Daniel Larsson ”för att komma åt de kriminella måste vi stå ut med sämre samhällsservice”.

Min första reaktion efter denna inledande mening var ett surt muttrande om att argumenten för att skära i välfärdspolitiken blir allt mer vildsinta. Inte nog med att trygghetssystemen förstörts för att hindra sjuka och arbetslösa att slöa till, nu ska det tydligen skäras i skola och sjukvård också för att bekämpa kriminaliteten.

Sedan läste jag resten och såg att ”samhällsservice” i det här fallet inte syftade på vare sig skola, vård eller omsorg. Utan på myndigheternas hantering av diverse ansökningar från medborgare som vill ha tillstånd eller statliga bidrag av olika slag.

För det finns en målkonflikt mellan dagens krav på myndigheterna om smidig och snabb service till (hederliga) medborgare och nödvändigheten av vissa krav och kontroller för att stoppa mindre hederliga aktörer. All erfarenhet visar, dessvärre, att ju enklare regler och ju färre kontroller, desto större utrymme för oseriösa aktörer – särskilt när det finns pengar att tjäna.

Ekobrottsmyndigheten, ofta tillsammans med berörda myndigheter som Skatteverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, har flera gånger pekat på just det problem Daniel Larsson tar upp, bland annat det faktum att det är så oerhört låga krav för att starta och driva företag. Ekobrottsmyndigheten skriver i sin lägesrapport för 2020 att ”företag är en grundförutsättning för olika ekonomiska brott”, med tillägget att aktiebolag är den allt dominerande företagsformen i de ärenden som anmäls till myndigheten.

Det är mycket lätt att starta aktiebolag: det krävs numera bara 25000 kronor i eget kapital. Revisionsplikten är avskaffad för mindre aktiebolag, och enligt Riksrevisionen har det gjort det betydligt lättare att använda aktiebolag som brottsverktyg.

Parentetiskt kan man notera att borgerligheten har mycket olika syn på olika grupper av medborgare vad gäller hederlighet. Sjuka och arbetslösa ses per definition som misstänkta fuskare, och regelverken måste alltså utformas med utgångspunkt i kravet att förhindra felaktigt utnyttjande. Folk som vill starta företag ses däremot alltid som änglar med idel goda syften och reglerna ska utformas för att underlätta så mycket som möjligt för deras vällovliga verksamhet.

Företag används för kriminella syften på två sätt. Dels för brottslig verksamhet så att säga i egen regi, som fusk inom hemtjänst- eller assistentverksamhet. Dels för att tvätta pengar från andra brottsliga verksamheter, främst kanske narkotikahandel, under täckmantel av egen – någorlunda – legal verksamhet. Narkotikavinsterna i sin tur hör ihop gängkriminaliteten

Den organiserade brottsligheten börjar också försöka ta sig in i samhällsförvaltningen, i rättsväsendet i politiskt styrda organ och i de politiska partierna.

Anne-Marie Lindgren

De manifesta uttryck gängvåldet tar sig i dag, med tonåringar som mördar, spränger och utgör allt större hot mot säkerheten i de offentliga rummet, kan tyckas ostrukturerade och i delar styrda av personliga vendettor. Men bakom tonåringarna finns alltså välorganiserade ekonomiska intressen, som börjat ta sig allt längre i helt ordinära och behövliga verksamheter i det ”vanliga” samhället – byggbranschen, restauranger, hushållstjänster, transporter och, som sagt, vissa omsorgstjänster pekas ut av Ekobrottsmyndigheten som särskilt drabbade.

Men inte bara det. Den organiserade brottsligheten börjar också försöka ta sig in i samhällsförvaltningen, i rättsväsendet i politiskt styrda organ och i de politiska partierna. Vilket är fullt logiskt – med kontakter inom förvaltning och politik kan man på olika sätt skydda sina intressen och påverka beslut till sin egen fördel. I Södertälje kommun, med utvecklat och systematiserat arbete mot lokalt organiserad brottslighet, har erfarenheterna lett till att det numera görs bakgrundskontroller av medarbetare för att stoppa infiltration från kriminella grupper. Och i just Södertälje finns ett antal tecken på att grupper med kriminella kopplingar sökt sig till, i ett fall direkt tagit över, politiska partier för att den vägen söka dämpa den hårda politiken mot organiserad brottslighet.

Nu har en strid kring S-ledningen i Botkyrka lett till misstankar om påverkan från brottsbelastade grupper. Uppgifterna om vad som hänt går i sär, och lång erfarenhet av partiarbete har lärt mig att vare sig person- eller fraktionsstrider är något unikt, och att orsakerna helt enkelt handlar om motsättningar (som ibland går över styr) i person- eller sakfrågor. Men det finns gängrelaterat våld i Botkyrka, det har förekommit våldshandlingar mot kommunala handläggare, och det har kommit rapporter om kriminell inblandning på några fritidsgårdar – så ryktena om försök till direkt politisk påverkan är inte att förvåna sig över. Och de är nödvändiga att pröva, om inte för annat så för att ta död på dem.

Det är naturligtvis inte så att Sverige håller på att drunkna i kriminalitet. Men om man inte ska överdriva hoten ska man heller inte förminska dem. De är allvarliga nog.

Och att det kan kräva åtgärder även i sektorer där vi hittills inte behövt tänka i de banorna.