Annika Strandhäll: En feministisk politik måste inkludera alla kvinnor

Den svenska arbetsmarknaden har inte bara plats för utlandsfödd arbetskraft, vi är beroende av den. Redan i dag är en betydande del av arbetskraften i viktiga yrken inom vård, handel, industri och restaurang födda utomlands.

Men Sverige har inte varit tillräckligt bra på att tillvarata den arbetskraft som kommer hit och sämst har integrationen fungerat för utlandsfödda kvinnor. Att säkra deras etablering är en förutsättning för att de ska bli en del av det svenska samhället, för ekonomisk jämställdhet mellan könen och för att de ska kunna ta makten över sina egna liv.

En del har gjorts, som att avskaffa vårdnadsbidraget och förändra föräldraförsäkringen, men fler delar måste till.

Sverige har inte varit tillräckligt bra på att tillvarata den arbetskraft som kommer hit och sämst har integrationen fungerat för utlandsfödda kvinnor.

Efter mottagande måste vi till att börja med säkra samhällsorientering och språkinlärning. Svenska för invandrare (SFI) behöver göras mer flexibel och utvecklas för att bättre passa individers behov. För detta behövs påtagligt ökade resurser.

En majoritet av de kvinnor som kommit till Sverige de senaste 20 åren har kommit som anhöriga till någon som redan har uppehållstillstånd. Denna grupp löper störst risk för arbetslöshet och långsiktigt utanförskap.

Anledningarna till det är förstås flera, som långa handläggningstider för uppehållstillstånd, brist på utbildning och arbetslivserfarenhet, diskriminering och utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. Från samhällets sida är det extra viktigt att de möts av samma resurser som asylsökande i form av SFI, etableringsprogram och kontakter med myndigheter som till exempel Arbetsförmedlingen.

Det är därför välkommet att flera myndigheter har fått i uppdrag att göra en ordentlig översyn för att hitta eventuella systemfel och stärka hela kedjan av myndigheter en utrikesfödd kvinna möter på väg till ett nytt arbete.

Jämställdhetsmyndigheten, som haft i uppdrag att föreslå insatser för att få fler utlandsfödda kvinnor i jobb, föreslår riktade insatser till kvinnor som kommit till Sverige som anhöriga. Informationsinsatser för att nå dem föreslås för primärvården, mödravården, barnavårdscentraler och öppna förskolan.

Men framför allt lyfter Jämställdhetsmyndigheten att det saknas en fullgod bank av goda exempel för att nå kvinnor som inte deltar i etableringsåtgärder. 

De ser att det behövs fortsatt kunskapsinsamling, samordning och fördjupade studier för att förstå de utmaningar dessa kvinnor står inför och för att hitta bra lösningar.

Om vi menar allvar med att driva en feministisk politik så måste den inkludera alla kvinnor. Det är därför välkommet att flera myndigheter har fått i uppdrag att göra en ordentlig översyn för att hitta eventuella systemfel och stärka hela kedjan av myndigheter en utrikesfödd kvinna möter på väg till ett nytt arbete. Det arbetet måste ges högsta prioritet.

Annika Strandhäll är ordförande för S-kvinnor