Veronica Palm: Långt kvar till rättvisa
Det krävs flera reformer, ökad hastighet och en tydlig jämlikhetssträvan.
Klass och kön begränsar människors livsmöjligheter. Förra veckan presenterades ytterligare bevis för detta.
En av förra veckans deppigaste nyheter stod kommissionen för jämställda livsinkomster för när de överlämnade sitt betänkande till regeringen. 100 år efter demokratins genombrott konstaterar de att, om vi fortsätter i den här takten, kommer det att dröja ytterligare 100 år innan svenska kvinnor och män har jämställda livsinkomster. Kommissionen konstaterar också att män tjänar i genomsnitt 6 miljoner kronor mer än kvinnor under en livstid. Det innebär ett ganska högt snopptillägg vid lönesättning, och ett otvetydigt bevis på att vi lever i ett samhälle som värderar män som grupp högre än kvinnor som grupp – ett patriarkat.
”Skärp diskrimineringslagen då.” kanske någon tänker. Visst vore det bra att justera en del detaljer, som till exempel att ha krav på lönekartläggning för fler, men problemet är inte lagstiftningen. Det som skapar ojämlikheten är att fler kvinnor jobbar ofrivillig deltid, tar ett större ansvar för hemmet, går ner i arbetstid under småbarnsåren, tar en större del av föräldraledigheten och är långtidssjukskrivna med diagnoser som inte passar in i sjukförsäkringens rigida regelverk. Dessutom straffas de dubbelt när deras pensioner därför blir orimligt låga. Om vi inte rättar till det här så är det alltså hundra år kvar tills vi uppnår ekonomisk jämställdhet!
Den andra deppiga nyheten i förra veckan kom från LO. Den årliga mätningen av löneklyftan mellan landets arbetare och elit presenterades. Där kunde vi se att de allra rikaste fortsätter dra ifrån – trots pandemi. På lo.se kan du jämföra de helt skamlösa inkomstskillnaderna, som att en VD tjänar mer än 71 undersköterskor i hemtjänsten. Det är en inkomst på svindlande 2 miljoner i månaden. Hur är den ens möjligt att göra av med så mycket pengar, varje månad? Och kanske än viktigare: Hur kan en människas arbete värderas så många gånger högre än någon annans?
Frihet och jämlikhet är arbetarrörelsens grundläggande uppdrag.
Så dubbeldeppigt, även om det egentligen inte är någon nyhet att klass och kön påverkar människors livsmöjligheter. Deppigt, men också uppfodrande. Vi kan inte fortsätta ha det så här. Frihet och jämlikhet är arbetarrörelsens grundläggande uppdrag. Vi finns till för att med jämlikhet befria människor från de strukturer som håller tillbaka, för att ge varje enskild människa rätten och möjligheten att forma sitt liv tillsammans med andra.
Att värdera människor utifrån klass och kön är ett djupt rotat maktsystem som inte låter sig vältas över en natt. Det krävs flera reformer, ökad hastighet och en tydlig jämlikhetssträvan. Och mer gemensam välfärd. Ett omfördelande välfärdssystem har den geniala konstruktionen att den både omfördelar direkt – Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Men också att det i sig för utvecklingen framåt – Jämlikhet driver jämlikhet.
Veronica Palm är debattör, författare, föreläsare och tidigare riksdagsledamot
