Lars Stjernkvist: Sorgligt läge vid riksdagsspärren
Lars Stjernkvist menar att partierna kommer att behöva samarbeta efter valet.
I en tid med hårdare och mer radikaliserad politik behöver vi partier som är öppna för samarbeten med flera sidor.
Jag om någon vet att det gäller att tolka alla opinionsmätningar med stor försiktighet. Det finns felmarginaler och opinionen kan vända snabbt. Med det sagt; trots all politisk turbulens förefaller väljarna ta det kallt. Läget är ganska stabilt. Vårt parti har fått en skjuts uppåt, och det känns förstås bra. Moderaterna har bekymmer och det är inte alls säkert att partiet blir det största på högerkanten. Miljöpartiet ligger runt riksdagsspärren och Liberalerna har länge legat en bra bit under den.
Att flera partier lever farligt borde rimligen leda till en viss ödmjukhet i regeringsfrågan. Det gäller att förbereda sig för alla möjliga parlamentariska lägen, och det enda som verkar säkert är att regeringsbildandet lär blir minst lika knepigt som förra gången. Alltså gäller det att undvika allt för många låsningar.
Läget för de två minsta partierna är också lite sorgligt, tycker jag.
Missförstå mig inte. Jag vill självfallet att så många som möjligt ska rösta på Socialdemokraterna. Jag tycker att det rödgröna samarbetet har varit framgångsrikt, men det handlar inte i första hand om det. Och min sorgsenhet har inte ett dugg att göra med att Hjalmar Branting blev den första socialdemokraten i riksdagen för 125 år sedan genom att stå på en liberal riksdagslista.
Nej, jag tycker att det är sorgligt att Miljöpartiet och Liberalerna lever farligt därför att det behövs partier som kan tänka sig att samarbeta med flera. Partier som spjärnar emot när politikens centrifugalkrafter får andra att bli allt hårdare och allt radikalare.
Vårt parlamentariska system bidrar till att både väljare och partier formerar sig i två läger.
Det kan diskuteras om det finns någon bred mitt i svensk politik, eller om det ens någonsin funnits. Visst har det funnits partier som från början har markerat sin hemvist i mitten, som tydliggjort att de varken står till höger eller till vänster, men dessa partier har förr eller senare placerats in på skalan av väljarna. Oavsett om de vill det eller inte tillhör MP numera vänstersidan och SD tillhör högern. Vårt parlamentariska system bidrar till att både väljare och partier formerar sig i två läger.
Det betyder emellertid inte att alla väljarna uppfattar att det är en avgrundsdjup skillnad mellan höger och vänster. Bevisligen finns det en del som byter sida, och många väljare tycker att både högern och vänstern har en del poänger. Framför allt finns det många som räds en radikalisering och som vill se långsiktiga och brett förankrade lösningar.
I den meningen finns det en bred mitt. Det var den som för ett århundrade sedan formade vårt demokratiska system och det är den som måste lösa vår egen tids stora utmaningar, exempelvis flyktingpolitiken och välfärdens långsiktiga finansiering. I denna breda mitt ska självklart Socialdemokraterna finnas.
Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande (S) i Norrköping 2010-2020 och tidigare partisekreterare.
