Daniel Färm: Är Max Elger Putins värsta mardröm?
Putin måste bort. Liksom hans närmaste. Gårdagens attack på Ukraina var även en attack på demokratin och freden i Europa. Så länge som Putin sitter kvar kan Ryssland därför inte vara en naturlig del av det internationella samfundet. Målet behöver därför vara ett i grunden förändrat – ett demokratiskt – Ryssland. Vägen dit lär framför allt bygga på fyra centrala delar: ekonomisk press, omläggning av energiförsörjningen, kulturell och idrottslig isolering – samt en demokratisk och idépolitisk offensiv. Därför är hör bland annat finansmarknadsminister Max Elger till den svenska regeringens kanske viktigaste minister just nu.
Visst behövs militära förstärkningar – både av Ukraina, i resten av EU och Nato, liksom i Sverige. Vi lär även få se en intensifierad diskussion om olika säkerhetspolitiska samarbeten i såväl Sverige som Finland.
Men vare sig den akuta eller den långsiktiga lösningen är egentligen militär. Det hade i varje annat givet läge varit naturligt att diskutera omfattande också militära insatser som en respons på Putins attack på Ukraina. Men när det handlar om att bemöta en hänsynslös diktator med kärnvapen så är det klokare att använda andra medel. Efterfrågan på ett tredje världskrig är trots allt begränsad.
Inte heller är lösningen längre diplomatisk. Det racet är så att säga kört i botten.
det kanske inte i första hand är utrikesminister Ann Linde och försvarsminister Peter Hultqvist som – trots viktiga och stabila insatser – sitter på den mest effektiva nyckeln för att bemöta och hantera Putin
Det innebär att det kanske inte i första hand är utrikesminister Ann Linde och försvarsminister Peter Hultqvist som – trots viktiga och stabila insatser – sitter på den mest effektiva nyckeln för att bemöta och hantera Putin.
Ur skuggorna kan istället några andra – mer oväntade – ministrar och S-tänkare kliva fram:
- Finansmarknadsminister Max Elger. Max. Inte Mats.
Redan de initiala sanktionsbesluten från USA och EU handlar nämligen om att via finansmarknaden sätta press på den ryska ekonomin. Det finns flera syften med detta:
A. Att visa att hoten om ”alla sanktioners moder” innan attacken inte var tomma ord. Det är en fråga om trovärdighet inför framtiden.
B. Att straffa Ryssland för det flagranta brottet mot folkrätten och den europeiska säkerhetsordningen. Det är en moralisk och etisk fråga att inte låta den som oprovocerat startar storkrig gå ostraffad.
C. Att skapa ett ökat internt tryck på regimen – även från en förtryckt befolkning – i takt med att vanliga löntagares och pensionärers villkor i vardagen försämras.
D. Att försämra Rysslands förmåga att hålla sig med en toppmodern och omfattande militärmakt – än mindre att långsiktigt ockupera ett annat land.
Ett av de mest kraftfulla finansmarknadspolitiska verktygen skulle vara att kasta ut Ryssland från det internationella bank- och finanstransaktionssamarbetet SWIFT. Det är egentligen ett samarbete mellan banker i olika länder. Men det går givetvis att ställa tydliga krav på dessa. Om Ryssland skulle kastas ut ur detta system, så skulle det innebära ett stopp för i princip alla transaktioner mellan Ryssland och övriga länder runt om i världen.
Att stänga ute Ryssland från SWIFT är ett så kraftfullt vapen att det kan liknas vid en finansmarknadspolitikens atombomb
Det är svårt att överblicka konsekvenserna av detta också på företag och anställda i länder i väst eller andra delar av världen som handlar med eller har fordringar hos Ryssland. Att stänga ute Ryssland från SWIFT är ett så kraftfullt vapen att det kan liknas vid en finansmarknadspolitikens atombomb – och vissa av avsändarna skulle alltså drabbas hårda själva. Men det skulle slå stenhårt mot den ryska ekonomin. EU:s och USA:s ekonomier skulle klara det. För Sveriges del skulle det inte betyda så mycket alls. Det skulle vara ett språk som Putin förstår. För den ryska befolkningen skulle – trots förtrycket – protestera kraftigt.
Både i USA:s och EU:s sanktionspaket finns det med beslut om att stänga ute de allra flesta och största bankerna från de västliga finansmarknaderna. De insatserna är utformade för att få maximal effekt på Ryssland, och minimal på de amerikanska respektive europeiska marknaderna. Men ett totalt utestängande från SWIFT-systemet finns inte med. Än.
I Sverige är det finansmarknadsminister Max Elger som ansvarar för finansmarknadsfrågorna. Han kan – möjligtvis något oväntat – visa sig vara den viktigaste ministern i den svenska regeringen för att skapa hård press på Ryssland. Om alla inte har känt igen Max Elger tidigare (han är regeringens mest okända minister), så lär många få se mer av honom nu.
2. Idrottsminister Anders Ygeman och kulturminister Jeanette Gustafsdotter.
För ett starkt patriotiskt folk och en aggressivt nationalistisk ledare svider det hårt att stängas ute från internationella stortävlingar
Det är inte omöjligt att en omfattande kultur- och idrottsbojkott skulle ha effekt på Ryssland. Erfarenheterna från Sydafrika är intressanta. Många vita sydafrikaner har i efterhand vittnat om att just idrotts- och kulturbojkotterna sved mycket. Man skämdes över sitt land istället för att vara stolt över det.
För ett starkt patriotiskt folk och en aggressivt nationalistisk ledare svider det hårt att stängas ute från internationella stortävlingar eller inte kunna bjuda in andra länder till sådana i det egna landet. Det är precis därför som det har svidit så mycket för Ryssland att inte få vara med under rysk flagg. Samma skulle gälla om de inte fick tävla i Eurovision eller om ingen kommer till internationella idrottstävlingar i Ryssland.
Ansvaret för detta i den svenska regeringen ligger på kulturminister Jeanette Gustavsdotter och idrottsminister Anders Ygeman. Även de kan – något oväntat – visa sig få spela en avgörande roll i de svenska reaktionerna på Ryssland.
3. Energiminister Khashayar Farmanbar.
Ryssland är en stormakt endast på två sätt: militärt och i vissa råvaror – framför olja och gas. Exporten av dessa fossila råvaror utgör en avsevärd andel av landets BNP. Det är framför allt EU-länder som Tyskland och Italien som står för den stora importen av rysk olja och gas. Detta olyckliga beroende av ryska fossila energikällor har många – både Sverige och USA – pekat på länge. Ändå tycks italienare och tyskar nu vara tagna på sängen.
Tysklands agerande de senaste åren är särskilt anmärkningsvärt. Att stänga ned fullt fungerande fossilfria kärnkraftverk långt i förväg och istället öka importen av fossil naturgas från Ryssland är mycket olyckligt – både ur ett säkerhetspolitiskt och ett klimatpolitiskt perspektiv.
En total omläggning av den europeiska energiförsörjningen – och ett stopp för import av ryska fossila energikällor – skulle effektivt stoppa Putins cash flow.
Att nu stoppa Nordstream 2 är bra och viktigt. Men det räcker inte. En total omläggning av den europeiska energiförsörjningen – och ett stopp för import av ryska fossila energikällor – skulle effektivt stoppa Putins cash flow.
Ansvaret för detta i den svenska regeringen är energiminister Khashayar Farmanbar, som nu skulle kunna spela en viktig roll i att bidra med mer svensk fossilfri energi till de tyska och andra europeiska hushållen och företagen som skulle drabbas av en avbruten import av rysk gas.
4. S-ideologen Anne-Marie Lindgren.
För att till fullo förstå Putins till synes galna agerande behöver vi förstå hans idémässiga grund.
Putins världsbild har påverkats starkt av den ryske teoretikern Alexander Dugins ”den fjärde politiska teorin”. Det är en tanketradition som ligger mycket nära den radikalkonservatism som har styrt Trump, Orban, Bolsonaro och Åkesson.
I rapporten Radikalkonservatismen – en ideologis pånyttfödelse från Tankesmedjan Tiden (som jag var redaktör och utgivare för) visar Mike Enocksson tydligt hur Putins världsbild har påverkats starkt av den ryske teoretikern Alexander Dugins ”den fjärde politiska teorin”. Det är en tanketradition som ligger mycket nära den radikalkonservatism som har styrt Trump, Orban, Bolsonaro och Åkesson.
Det är stark nationalism, arrogant chauvinism, ifrågasättande av den västerländska liberala demokratisynen, och uppfattningen att både upplysningen och mänskliga rättigheter är västerländska påfund som har påtvingats Ryssland utifrån – inte sådant som har vuxit fram inom Ryssland. Dugin driver tesen att Ryssland ständigt är hotat av väst. Han vill därför stärka den hans egen konservativa och patriarkala definition av den ryska kulturella identiteten. Han bäddar även för att Ryssland kan behöva expandera det ryska territoriet och inflytelsesfärerna.
”Målet med denna är att skapa en så kallad ”Euroasiatisk” civilisation som en motpol till den västerländska civilisationen, och att det ska finnas en ambition att knyta vänskapsband till alla de i västvärlden som vill anamma Den fjärde politiska teorins värderingar.” skriver Enocksson.
Denna konservatism är radikal – ja, på ett motsägelsefullt sätt närmast revolutionär i relation till dagens västerländska liberala demokrati – och bejakar liksom den näraliggande fascismen agerande. De som bara sitter och snackar hånas. Man behöver agera för att något ska hända. Vilket Putin nu gör.
För att långsiktigt skapa förutsättningar för att inkludera Ryssland i den europeiska gemenskapen och det internationella samfundet behöver dessa farliga tankegångar rensas ut från den ryska politiska ledningen och de delar av det ryska folket som har påverkats av denna farliga ideologi. Det kanske inte är Ukraina och dess judiskättade president som behöver ”avnazifieras”…
När Putin har fallit borde Sverige initiera en stor export av en enda bok: Vad är socialdemokrati? av Ingvar Carlsson och den mycket kloka och erfarna socialdemokratiska tänkaren Anne-Marie Lindgren – som ju skriver här i Aktuellt i Politiken varje vecka. Även hon skulle – kanske något överraskande – kunna spela en central roll i Sveriges insatser för att bekämpa Putins och hans tänkande. På den idépolitiska banan. För det ryska folket förtjänar politiska ledare som drivs av sunda idéer och har en vilja förbättra deras materiella förutsättningar på ett jämlikt sätt. Vi kan kalla det socialdemokrati.
Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken