Daniel Färm: Så kommer Putins maktlöshet att avslöjas

Det är högst osannolikt att han vill göra allt detta utan att också ta faktiskt kontroll över Ukraina. Men hur ska Putin i praktiken uppnå det? Det är idag i längden nästintill omöjligt att ockupera och styra ett land där befolkningen är djupt fientligt inställd. Det är mycket möjligt att Putin tror att han kan göra som på Sovjet- och Warszawapaktstiden, då Moskva styrde över hela sin ”intressesfär” via marionettregeringar och i de flesta fall sovjetiska trupper. Det lär bli betydligt svårare idag – av flera skäl:

En fortsatt ockupation skulle leda till frihets- och demokratidemonstrationer som skulle få Majdanprotesterna från 2014 att blekna i jämförelse

1. Ukraina har i 30 år fått smaka på frihet, demokrati och (relativt) välstånd. På Sovjettiden var landet sedan Tsarrysslands dagar en del av det auktoritära och därefter totalitära kommunistrike som styrdes direkt från Moskva. 1900-talets ukrainare hade aldrig fått känna på vare sig självbestämmande, demokrati eller verkligt välstånd. Idag är det annorlunda. Den som har fått smaka på självständighetens sötma kommer att bli svår att kuva. En fortsatt ockupation skulle leda till frihets- och demokratidemonstrationer som skulle få Majdanprotesterna från 2014 att blekna i jämförelse.

Om exempelvis Ukrainas förre rysslandstrogna president Janukovitj skulle göra ”comeback” från sin exil i Belarus, så skulle han av hela den ukrainska befolkningen betraktas som den värsta quislingen i Europa sedan … Vidkun Quisling himself

2. En ny Putintillsatt statsledning i Ukraina skulle fullständigt sakna legitimitet hos de som han är satt att styra. Om exempelvis Ukrainas förre Rysslandstrogna president Janukovitj skulle göra ”comeback” från sin exil i Belarus, så skulle han av hela den ukrainska befolkningen betraktas som den värsta quislingen i Europa sedan … Vidkun Quisling himself (i Norge under ockupationen). För att styra ett land som har varit demokratiskt länge behöver man trots allt åtnjuta någon form av grundläggande respekt. Det skulle alla Moskvatillsatta ukrainska ledare sakna fullständigt. Alla – redan idag över 90 procent – ukrainare skulle med rätta betrakta Volodymyr Zelenskyj som landet enda rättmätiga president. Eller martyr, om ryssarna skulle lyckas mörda honom. Samma sak med myndigheter, administration, kommun- och regionstyren: Var ska Putin hitta företrädare som åtnjuter folkets respekt?

3. Vem ska upprätthålla en förtryckarapparat? De soldater, säkerhetstjänst och poliser som just har bekämpat den ryska invasionen? Hur lojala mot Moskva är de? Är de beredda att slå ned mot de som demonstrerar för demokrati? Efter allt som det ukrainska folket – inklusive många av dessa unga män i uniform själva – har gått igenom: den orangea revolutionen, Majdan, valet av Zelenskyj och nu den massiva mobiliseringen mot Putins invasion. Ska Kreml sätta ryssar att bemanna polis och andra myndigheter? Det blir både dyrt och ett extremt tydligt uttryck för att det är överhögheten – Ryssland – som förtrycker folket. Det kommer inte att hålla i längden.

4. En av de riktigt stora riskerna är att Putin helt enkelt annekterar Ukraina och ensidigt deklarerar att landet nu är en del av ett nytt Storryssland. Efter ett sådant drag skulle varje ansats att befria Ukraina formellt – i Putins ögon – vara en attack på Ryssland. Och då skulle han hävda rätt att försvara sig med alla till buds stående medel – inklusive kärnvapen. Samtidigt skulle det kräva en omfattande förtryckarapparat och russifieringsprocess. Tror Putin att det bara är att rensa ukrainska folkets minnen av den egna självständigheten, språket, kulturen och historien? Hur ska han ha råd att upprätthålla något sådant samtidigt som moralen och produktiviteten i det ockuperade Ukraina lär sjunka och sanktioner lär sänka den ryska ekonomin? Sannolikheten är dessutom stor att vi skulle få se enorma flyktingströmmar från Ukraina till övriga Europa. Det skulle ytterligare försämra produktiviteten i ett ockuperat Ukraina. Men dessutom skulle EU inte bara stillatigande acceptera och se på något sådant.

Den totala isoleringen – ekonomiskt, via handel, idrott, kultur, resor, export och på alla andra sätt – skulle cementeras och fördjupas

5. En fullständig ockupation och/eller annektering av Ukraina skulle dessutom permanenta och intensifiera västs och det internationella samfundets isolering av och sanktioner mot Ryssland. Putin skulle fullständigt måla in sig i ett hörn. Ett avvaktande förhållningssätt från väst skulle så småningom växla över till mer aktiv konfrontation som en markering av att Putins aggression inte kan accepteras. Den totala isoleringen – ekonomiskt, via handel, idrott, kultur, resor, export och på alla andra sätt – skulle cementeras och fördjupas. Det skulle skapa ett internt tryck på Putin att börja vika ned sig.

Nej, Putin gör nog klokt i att inte tänka sig någon fullständig och långvarig ockupation. Det är dock illa nog om han till exempel ockuperar Svarta havskusten och större delar av östra Ukraina. Det skulle möjligtvis vara något enklare att upprätthålla en sådan ockupation. Men vare sig det ukrainska folket, den ukrainska demokratiskt valda statsledningen eller väst skulle acceptera ens en sådan mer begränsad ockupation. Även det skulle vara långsiktigt ohållbart för Putin.

Vore jag Putin så skulle jag fundera ordentligt på hur jag kan återupprätta någon som helst respekt från omvärlden och den egna befolkningen för Ryssland som land. Ett framtida demokratiskt och fredlig Ryssland bör givetvis kunna få en plats i en internationell och europeisk gemenskap igen. Men då måste Putin och hans anhang bort. Hans aggressiva och kleptokratiska roffardiktatur har med all önskvärd tydlighet bokat en permanent plats på historiens skräphög.

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken