Fullt möjligt att driva bort vinstjägarna
”Hoppas verkligen inte det blir en offentlig debatt. Det skulle ju undergräva hela arbetet. Det tjänar ingen på”, skrev Ulla Hamilton, vd för friskolornas lobbyorganisation,
i en mejlväxling med medlemmarna i skolhuvudmännens expertråd. Bakgrunden var att ägarna av börsnoterade skoljätten Internationella Engelska Skolan var missnöjda med en del av de slutsatser som expertgruppen hade kommit fram till. Men det är för sent för just nu diskuteras problemen i det svenska skolsystemet överallt.
Friskolereformen infördes med argument om effektivisering, kvalitet och valfrihet. Det första argumentet föll redan genom utformningen av systemet.
Effektivitetsvinster som uppstår omvandlas till aktieutdelningar och kommuner som inte klarar budgeten i de egna verksamheterna tvingas enligt regelverket kompensera friskolorna med motsvarande belopp. De besparingar som friskolorna gör, ofta genom mer eller mindre medveten bortsortering av mer resurskrävande barn, kommer aldrig medborgarna till gagn. När det gäller kvaliteten räcker det med att konstatera att kunskapsresultaten i svensk skola var högre innan friskolereformen än efter den.
Att införa regler som driver bort vinstjägarna och ökar möjligheterna att använda skattemedlen mer effektivt är fullt möjligt. Under de senaste åren har en lång rad förslag tagits fram och nu framstår det bara som en tidsfråga innan diskussionen mognar till en politisk majoritet.
Men att det går så trögt att komma ur det misslyckade friskolesystemet beror på att det tredje argumentet äger sin giltighet. Bevekelsegrunderna kan vara geografiska, pedagogiska eller sociala men faktum kvarstår: föräldrar och barn uppskattar möjligheten att kunna välja och välja bort.
Att det är viktigt för många beror inte minst på de farliga skillnader i uppväxtmiljö och livskvalitet som tillåtits uppstå i landet.
Stor invandring i kombination med skenande bopriser och ökade inkomstskillnader har skapat en koncentration av djupa sociala problem till vissa områden. Skolorna där har svårt att hitta och behålla kompetent personal eftersom arbetssituationen på många håll är oerhört tuff. Barn som har en materiellt och intellektuellt torftig uppväxt tenderar att utveckla beteenden som försvårar kunskapsinhämtning.
Ett svar på problemet är att rita om upptagningsområdena och centralisera skolorna för att åstadkomma kamrateffekter och spä ut problemen. Det är lättare för en lärare
att undervisa i en klass där fem i stället för femton elever behöver extra stöd. Problemet är bara att i en del kommuner och stadsdelar är en majoritet av barnen från socioekonomiskt utsatta hem. För att uppnå effekt måste omfattande bussning ske över stora avstånd.
Kamrateffekterna riskerar att helt utebli om familjer med tillräckliga resurser söker sig till kranskommuner eller landsbygden kring arbetsmarknadsregionerna för att undkomma centralorternas sociala problem. Effekten av att försöka göra något åt problemen med segregationen kan mycket väl bli accelererande segregation och skattebortfall på platser med stora behov.
Därför måste politiken vara tydlig med att det kommer att krävas mer än bara skolpolitik för att öka likvärdigheten i den svenska skolan. Bostadssegregationen och långtidsarbetslösheten måste adresseras mer kraftfullt. Vassare socialpolitik och familjepolitik krävs. Politiker kan inte välja bort samhällsproblemen men var så säker på att medborgarna kommer att göra det.
Erik Nises är ordförande för Socialdemokraterna i Borlänge och fd pressekreterare i regeringskansliet
