Erik Nises: Politik får inte bli ett yrke
Höst före valår – åh vilken årstid! Löven faller gulbruna och de arvoderade blir lila som övermogna plommon om de inte får prata om någon kommunal strategi på ett medlemsmöte. Riksdagsledamöter som mest varit på företagsbesök, skickat in mallartiklar till länstidningen och postat bilder på take-away kaffe och riksdagspaddan från Stockholmståget vill nu gärna avlägga rapport: stå framme vid scenen, skrapa med foten och beskriva utskottsarbetet på samma sätt som en högstadieelev berättar hur det var att göra prao på Hemköp.
Takten på Facebookinläggen med olika arvoderade tanter och farbröder med armarna i kors och generisk textremsa stiger. Kvällarna blir mörkare och allvaret ökar. Framåt tillsammans för Hultköping!
I vårt arbetareparti kommer människor som är i övre medelåldern men inte haft ett riktigt jobb på flera decennier snart att be dig om stöd och hoppas att du vill stå vid kaffebord och få skäll av medborgarna för vad de gjort eller inte gjort under de senaste fyra åren. Det är riktigt att det är dags att visa dig lojal nu. Men kom ihåg att din lojalitet skall vara mot partiet och dess syften.
kom ihåg att din lojalitet skall vara mot partiet och dess syften
På många håll i partiet dominerar en generation som har haft det bättre förspänt än någonsin tidigare och efteråt. När de var unga fanns det massvis med jobb inom arbetarrörelsen i varje stad och det var enkelt att kombinera försörjning och engagemang. De ärvde ett parti på 40-procentsnivå i riksdagen och egen majoritet i en lång rad kommuner. De krävde att få komma in i egenskap av unga och sen blev de kvar yrkeslivet ut.
Arbetarrörelsens organisationer, framför allt lokalt, har avlövats och expeditionerna stängts. Valresultaten har sjunkit och medlemmarna blivit färre. Men för många 50- och 60-talister blev politiken både livsstil, identitet och yrke. Det påskyndade politikens professionalisering, vilket är första steget mot partidöden.
en ond cirkel som måste brytas
Den äldre generationen tror att de har anställningstrygghet på sitt förtroendeuppdrag och den yngre generationen lär sig att man pluggar till politiker på högskolan. Samhällsförändringen ska ske på kontorstid och politik blir ett yrke som alla andra. Det är en ond cirkel som måste brytas.
Kvällsmöten är alltså inte en uppoffring
Både i partiet och i de organ de finns i bör man se över tider och mötesformer för att underlätta för heltidsarbetande att åta sig uppdrag. De som får partiets förtroende att syssla med politik på hela eller delar av sin arbetstid har ett stort ansvar att föra ut politiken till de som jobbar med annat på dagarna. Kvällsmöten är alltså inte en uppoffring utan en del av uppdraget. Valberedningar bör aktivt söka kandidater utanför den innersta kretsen. Av ledande företrädare bör man förvänta sig att de deltar på partiets aktiviteter. Men det är inte helt säkert att det är där man bör söka deras efterträdare.
börja se även tunga uppdrag som något tillfälligt och erbjuda snabbare vägar till betydelsefulla uppdrag för duktigt yrkesfolk
Professionaliseringen av politiken har också skapat en bild av politiskt engagemang som skrämmer bort folk. När samma ansikten syns överallt i decennier framstår det som att den enda chansen är att gå med när man är ung och offra både fritid, familj och karriär för en chans att påverka i slutänden. Vi måste börja se även tunga uppdrag som något tillfälligt och erbjuda snabbare vägar till betydelsefulla uppdrag för duktigt yrkesfolk mitt i livet. Men också snabbare vägar ut genom att just se uppdragen som tillfälliga och kopplade till sakpolitiskt innehåll i stället för person. Att ha arbetande människor i politiken är enormt viktigt. Just därför får inte politik aldrig bli ett yrke.
Erik Nises är lärare och ordförande för Socialdemokraterna i Borlänge
