Kalle Olsson: SD sviker välfärden

Idéen bakom socialförsäkringarna är lika briljant som den är sympatisk. Att vi, tillsammans i en anda av solidaritet och gemenskap, tar hand om varandra genom livets olika svängningar. Vi är inte ensamma – vi står tillsammans.

När människor i andra länder ska säga något utmärkande om vårt Sverige är det inte ovanligt att de efter Ikea och ABBA nämner olika aspekter av vårt socialförsäkringssystem, till exempel vår generösa föräldraförsäkring. 

I dessa tider av stor osäkerhet och snabb omställningstakt är det avgörande att slå vakt om våra allmänna trygghetssystem. 

Vad den nya regeringen vill är däremot mer oklart. I Slottsavtalet nämns socialförsäkringsfrågorna knappt alls; i regeringsförklaringen görs en uppskattande referens till den förra borgerliga regeringens så kallade arbetslinje – en arbetslinje som för många människor blev ett snabbspår in i fattigdom och ännu värre ohälsoproblem. 

Det finns skäl att påminna just om hur det såg ut senast som en borgerlig regering styrde Sverige. Då var det arbetslösa, kroniskt sjuka, människor med livslånga sjukdomar, och cancerpatienter som fick betala notan för högerns skattesänkningar. Närmare 100 000 personer slängdes ut ur sjukförsäkringen samtidigt som kön med sjuka växte utanför kommunernas socialkontor. 

Nu kan vi höra Sverigedemokrater slå sig för bröstet om att det tack vare SD inte blir nya drakoniska försämringar av sjukförsäkringen. Nej, det var det nog få av SDs väljare som hade förväntat sig det… Snarare fanns det stora förväntningar på SD. I opposition har partiet haft en hög svansföring, gränsande till välfärdspopulism, inte minst när det gäller sjukförsäkringen. Partiet har exempelvis krävt att människor som felaktigt blivit utförsäkrade ska få ekonomisk kompensation, att karensavdraget ska tas bort för sjukvårds- och skolpersonal liksom att det bör tillsättas en parlamentarisk kommitté för att ta fram en nationell strategi för en, som man säger, ”mer human och hållbar sjukförsäkring”. Med tanke på hur mycket annat som ska utredas enligt Slottsavtalet hade det ju varit en smal sak tillsätta en parlamentarisk kommitté – om man verkligen menat allvar.  

Kanske är det som det brukar vara när högerpopulistiska partier strävar mot makten: Först ställer man invandring mot välfärd, men när man sedan nått makt och inflytande lyser de välfärdspolitiska satsningarna med sin frånvaro.  

Från Socialdemokraterna menar vi att socialförsäkringarna är en grundbult i ett modernt välfärdssamhälle, och under vår tid vid makten har viktiga steg tagits för en tryggare och mer begriplig sjukförsäkring. Den förhatliga stupstocken har avskaffats, likaså den tidigare absurda prövningen av arbetsförmåga mot rena hittepå-jobb. Regelverket vid bedömningen av arbetsförmåga vid dag 180 har ändrats och kan numer skjutas upp om det finns goda förutsättningar att den anställde kan återgå i arbete efter rehabilitering. Något som har lett till en kraftig minskning av människor som nekas sjukpenning.  

Men vi är inte nöjda. I detta nu pågår flera viktiga utredningar, igångsatta av S-regeringen, som på olika sätt syftar till att förstärka sjukförsäkringen. 

Arbetet med att återupprätta tryggheten vid sjukdom behöver alltså fortsätta. Risken är dock överhängande att det arbetet nu avstannar, eller i värsta fall rullas tillbaka. Det vore ett svek, men samtidigt en bekräftelse på det många av oss misstänker, nämligen att Sverigedemokraternas löften på välfärdsområdet bara är tomma ord. 

Kalle Olsson (S) är riksdags­ledamot från Jämtland