Daniel Färm: Skolan är S starka kort

Allt börjar med en bra skolgång. En elev som får bra förutsättningar att klara skolan får också bra förutsättningar att växa som människa och samhällsmedborgare – och sedermera få jobb. Därför är det viktigt att alla elever ska klara skolan – oavsett föräldrarnas inkomst, bostadsområde, religiös övertygelse eller annan bakgrund. En jämlik skola är grunden för ett jämlikt samhälle.

I årets val står två alternativ mot varandra.

Högerpartierna:

• prioriterar inte skolan
• värnar skolkoncernernas vinstintresse
• försvarar olika trossamfunds möjligheter att utöva ensidig religiös påverkan på eleverna
• prioriterar skattesänkningar före ökade resurser till skolan
• accepterar fortsatt pressade förutsättningar för lärare och rektorer
• har inga effektiva åtgärder för att bryta skolsegregationen
• sprider lögner om att S vill tvångsbussa elever över halva kommunen för att bryta skolsegregationen

Socialdemokraterna:

• stoppar vinstuttagen i skolan
• vill behålla valfriheten
• gör skolvalet och skolpengen mer rättvisa
• vill att kommuner ska ha kontroll över hur och när friskolor etableras i kommunen
• förbättrar villkoren för lärare och elever
• förbjuder religiösa friskolor
• ökar resurserna till alla skolor – både via statsbidrag och kommunbudgeten
• kompenserar kommunala skolor för att de tar ett större ansvar för alla elever – även de som inte är högpresterande
• vill ytterligare stärka resurserna till skolor med många elever från studieovana hem (likvärdighetsbidraget)
• ser till att skolor i utsatta områden får mindre klasser och två utbildade lärare i varje klass

Sverige har i dag världens mest marknadsliberala skolsystem. Friskolekoncerner kan ta ut obegränsat stora vinster från verksamheten och har rätt att etablera sig var som helst utan att kommunen kan stoppa det. Samtidigt är kommunen tvungen att ge dessa skolor stor del av skattemedlen.

Det råder skriande lärarbrist i Sverige i dag. Då har vi inte råd med för dåliga villkor och förutsättningar för lärarna.

Problemet är att dagens friskolesystem de facto försämrar förutsättningarna att ge en bra skola till alla:

• Högpresterande elever söker sig ofta till vissa friskolor. Det drar isär skolan och gör att elever i andra skolor får sämre förutsättningar att nå kunskapsmålen. Friskolor etablerar sig ofta i välbärgade områden där eleverna ofta har bättre förutsättningar med sig hemifrån. De marknadsför sig också främst i dessa områden, samtidigt som de avråder elever med exempelvis neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att gå i deras skola.

• Friskolor har i genomsnitt lägre lärartäthet än kommunala skolor. I privatägda gymnasieskolor var lärartätheten i genomsnitt 14,5 elever per lärare – jämfört med 11,5 i kommunala. Det innebär att exempelvis elever med särskilda behov får sämre stöd i dessa skolor.

• Friskolor har betydligt lägre andel utbildade lärare eller personal med pedagogisk examen än kommunala skolor: 71 procent i fristående grundskolor jämfört med 85 procent i kommunala. Det gör att kvaliteten i friskolorna inte är så bra som den skulle kunna vara.

• Friskolor har generellt sett lägre lärarlöner än kommunala skolor. Gymnasielärare i privatägda skolor hade exempelvis 1800 kr lägre lön än sina kollegor i kommunala gymnasieskolor. Det gör att färre utbildade lärare söker sig till privatägda skolor.

Allt detta sker för att skapa utrymme för en sak: vinstutdelning. Det är fullständigt oacceptabelt. Skolan är till för eleverna – inte för skolkoncernernas aktieägare.

Till detta kommer ett generellt problem: var sjunde elev i Sverige klarar inte grundskolan. De blir utstämplade som misslyckade och blir inte behöriga till gymnasieskolan. Detta är grunden för det utanförskap som präglar delar av det svenska samhället. Alla elever behöver i dag gå gymnasiet. Man klarar sig inte på dagens arbetsmarknad utan en sådan.

Ett annat problem är att läraryrkets attraktivitet behöver höjas. Det råder skriande lärarbrist i Sverige i dag. Då har vi inte råd med för dåliga villkor och förutsättningar för lärarna.

Ändå prioriterar inte vare sig Sverigedemokraterna, Moderaterna eller Kristdemokraterna skolan. Sverigedemokraterna har – efter att ha bjudits på flotta middagar av skollobbyister – dessutom ändrat sig och säger nu nej till alla försök att styra upp den extremt marknadsliberala experimentverkstad som svensk skola har blivit.

Det innebär att skolan med en moderatledd regering skulle få mindre resurser, att elever i olika skolor kommer att få radikalt olika förutsättningar, att färre elever skulle bli behöriga till gymnasiet, och att lärarna skulle få ännu sämre villkor.

Däremot skulle de stora skolkoncernerna vara vinnare. Peje Emilsson, ägare till en av de stora skolkoncernerna, sa nyligen att han brukar skicka ett sms till moderatledaren Ulf Kristersson ”när han har varit duktig”. Om högerpartierna vinner valet, så lär han och andra lobbyister kräva att Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna ska värna deras främsta intresse: rätt att ta ut obegränsad vinst – som skattebetalarna ska stå för. Lyckas de med det, så skulle högerpartiernas ledare säkert få uppskattande sms från sina uppdragsgivare.

I bjärt kontrast finns det inom socialdemokratin ett äkta engagemang och flera starka förslag för att möta samtliga utmaningar som skolan står inför. Socialdemokrater förstår ofta skolans behov och viktiga betydelse för att ge alla elever samma chans. Det gör skolan till Socialdemokraternas starka kort.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken.