Resursskolor får inte bli en utsorteringsmekanism

Inför Socialdemokraternas kongress har partistyrelsen lagt fram ett förslag om att fler kommunala resursskolor ska inrättas. Förslaget är inte helt okomplicerat och väcker en rad frågor om hur vi socialdemokrater ser på en sammanhållen grundskola där alla barn ges plats att växa.

Bakgrunden till förslaget grundar sig delvis i skollagens bestämmelser från 2010 där lagtexten öppnar upp specifikt för fristående skolor att erbjuda utbildning för ”elever i behov av särskilt stöd”. Dessa skolor ersätts högre än vad elevpengen medger i ett så kallat tilläggsbelopp, men det ansågs länge olagligt för kommuner att själva driva sådana skolor.

I storstadsområdena har det efter lagens tillkomst vuxit fram resursskolor, och när det visat sig att detta blivit en mycket lönsam skolform har det blivit strid om ersättningsnivån. Skolorna har gjort stora vinster och granskningar har visat på marginaler runt 10 procent samt att skattemedel har flyttats runt mellan bolag inom koncerner. Ett antal skolor har även identifierats ha brister vid tillsyn av skolinspektionen.

Granskningen av fristående resursskolor har lett fram till politiska beslut om lägre ersättningsnivåer vilket i sin tur startat en ny debatt där många föräldrar uttryckt oro över om resursskolorna ska finnas kvar då ägarna till skolorna hävdat att de hotas av konkurs.

Partistyrelsen ger inför kongressen tydliga besked om att man vill avveckla marknadsstyrningen inom skolan vilket är välkomna besked. Självklart ska det gälla även för de skolor som kunnat tjäna stora pengar på den utsatta elevgrupp som elever i särskilt stort behov av stöd är. Om de så kallade resursskolorna nu ska införas som en ny skolform i skollagen som kommunerna ska starta och driva förtjänar det en rejäl diskussion och analys utifrån hur de uppstått och hur behoven bakom dem ser ut.

Behovet av resursskolor definieras ofta utifrån att det inte finns tillräckligt med stöd i grundskolan. Det är inte en naturlag att det ska vara så.

Behovet av resursskolor definieras ofta utifrån att det inte finns tillräckligt med stöd i grundskolan. Det är inte en naturlag att det ska vara så. Tyvärr visar statistik från SCB att andelen elever som får särskilt stöd i årskurs tre har halverats sedan 1991. Det är hög tid att vi gör något åt det. Under samma tidsperiod har det dessutom införts nya läroplaner och ett målrelaterat betygssystem med skarp gräns för godkänt. Ersättningsmodeller som allt oftare kräver en diagnos för att få särskilt stöd eller plats i resursskola har fått till följd att diagnoser inom olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har skjutit i höjden på ett sätt som vi också måste dra slutsatser av. 

En undersökning baserad på siffror från läkemedelsregistret 2015 visade att det är 30 procent vanligare att ett barn som fötts sent på året får en ADHD-diagnos än ett som fötts tidigt på året. Den skillnaden måste tas på allvar. Det finns inga särskilt kända riskfaktorer baserat på födelsemånad utan sannolikt handlar det om att barn som är födda sent inte hunnit mogna lika mycket som sina tidigare födda klasskamrater och att detta i sin tur leder till utredning och diagnos. Om det är så är det skolan det är fel på och inte barnen. 

2010 flyttades elever med autism över från särskolan till grundskolan, tyvärr utan att tillräckliga resurser flyttades med. Ännu har ingen samlad uppföljning gjorts av förändringen från berörda myndigheter. Det finns dock rapporter från Skolverket som tyder på att elever med en autismdiagnos är överrepresenterade som ”hemmasittare” och icke behöriga till gymnasiet.

Vi ser med oro på en utveckling där segregationen i skolan tillåtits öka inte bara socioekonomiskt utan också utifrån funktionshinderperspektiv sedan 1990-talets olika lagändringar. 

Frågan borde inte i första hand vara hur vi får fler resursskolor utan hur vi återställer nivån på särskilt stöd i låg- och mellanstadiet till de nivåer vi hade innan vi släppte in marknadskrafterna i skolan. Med fler elever som kan få stöd individuellt eller i särskilda undervisningsgrupper kommer behovet av resursskolor att minska. Fler elever kommer nå målen, vi skapar en rimlig arbetsbelastning för lärare och vi slipper risken för en i praktiken ny skolform som sorterar ut elever från den gemensamma skolan.

Sofia Magnusson
1:e vice ordförande, gymnasie och vuxenutbildningsnämnden i Karlstad
Johan Enfeldt
ersättare i utbildnings och arbetsmarknadsnämnden i Enköping