Det ledande partiet bygger på opinionsmätningar, inte ideologi
”Vi bjuder in alla oppositionspartier att samarbeta så att vi tillsammans slutligen kan byta politiskt styre i Belgrad”, sa Radomir Lazovic från koalitionen Moramo på valnatten. Foto: Privat
Frankrike organiserade den första omgången av presidentvalet 10 april och hade resultatet samma kväll. Serbien hade val en vecka tidigare och resultaten är fortfarande inte slutgiltiga.
Trots det styrande partiets totala kontroll över processen var valen tvungna att upprepas i 89 valdistrikt på grund av oegentligheter. Efter tio år med SNS vid makten är de demokratiska institutionerna allt svagare och de auktoritära tendenserna allt starkare.
Valet bevisade att den nuvarande presidenten Aleksandar Vucic är den överlägset mest populära politikern i landet. Men hans parti, även om det fortsatt är överlägset starkast, gjorde sitt sämsta resultat på över tio år.
För första gången sedan SNS kom till makten har de inte egen majoritet i parlamentet och måste bilda en koalitionsregering.
Lokalvalen i Belgrad var ännu värre för det styrande partiet där oppositionen fick 50 procent av platserna i det lokala parlamentet.
För ett parti som inte bygger på ideologi utan på opinionsmätningar som bas för hur den Starke Ledaren alltid tolkar folkets vilja, öppnade detta de första sprickorna i fasaden och gav hopp till oppositionen om att den politiska pendeln kanske äntligen har nått sitt yttersta läge och börjar nu svänga tillbaka. Den försiktigt förhoppningsfulla oppositionen ser förlusten av huvudstaden Belgrad som den första dominobrickan som kommer fälla SNS och bryta Vucics politiska dominans.
För att göra situationen ännu mer komplicerad för Vucic sammanföll valet med kravet från Washington och Bryssel att det historiskt ryssvänliga Serbien måste ta ställning gällande kriget i Ukraina.
Serbien fördömde till slut Ryssland i FNs generalförsamling men förblev det enda landet i Europa som inte införde sanktioner. Trycket från USA och EU har tvingat Vucic att, åtminstone tillfälligt, välja sida.
Men han kommer att ha svårt att övertyga sina kärnväljare som ser Ryssland som beskyddare av Serbiens intressen och som inte vill se ett starkare Nato på grund av alliansens bombningar av Serbien 1999.
Hur paradoxalt det än låter, är det ganska troligt att det inte var ett decennium av systematisk nedbrytning av alla statliga institutioner, av kontroll över massmedia, av kontinuerlig demonisering av oppositionspartier och oberoende organisationer, som till slut tvingade Vucic att möta ett ultimatum från Bryssel.
Det var i stället en konflikt mellan två andra länder som gjorde valet mellan öst och väst oundvikligt även för den politiska opportunisten Aleksandar Vucic.
Danilo Milic
